Under hösten och våren har jag försökt reda ut om huruvida jag är laktosintollerant eller ej. Jag var ju inte det förr i tiden men jag lyckades skaka av mig den vita apan då jag flyttade hemifrån. Dels en ekonomisk grej och dels den eviga pressen att dricka upp mjölken innan den gick ut i datum fick mig att kapitulera.
Så mjölk har inte på många långa år varit en måltidsdryck för mig. Däremot har jag ju alltid varit svag för pannkakor och sen tiden då Johanna kom med i bilden så har det varit pannkakor med grädde. Ej heller då upplevde jag problem.
Det är först sista ett och ett halvt året då jag börjat fundera på det. Slutade med läsk till vardag och då blev det antagligen mer O’boy igen. Minns även att jag ofta lunchade på McDonalds och började välja mjölk, då slog det aldrig fel att man blev riktigt kass i magen på eftermiddagen.
När vi i höstas flyttade till Ockelbo så började jag experimentera med det. Och även om det alltid antagligen varit glasklart vad som var problemet så ville jag inte acceptera det. Jag har inga allergier. Jag är aldrig sjuk. Jag äter vad som helst.
”No More!” 
James Belushis punchline från 80-tals sunkrullen Rektorns lag funkar även bra som slogan för min laktosintollerans.
Mjölkfri vecka – frisk, mjölkvecka = dubbelt antal toatimmar. Så jag började köpa laktosfri filmjölk och i lång utsträckning även baka och laga mat med dylika produkter.
Men det händer då och då att man får en surprise i vardagen. Igår lagade Johanna en fantastisk god middag. Färskpasta rullades runt en ricotta och spenatröra. Detta lades i en tomatsås och toppades med mozzarella ost. Mums, jag åt tonvis!
Sen såg vi filmen Contagion med tre toalett avbrott..
Idag satte jag mig ner och googlade det och mycket riktigt: ”CMAB avråder laktosintoleranta att äta färskostar som vattenpackad mozzarella, ricotta och mascarpone pga deras nivåer av laktos” 
Det hade värre effekt än vad mjölk brukar ha. Se upp för att bjuda mig på det såvida ni inte vill att jag ska åka hem inom kort.
