Igår mötte jag en man. Han ansåg att det var en bra idé att skaka hand och sträckte fram affärsmannahanden. Med det menar jag en utsträckt hand som han vinklar så att hans handrygg är uppåt vilket får mig att vika min handrygg mot marken för att besvara hälsningen.
En hierarki har därmed etablerats, enligt hur jag tror att de som hälsar så tänker. Själv utför jag alltid perfekta raka handskakningar med lagom tryck, ingen björnsax men ej heller slapp som en slak penis vilket är minst lika obehagligt. Jag har inget behov utav att i denna form hävda mig gentemot någon i hela världen, men det betyder inte nödvändigtvis att jag uppskattar märkliga handskakningar.
President Obama vet vad jag talar om
Många mäter sig mot andra med hjälp av handslag, men vad händer när två personer som båda tycker att de står över den andre möts. Vem viker sig? Hur etableras djurlagen? Människor gör ju inte som däggdjur som helt enkelt löser problemet med ett slagsmål. Jag tycker det är superintressant.. Min tanke är att de som kör vridningen båda går in med relativt stor kraft, redo att parera eventuella vridningar och samtidigt tänja på gränsen åt andra hållet. Så när mäktiga män hälsar är det förmodligen med ganska hårt tryck och ett milt försök till vridning som pareras. Men tänk om någon insisterar.. ..jag ska FAN ha övertaget och den fysiskt starkare kramar den andre mannens hand blå och vrider den ur led.. Godmorgon käre kollega!
Min faster råkade ut för detta en gång. På min farmors begravning mötte hon sin, sedan länge frånskilda, exmake som närmade sig henne med armen utsträckt och handryggen riktad mot taket. (Det var här mitt intresse i detta ämne väcktes) – tiden stod stilla, hur skulle hon agera nudå? Hon skötte det snyggt, för hon ville ju inte underkasta sig exmakens tilltänkta rangordning. Så istället för att ta i hand gav hon honom en kram – det tycker jag var en seger!
