Henrik undrade om jag sett Breakfast club. Det hade jag och vi började prata om regissören John Hughes, jag rekommenderade Sixteen candles. Att jag har skrivit de två föregående meningarna kan jag tycka är märkligt, men jag står för det och får tacka Johanna för att jag sett dem.
Sen var det Pretty in Pink, en annan John Hughes film, på tv och jag tänkte att det var lustigt med tanke på tidigare samtal. Chattade med Herik igen senare och vi pratade om Hughes filmen Raka spåret till Chicago med John Candy och Steve Martin då det slog mig att den är väldigt lik nya filmen Due Date med Robert Downey Jr och den skäggige från the Hangover. Jag är inte den första att konstatera att detta faktum. 
En slående likhet redan på filmaffischen kan ses. Same shit, different name?
I korthet så handlar bägge filmerna om en man som tvingas samåka över USA med en vilt främmande människa som självklart endast är till besvär vilket sätter den andra personens empatiska och moraliska sidor på prov. Raka spåret till Chicago är en tillrättalagd 80-tals komedi och Due date är en modern version med friare tyglar som är råare. Det är inte dåligt – men det är krävande och utmattande filmer. Att jag inte kommer kunna glömma någon utav dem är antagligen ett tecken på ett bra hantverk.
Vad ska man skriva sen? Se dem?
Jag såg dem och kan varken hylla eller såga så jag låter den biten bero.
