Posted by Johan Forsling 2010-01-11 20:15
Alldeles precis just nu lyckades jag bli fri eftersom kungen eller vem det nu var hade sin nödutgång genom min cell i fängelset, han hade svängdörrar hemma. Min vandring tar mig genom linjära källarmiljöer. Jag samlar på mig utrustning, spelet känns ungefär lika givande som Eye of the
Beholder. Sen når jag utsidan, trött faller jag som en sten ner i vattnet, jag känner lite inlevelse. Jag har läst om det här spelet –
friheten är här! Solen är fortfarande uppe även om det börja skymma, nu gör jag vad jag vill. Cirka 500m uppför en kulle ligger träd – jag beslutar mig kallt för att gå till precis just den ytan av världen, kanske för att spana ut över vidderna. Jag kommer dock av mig när jag får syn på två män vid en lägereld.

Ahh stämning, ljuva stämning! Kanske kan en blöt hungrig nybliven uteliggare få sig en bit föda av de där två personerna.

ICKE!
Visar det sig snart. De bjuder däremot gärna på en pil i bröstkorgen från 70 meters avstånd innan jag hunnit säga hej. Jag flyr, de följer inte efter. Efter ett tag hittar jag en ingång som leder ner i underjorden. Tak över huvudet och värme tänker jag som fortfarande desperat försöker hålla kvar vid känslan av att detta spel är värt 10/10
i alla recensioner jag läst. Nere i kryptan hör jag snart steg ”Monster?” tänker jag lite svettigt, sen ser jag en man. De där killarna
ute på ängen kanske var konstaplar eller nåt och tänkte haffa mig. Nu har jag väl ändå lyckats ta mig till rätt ställe – den här killen måste ju vara i samma situation som jag, nödställd och boende i en jordhåla.
Han ser mig, han skjuter en pil i min bröstkorg… ..Jag drar mina
rostiga svärd och slaktar killen. Sen slaktar jag obarmhärtigt alla hans kompisar i hålan också, det verkar inte vara lönt att prata ändå. Jag stjäl sedan så mycket jag kan bära varpå jag släpar mig själv och mitt feta lass med stöldgods nedför kullen mot staden. Hej, faktiskt, så känner jag lite komiska Drakar och Demoner vibbar i denna situation. Hur
mycket orkar din Rollperson släpa på egentligen? Who gives a shit, jag kan få plats med lika mycket i min ryggsäck som jag kan rita ner i det här anteckningsblocket. Okej, så detta är väl inte så mycket socialrealistiskt rollspel som jag hoppas på – det är mer likt Eye of the Beholder i hur möten med människor fungerar och det gillade jag ju
en gång i tiden så det får väl fungera.

Jag tar mig in i staden utan att bli hängd. Kanske känner stadsvakterna inte igen mig på grund av att jag bytt kläder, jag smyger försynt förbi med min packning som är större än mig själv. Människor snackar om rykten och konstiga saker, många människor låter precis likadant. Det låter också lite som om det vore läst ur ett manus. Ryggsäcken väger fortfarande multum. Jag går vilse litegrann, jag känner mig ensam. Jag
hittar till slut en handlare, jag säljer lite saker men blir inte rik. Orättvist tänker jag.. ..och bestämmer mig för att bryta mig in i
handlarens förråd. Jag dyrkar, jag tar mig in och plockar på mig en del prylar. Jag minns inte riktigt vad som hände här men på något sätt så blev handlaren arg på mig.

Om jag tänker på min situation så ser jag mig själv som förrymd fånge och mördare som precis rånat en handlare. Denne är på väg ut på gatan för att hämta hjälp så bestämmer
jag mig för att döda honom. Det är min sista chans! Jag sänker honom med några välriktade hugg, men han dör inte. Vita stjärnor syns ovanför hans huvud där han ligger. Han reser sig, jag slår ner honom igen. Vita stjärnor syns. Nu är det här spelet totalt kört för min del, jag är tvungen att låta ”the lord of immortality” resa sig upp och gå ut för att hämta stadsvakten. Jag funderar någon sekund på att fly men jag stannar
och inom en minut så är vakten där – och han är jättearg. Det var inte direkt så att jag hade lyckats skada the lord of immortality, jag har
bara lagt omkull honom några gånger. Vakten slår mig en gång, jag är nere.

Knappar dyker upp på skärmen som säger att jag kan ge upp och då antagligen fängslas igen.. ..det känns ju lite jobbigt eftersom
jag suttit där en massa år. Så jag klickar på alternativet att låta vakten döda mig. Han dödar mig. Min historia är över. Det känns ganska realistiskt att jag dog, jag blev kriminell eftersom ingen ville hjälpa
mig. Det är fan ta mig det mest realistiska jag varit med om, sånär som på the lord of immortalitys ovilja att ligga ner och dö då, det var bara fånigt.