Ursprungligen publicerad i Kuxabladet nummer 63

Bland drakar och demoner

-Stor kan prata med honom!
-Stor kan ibland riva av fingrar och öron om han inte får som han vill.
Titus funderade över det kritiska läget. Framför honom stod en enorm man med en massiv bredyxa i handen. Skulle han låta mannen, som tydligen heter Stor, prata med hans fånge? Nervöst fingrade han på kniven i bältet.
-Vi kanske kan kompromissa lite, föreslog han sedan försiktigt.
-Stor förhandlar inte. Stor börjar bli upprörd!
Titus vänder ryggen till den barbröstade barbaren och undersöker låset till buren för att vinna tid.
-Stor föreslår att du öppnar genast!
Det fanns egentligen aldrig en chans att Titus skulle släppa sin fånge då hans eget liv hänger på att fångtransporten når fram. Ingen hjälp kommer, sitt eget och sin fånges öde har han i sina egna händer. Han drar några djupa andetag och vänder sig mot Stor, vilken han når ungefär upp till bröstkorgen på, och säger med bestämd röst.
-Du får gå härifrån tomhänt lille man.
Stor frustar överraskat och hans ansikte blir rött. Han spottar till svar.
-Stor dräper dig!
Han höjer yxan över huvudet med båda händerna och utdelar ett slag med vansinnig kraft. Titus rullar vigt undan samtidigt som han med flinka fingrar drar sin kniv och begraver den i bjässens hals. Stor tittar på honom med en tom blick, försöker prata men lyckas bara gurgla. Han släpper yxan och försöker stoppa blodflödet samtidigt som han faller ner på knä. Titus möter oberört Stors blick när han faller till marken för att aldrig resa sig igen.

Jag spelar rollspel. En hobby jag plockade upp för ett tjugotal år sedan då jag gick i högstadiet. Många har genom åren frågat mig vad det är, hur man gör och hur man vinner. Det brukar alltid vara svårt att svara på, men jag gör ett försök!
En spelare utses till spelledare, han styr äventyret och presenterar händelserna för de andra spelarna. Allt beskrivs muntligt eller ritas upp med penna och papper. Övriga spelare har en rollperson, en gestalt som med text och siffror är definierad på ett formulär, med hjälp av denna kan de interagera i handlingen. Som konkret exempel på hur spelandet kan gå till så återgår jag till scenariot ovan. Spelledaren kontrollerar Stor, vilken vill ha fången som Titus har i sin ägo. Titus är en rollperson, som kontrolleras av en spelare. I scenariot förs en improviserad dialog, vars utfall ofta bestäms av tärningsslag. Titus vill inte slåss mot barbaren utan försöker övertala honom att kompromissa. Spelledaren slår ett tärningsslag som avgör huruvida Stor är lyhörd eller inte. Titus skicklighet i övertala visar sig inte vara tillräcklig. Stor fortsätter därför hota rollpersonen. Spelaren ser ingen utväg, han förolämpar Stor vilket leder till strid. Tärningsslag avgör vem som får agera först. Stor rullar tärningar för sin Yxa, Titus slår för att undvika slaget och lyckas, ett färdighetsvärde på hans formulär avgör detta. Titus sticker Stor med sin kniv, spelledaren kontrollerar via en tabell hur mycket skada slaget inbringar och vart det träffade. I det här fallet fick striden ett snabbt slut. Hade utfallet blivit så att Titus inte överlevt så hade äventyret varit över och spelaren får skapa en ny rollperson.

Rollspel innehåller mycket muntlig improvisation. Man tränas i att ta snabba avgörande beslut och ställs inför problemlösning samtidigt som man tar del av en spännande historia i god vänners lag, ofta med gott om tilltugg inom räckhåll. Gött!