Nu var det riktigt längesedan jag skrev något om mitt kära San Antonio Spurs. Laget som länge byggt på ungdom och harvat i botten börjar denna säsong resan tillbaka mot slutspelsbilden. Det märks främst på nyförvärven Chris Paul och Harrison Barnes, två veteraner som får startroller och försöker vinna matcher för laget.
Men sen är det skadorna. Devin Vassell, lagets bästa scorer missade många matcher. Mer eller mindre samma match han gjorde comeback så pajade Jeremy Sochan tummen och behövde operera, Sochan inledde säsongen enormt bra. Fjolårets startande point guard Tre Jones har också till slut gjort säsongsdebut, samtidigt som Wembanyama och Vassell åter vilade på grund av skador (men dessa var förmodligen inte allvarliga).
Resultaten så långt har med en vilt skiftande bänkpersonal varit svajiga. 6W7F så långt. Nu har även coach Gregg Popovic drabbats av en mild stroke, frågan är om det medför att han lägger ner karriären nu? Han är trots allt 76 år.
Det positiva med frånvaro i rotationen är att rookien Stephon Castle fått en massa speltid och verkligen visat framfötterna. Han startar matcher och känns riktigt mentalt stark utöver sin tydliga all round talang på båda sidorna av planen. Även fullt grönt ljus för Wemby att bomba treor, han började lite darrigt, men satte 6/6/8 under en tre match period – vilket är läskigt fint. Även Julian Champagnie har klivit fram och är så långt en starter, med fint 3p skytte och aktivt försvarsspel. Från bänken är jag alltid glad då Sandro Mamukelashvili får minuter, vilket det blivit mera av sista tiden. Även Bassey ser ut att vara på gång tillbaka på allvar efter en långtidsskada.
Men vad Spurs har för lag, hur rotationerna ska vara och om de faktiskt är bra nog… …det får framtiden utvisa.
