e x a k t  kaos

November 2013
Sk(r)apar vinnare?

Skraplotter – En populär present och vanligt spontaninköp för gemene man. Jag tillhör inte skaran som gillar att chansa och leva på hoppet, är nog lite för logiskt lagd för detta. Funderar om den trogne skraplottsköparen någonsin tagit del av den texttunga baksidan av lotten. Där redogörs hur vinster delas ut och det är inte skrivet på komplicerad svenska. Det står rakt upp och ner precis hur liten chansen är att vinna.

Jag tänker på Jim Carreys resonemang i filmen Dum Dummare. När han får höra av tjejen han gillar att hans chanser att få ihop det med henne är en på miljonen utbrister han: ”Så du säger att det finns en chans. Yeah!”. Det tycker jag är naivt tänkt, men det är samma odds som chansen att ta hem en miljonvinst på Triss. När Svenska Spels ombud sålt fyra miljoner lotter så är det fyra personer som vunnit en miljon eller mer. Chansen för det i procent är så lågt att jag inte ens vet hur man uttalar det: 0,000001%.

”Jag behöver inte vinna en miljon, jag skulle nöja mig med 50 000!” är ett annat inte helt ovanligt resonemang. Oddsen för det på en trisslott är faktiskt lägre än på en miljonvinst. Din chans att vinna 50000 i procent är 0,0000005%.
Inte ens om du skulle köpa Trisslotter för 100 000 kronor skulle du få goda odds. På fyra miljoner lotter är lite mindre än en fjärdedel vinstlotter. I din förmodligen livs sämsta investering får du 3333 Trisslotter för dina 100 000, du vinner på 833 av dessa. 96% av dina vinstlotter kommer ge 30-90 kronor. På återstående 34 vinstlotter så får du 25% chans att vinna mer än 2000 kronor på EN lott. Behöver jag nämna att det bara är 12% chans att vinna 50 000 eller mer på den lotten?

Min beräkning på vad du kommer vinna på att investera 100000 kronor på Triss är:
30-90 kronor x 799 ≈ 44700 (högt räknat)
120-2000 kronor x 33 ≈ 5600 (högt räknat)
Sen om du har tur, jämförbart med att lyckas gissa rätt på vilken av mina tio fingrar jag just nu håller i luften, så får du chansen att faktiskt gå plus på hela kalaset och inkassera ytterligare mellan 50 000-2 760 000. Men med 88% säkerhet så blir det istället en ynka femhundring till.
Totalt: 50800 kronor

Sammanfattningsvis tror jag att man, precis som vinstplanen föreslår i fetstil, halverar sin investering varje gång man spelar. Vinstandelen är 49%. Det är kort sagt inte värt att jaga den där vinsten, att spela för mer pengar hjälper inte.

Men ja, detta är en kalkyl framställd av en pessimist. Om jag får en skraplott i gåva och vinner minsta möjliga summa så tar jag genast ut den kontant. Alla känner väl någon som vunnit stort, eller åtminstone hört talas om dem. En bil på Bingolotto? 13 rätt på stryktipset? Fick vara med i Postkodmiljonären?

Säger jag att det finns en chans? Någon blir ju bevisligen miljonär….

Februari 2013

Serier från barndomen

Jag lever med ett nyansrikt långtidsminne och det hör till ovanligheterna att jag glömmer något som en gång gjort intryck på mig. Nyligen körde jag fast i tankeverksamheten då jag desperat försökte minnas ett seriealbum jag läste som barn. Mina minnen bestod av brutala och otäcka bilder som förmodligen skrämde upp mig rejält. Med hjälp av serieexperten Daniel Gustavsson på biblioteket i Gävle och Henrik Westberg, en konnässör i Fransk-Belgiska serier, lyckades jag till slut få tillräckligt med ledtrådar för att finna det jag sökte.

Det visade sig sedan att serierna faktiskt fortfarande fanns att tillgå genom biblioteket, av den anledningen skaffade jag mig ett lånekort. Skönlitteratur
intresserar mig inte och jag har av den anledningen inte nyttjat biblioteket
på ett tiotal år. Det var ju tokigt inser jag nu, det är faktiskt en riktig guldgruva av diverse kuriosa.

Seriealbumen jag sökte gavs ut i Sverige mellan 1979-1986 och tecknades
av fransosen Jacques Tardi. Det rör sig om en serie vid namn Adèles extraordinära
äventyr vars oförglömliga omslag jag kände igen i samma sekund jag såg dem, trots att det var så många år sedan sist. Efter att ha reserverat dem på internet fick jag efter några dagar ett SMS att böckerna anlänt på biblioteket, forslade hit till mig helt kostnadsfritt från undangömda arkiv på fjärran bibliotek – fantastiskt!
Klassiska, vällästa, seriealbum

Adèles extraordinära äventyr handlar om Adèle Blanc-Sec, en ung kvinnlig författare och äventyrare bosatt i Paris under tidiga 1900-talet. I serien förekommer mycket övernaturliga och fantastiska inslag toppade med rikligt fyllda pratbubblor, man kan lätt anklaga serien för att ha en komplicerad berättarstil, men den är likväl intressant. Man får även ta del av en del naket, surrealistiska drömsekvenser och en massa blod.
Den blygsamme tecknaren oroar sig över kvaliteten på sitt manus genom sina karaktärer.

Värt att notera är att på de senare utgåvorna av albumen så förekommer texten “Serier för vuxna” i ena hörnet. Det känns sannolikt att censurpolisen slog till efter att ett barn för mycket gråtit sig till sömns efter att ha lånat hem Demonen från Eifeltornet istället för Barna Hedenhös eller Gaston, som befann sig i samma seriekollektion.

Om du hade barn som växte upp på 80-talet kan du räkna med att dessa böcker följde med ungarna hem från biblioteket i samma trave som senaste trevliga boken om Pettson och Findus.

Franske regissören Luc Besson gjorde en filmatisering av Adèles äventyr 2010.

Slutet av oktober 2013

Skulle valt IT i skolan

Slöjdens vara eller icke vara i våra skolor är ett hett diskussionsämne
för tillfället. Visst kan det väl vara kul för elever att slippa skolbänken och arbeta med händerna istället? Eller åtminstone få tid på schemat att lära sig något mer
praktiskt, ett andningshål i plugget. Jag anser att det är ett relevant alternativ att lägga till IT utbildning i skolschemat. Är det verkligen befängt tänkt att detta ämne i framtiden skulle kunna stjäla minuter från hantverksämnen i skolan?
Datorer är precis som slöjd något som inte passar alla. Detta blir tydligt när bilmekanikern letar efter bokstäverna på tangentbordet i fem minuter i ett försök att skriva in en adress…

Personligen har jag inte särskilt många positiva minnen från slöjdsalen. Min första syslöjdslärare var säkert jätteduktig på att slöjda, men saknade helt och hållet en pedagogisk förmåga. Gjorde man fel så fick man oftast sitta med armen i vädret tills den blev vit och därefter lyssna på suckar och reprimander till den grad att man inte längre tordes räcka upp handen. Men detta förändrade inte kravet på att
lovikkavantarna skulle vara färdigstickade till jul… En dag klarade jag inte pressen och valde att bege mig hem istället för att infinna mig på syslöjden. Detta var första och, vad jag kan påminna mig om, enda gången i hela grundskolan som
jag skolkade.

Och inte gjorde jag någon större succé på träslöjden heller. Det var mer eller mindre en följetong av smärta, blod och frekventa besök till plåsterförvararen. Bland annat skulle det snidas en kåsa, Johan slinter med stämjärnet och placerar
dess spets i motsatt hand. Aj! Vi gör någon slags staty av ståltråd, Johan bränner sig illa och hänger läpp vid vattenkranen. Mina kontorshänder är innehavare av inte mindre än tre rejäla ärr som kan härledas till träslöjd.

I högstadiet föll valet alltså på syslöjd. Denna gång med en vettig lärare som gjorde att jag utvecklades från katastrofal till klart godkänd i ämnet. I nionde klass fick jag faktiskt till en del riktigt schyssta grejor som till exempel en hårdrocksbandlogga i korsstygn (något av en vandringsklenod i mitt
kompisgäng), en fleecetröja och en vävd duk. Slöjden gav mig grundläggande kunskaper i att lappa en strumpa och erfarenhet av hur man sandpapprar saker. När jag står i mitt hus drygt 20 år bort från min senaste träslöjdslektion redo att regla upp en vägg, spika och spackla känner jag mig milt sagt ganska bortkommen. Verktygen är samma som i slöjden, känslan av otillräcklighet likaså. Kanske kunde ämnet inrikta sig på lite mer praktiska byggkunnande istället för hemslöjd? Jag letar fram min egensnidade kåsa och fuktar strupen medan jag funderar på nästa steg…
Anlita hjälp eller köpa hem mer plåster och sätta igång?

Men visst finns positiva saker även med slöjd! Det ger eleven möjlighet att upptäcka en dold talang eller väcka ett nytt intresse. Min personliga åsikt är att sju år av slöjd i skolan är i överkant. IT är en för stor del av vår vardag för att de unga
inte ska få, åtminstone möjlighet till, utbildning i ämnet.

Från julnumret 2013. Med extra bilder!

Ett måste för spelintresserade

Jag är nio år, ett inbitet Ghostbusters fan som precis fått lov att köpa sin första hemdator. Överlycklig! Det blev ingen Commodore-64 och Bubble Bobble, ej heller något Nintendo och Zelda utan istället ett lite billigare alternativ vid namn MSX SVI-728. Ringer inga klockor? Misstänkte det, väldigt få hade sådan dator. Redan på vägen hem från genomfört köp valde jag att mitt favoritspel skulle bli Ghost trap. Ett spel som visar sig vara riktigt dåligt men som ändå nöts flitigt i hemmet eftersom min bror vägrar ge upp kampen om att äga High-score – i mitt spel! As…

Dator- och TV-spel har för mig alltid haft en näst intill magnetisk dragningskraft. Från min första sittning hos en kamrat som hade hyrt ett Nintendo, hela vägen fram till idag. Minns bland annat en familjesemester till Öland där de hade arkadspel på campingen. Likt tjuren Ferdinand under sin korkek stod jag ständigt i den digitala nöjesparken och njöt varje ledig stund. I mellanstadiet umgicks jag gärna med kamrater som hade datorer eller tv-spel, ett brett urval förvisso, men antagligen blev mitt spelsug för stort. Detta påtalades och jag dubbades sedermera till ”utnyttjaren”
– han som bara är kompis med dem som har tv-spel. Det var naturligtvis inte så, men samtidigt, varför skulle jag undvika spelandet bara för att vara till lags?

Till slut hittade jag mitt gäng, som delade mina hobbies och blev goda vänner. Tycker det är kul att jag 20 år senare, trots geografisk distansering, fortfarande har nära kontakt med de flesta av dem. Under helgen som var sammanstrålade tre av oss för att besöka ”Game On 2.0” världens största dataspelsutställning som just nu huserar på Tekniska muséet i Stockholm.

Det var en gemytlig installation som inte bara snällt gick ut på att läsa om och titta på rariteter. Faktum är att det fanns minst lika många utställningsobjekt som erbjöd möjlighet att spela på. Äldre maskiner presenterades tidsenligt på TV apparater från samma era. Vandringen inleds med Pong och avslutas med Playstation 4. På plats fanns också original konceptskisser på bland annat den ikoniske spelhjälten Mario, en sektion med inriktat på bärbara spel samt en samling arkadkabinett med mera. Game on är på plats i Stockholm fram till början av april 2014, jag rekommenderar ett besök!

Sjunker allt djupare ner i arbetslöshetsträsket. Börjat leta efter saker till någon form av digitalt CV. Fann en gammal kortfilm som jag, Henrik o Mattias gjorde helt spontant på tio minuter inspirerade av ett mystiskt märke i trädgården.

Länk till filmen, missa inte! Spontanitet resulterade mer än en gång i det mest allmänt uppskattade som någonsin kom ur filmföreningen Anarchy Design.

Sen hittade jag en bild också på samma CD. VAFAN?! Här är en bild av någon som leker med mitt klassiska sovtäcke utomhus. Jag kan även meddela att jag inte sett det sedan tiden i ”Fidde huset”.

Bilen heter magi.jpg. Förmodar att de ansvariga trodde att de kunde trolla bort täcket ur min minnesbank. Det fungerande, men nu är minnet tillbaka – någon ska dö.

Ursprungligen postat på loading 13/2-2011

Jag var med i
kamrat Henriks blogg ett tag. Vi skrev många bra blogposter utan att
någon läste alternativt förstod dem eller att det helt enkelt var
ointressant.

Men det var en gång, då jag träffade rätt vilket
genererade i ett flertal kommentarer. Det var det jag ville med den
bloggen – att vara utåtriktad, chatta med och hitta likasinnade. Det
gjorde jag inte och har sedan dess dragit mig ur.

Men kolla in detta:
http://loading.se/blogg.php?user_id=7825&blogg_id=21937

Posted by Johan Forsling 2008-02-17 14:26
Jag har blivit rekryterad!
Många gånger har Henrik tyckt att jag ska skriva mer och jag började nu att blogga.
Men
nu har vi dessutom börjat skriva en gemensam blogg på tv-spelsforumet
Loading.se, där det uteslutande handlar om tv/data-spel. Men det gör det
ju inte mindre kul, utan snarare mer.

Jag vet inte hur man hittar dit riktigt. Men adressen är www.loading.se och användaren heter Fook. Detaljer tillkommer nog i kommentar då jag lärt mig var den ligger.

Efter
min första seriösa post där så känns det lite ångest. Två finniga
fjortonåriga dyslektiker recenserar mitt inlägg med ”Wall of text”.
Alltså, en massa ordbajs som ingen orkar läsa. Fortsätter det sådär så
får vi se hur länge jag orkar skriva. =)

Skumläs då, men du missar alla poänger. *bah* -det gäller även för dig som läser dessa sidor.

På jobbet käkar många gemensam frukost klockan halv tio. En kollega berättade att hans fru och en vännina varit på sådan kamelsafari i öknen under en semester. Tydligen hade Kamelen bakom dem nyst och snorat så att hela deras ryggar och hår varit nerkletat. Äckligt och skoj. Jag sa då att ”Sand people always ride single file to hide their numbers”.
Det blev tyst runt bordet. Jag fick förklara mitt uttalande och jag sa att det var en replik av högre nördrang än de flesta. Nivå 11.. En av åtta kunde det urklassiska filmcitatet som kläcktes av Obi-Wan Kenobi i Tatooines öken 1977. De där filmerna måste ha fler punchlines än några andra rullar i historien
”UUUU UUUH UUH UUH!”

Posted by Johan Forsling 2008-05-27 21:43
Jag har aldrig varit känd som någon form av mode snubbe.
Jag trivs i enkla kläder t-shirts, jeans, huvtröjor.
Men
idag är faktiskt en sådan dag då jag blir uppriktigt förvånad över mina
egna klädval. Strumpor… Ja man har dem på sig nästan varje dag, de
slits mer än några andra plagg.

I min strumplåda finns mycket
konstigt, massor med ensamma strumpor som förgäves hoppas återförenas
med sina partners som försvunnit (eller kanske i vissa fall sysslar med
samma sak i andra änden av samma låda). Här finns strumpor med hål på
hälen, kass resår, för tajta strumpor, frotté sockar som aldrig används,
en hel del för många par raggsockor (men sådana med ”farmorkvalitet”
går heller inte att köpa så det är okej).

Om jag nu ska återknyta till titeln på detta inlägg så börjar jag med bilden.

Precis
såsom Gary i kultrullen ”The Exchange” resonerade: ”-If you find a
cockroach in your bed at night, you shoot it! It’s as simple as that.”

Om du hittar den här strumpan i din låda så kastar du den, så enkelt är
det. Och från och med nu ska jag också resonera så. Det allra sjukaste
med den här strumpan som har en näst intill obeskrivligt låg komfort
nivå är att jag inte bara hade den på mig hela dagen igår.. ..utan även
har den idag och just nu i skrivande stund.

Så nu tar herr Forsling sig i kragen, rullar av strumpan och placerar den (och dess make) i soptunnan.

Posted by Johan Forsling 2008-06-15 20:15
Jag är ingen sån ljudkille. Men jag har alltid gillat spelmusik.
Länge har jag haft spelmusik på min mobiltelefon.
I dessa fall har jag varit beroende utav att de finns på internet, vilket jag är rättså händig med och brukar hitta det mesta.

Först
hade jag Commando – High score, en skön slinga från C64 spelet. Det är
låten som spelas då man skriver in sina initialer. Grym, även maintemat
är bra – fast lite stressigt till ringsignal.

Sedan bytte jag
till Speedball 2 – intro. Också en bra låt, kanske inte optimal. Men
sannerligen i Bitmap Brothers stil. Futuristisk, Techno, Solbrillor,
Latex – De var ”Matrix” 6 år för tidigt (Se chaos engine/speedball mfl).

Men nu har jag lärt mig bryta ut ljud från så kallade moddar och världen ligger fri =)
Amigan
hade otroligt bra soundtracks även om spelen kom ut till tonvis med
andra format så tycker inte jag någon konsoll eller dator innan CD-Rom
eran slog Amiga på fingrarna. En gammal favorit som jag velat ha i många
år är Hero Quest introt, och det har jag nu själv lyckats konvertera
ljud ifrån gjort mp3:a utav. Tack till Abandonia, forumet för spel som släppts fria från kopieringslagar.

Glada tider!

Posted by Johan Forsling 2009-07-29 21:27

Så..
Det tog mig 20 år av sporadiskt (vi talar några omgångar i halvåret) spelande för att hitta nyckeln till
brädspelet solitär. Skulle det där ta så lång tid att lista ut? Jag har
dessutom alltid haft en lösning tillgänglig tryckt spegelvänt i locket
men aldrig utnyttjat den.

Strategin är nu helt utstuderad och resulterar i att jag vinner 9
gånger av 10 (uppskattningsvis för man kan ju tabba sig, idag vann jag
dock 5/5). Först och främst gäller det att bli av med de fyra ensamma
kulorna i hörnen. Dessa har ALLTID prioritet att få bort, och hoppa
aldrig dit med nya. Sedan går man brädet runt och försöker få in så
många som möjligt av de som ligger längst ut i fickorna och sedan
avslutar man i mitten.

Jag dedikerar segern till min farmor som ständigt körde spelet i
nävarna på en då man hälsade på. Jag vet dock inte om hon någonsin fick
järnkoll på hur man får en endaste kvar? Det som känns bra är att min
egenspikade lösning inte är densamma som den i locket (har jag kollat
upp i efterhand).

Tilläggas bör också att jag av all hast även knäckte den engelska
varianten. I denna används inte de ensamma hålen i hörnen alls, formen
blir alltså som ett + och hålet i mitten måste vara tomt i starten, på
standard får man välja.

Honken Skrev:
Jag anar att min nybörjartur har något med att väcka vinnarinstinkten i dig 🙂

Johan skrev:
Precis
så var det ju. Jag hade aldrig sett någon klara det där spelet
någonsin, och det har spelats tusentalsomgångar av mig och av andra i
min närvaro. Precis som med flaggstångshoppet i Mario så har ju alla
klarat Solitär. Jag knäckte spelet samma dag som du åkte hem, såg att du
avslutade i mitten och jag har alltid liksom försökt jobba sida till
sida av någon anledning. (antar att jag sett i locket var sista draget
”ska” sitta)

Posted by Johan Forsling 2009-10-29 19:10
I
all överhype av nya fighting spelet Tekken 6 så önskar jag passa på att
blicka tillbaka på en suddig minnesbild jag sparat i mitt minne från
Tekken 3.

I ett bonusspel så fick man spela ett Final Fight
liknande episod för att låsa upp en karaktär. Alltså – gå från vänster
till höger på en gata och spöa alla som kommer mot dig. Inget
märkvärdigt egentligen. ..sånär som på en detalj som fastnat.

Chicken.
Man kunde plocka upp kyckling att äta för att få tillbaka energi. En
stor laddning, sån som man stoppar i ugnen.. ..som ser ut som en bebis..
Vad heter det? ”Grillad kyckling” är det bästa ord jag kommer på. NÅJA.

När
man svalde den feta kycklingen för att återfå lite välbehövd energi så
hördes en samplad röst, en sån där tuff ”trailerröst”, säga ordet
”Chickeeeen” med sin coolaste stämma.

Min fråga är om Tekken 3
tyckte det var fegt (chicken) att jag plockade upp mer energi. Eller var
det bara en ljudeffekt? Jag tycker iallafall att det är roligt att
tänka att den tuffa rösten antydde att jag var feg. Det är minnet jag
bevarar.

Posted by Johan Forsling 2009-12-30 21:40
Nu närmar sig 2010 med storm. Entalet är över och tiotalet tar vid.
Det
blev lite lite tid med familjen under jul, faktiskt första gången jag
uteblir. Men 29 närvarodagar utav 30 får väl ändå anses vara okej.
Istället
var vi ju på Gran Canaria tillsammans hela gänget, alltså jag Johanna,
Emil och Janet samt Mor å Far. Det var varmt och gott och det regnade en
dag – fast jag badade iallafall i ren protest.
Roligaste incidenten
på semestern stod farsan för. Jag tror det var näst sista kvällen då vi
var ute och åt. Hela veckan hade vi varit skeptiska till alkoholhalten i
ölen som serverades, man drack till frukost lunch och middag och
däremellan utan större effekt. Emil och jag hade blivit lite sådär på
lyset en kväll, men den här kvällen var det farsans tur. Efter middagens
andra pilsner så säger far till Emil att ”Jag känner något Emil, vi tar
en till!” Och så kom det en till bira till bordet.

Härnäst
kommer en döv kille och säljer prylar, hela veckan har vi redigt stått
emot klockförsäljare, spelmän och rosförsäljare och avfärdat dem med
lätthet. Men nu ska pappa Anders köpa en ficklampa minnsann. 8-Led
lampor i fejjan på alla andra och mycket höga betyg för den fina
svarvningen som skaparen av lampan utfört.
Nästa stopp är notan och
den obligatoriska efter-middag snapsen. Nu kommer snart humorn… …en
kvinna på kinahaket vi åt på delade ut drickat. Det var noga att rätt
person fick rätt snaps, detta eftersom då vätskan tillkom i glasen så
syntes i botten en naken kvinna/man. Far är upptagen med sin ficklampa
men hör inom kort snacket runt bordet om nakenheten och spänner ögat ner
i sitt glas och drar av ett riktigt Attackstön ”ÅHHHHHHHHHHHH!!!!!!!”
därefter lyfter han blicken till servetrisen och frågar med ett leende
”Is it you?”. Emil och Johan sjunker genom marken samtidigt som hon
svarar ”No it’s another girl”. Just då ville jag bara bort, men hon vart
inte arg och vi hade roligt åt det väldigt snart efteråt.

Så kan det gå när farsan ”känner nåt”.

Posted by Johan Forsling 2010-01-11 20:15
Alldeles precis just nu lyckades jag bli fri eftersom kungen eller vem det nu var hade sin nödutgång genom min cell i fängelset, han hade svängdörrar hemma. Min vandring tar mig genom linjära källarmiljöer. Jag samlar på mig utrustning, spelet känns ungefär lika givande som Eye of the
Beholder. Sen når jag utsidan, trött faller jag som en sten ner i vattnet, jag känner lite inlevelse. Jag har läst om det här spelet –
friheten är här! Solen är fortfarande uppe även om det börja skymma, nu gör jag vad jag vill. Cirka 500m uppför en kulle ligger träd – jag beslutar mig kallt för att gå till precis just den ytan av världen, kanske för att spana ut över vidderna. Jag kommer dock av mig när jag får syn på två män vid en lägereld.

Ahh stämning, ljuva stämning! Kanske kan en blöt hungrig nybliven uteliggare få sig en bit föda av de där två personerna.

ICKE!
Visar det sig snart. De bjuder däremot gärna på en pil i bröstkorgen från 70 meters avstånd innan jag hunnit säga hej. Jag flyr, de följer inte efter. Efter ett tag hittar jag en ingång som leder ner i underjorden. Tak över huvudet och värme tänker jag som fortfarande desperat försöker hålla kvar vid känslan av att detta spel är värt 10/10
i alla recensioner jag läst. Nere i kryptan hör jag snart steg ”Monster?” tänker jag lite svettigt, sen ser jag en man. De där killarna
ute på ängen kanske var konstaplar eller nåt och tänkte haffa mig. Nu har jag väl ändå lyckats ta mig till rätt ställe – den här killen måste ju vara i samma situation som jag, nödställd och boende i en jordhåla.
Han ser mig, han skjuter en pil i min bröstkorg… ..Jag drar mina
rostiga svärd och slaktar killen. Sen slaktar jag obarmhärtigt alla hans kompisar i hålan också, det verkar inte vara lönt att prata ändå. Jag stjäl sedan så mycket jag kan bära varpå jag släpar mig själv och mitt feta lass med stöldgods nedför kullen mot staden. Hej, faktiskt, så känner jag lite komiska Drakar och Demoner vibbar i denna situation. Hur
mycket orkar din Rollperson släpa på egentligen? Who gives a shit, jag kan få plats med lika mycket i min ryggsäck som jag kan rita ner i det här anteckningsblocket. Okej, så detta är väl inte så mycket socialrealistiskt rollspel som jag hoppas på – det är mer likt Eye of the Beholder i hur möten med människor fungerar och det gillade jag ju
en gång i tiden så det får väl fungera.

Jag tar mig in i staden utan att bli hängd. Kanske känner stadsvakterna inte igen mig på grund av att jag bytt kläder, jag smyger försynt förbi med min packning som är större än mig själv. Människor snackar om rykten och konstiga saker, många människor låter precis likadant. Det låter också lite som om det vore läst ur ett manus. Ryggsäcken väger fortfarande multum. Jag går vilse litegrann, jag känner mig ensam. Jag
hittar till slut en handlare, jag säljer lite saker men blir inte rik. Orättvist tänker jag.. ..och bestämmer mig för att bryta mig in i
handlarens förråd. Jag dyrkar, jag tar mig in och plockar på mig en del prylar. Jag minns inte riktigt vad som hände här men på något sätt så blev handlaren arg på mig.

Om jag tänker på min situation så ser jag mig själv som förrymd fånge och mördare som precis rånat en handlare. Denne är på väg ut på gatan för att hämta hjälp så bestämmer
jag mig för att döda honom. Det är min sista chans! Jag sänker honom med några välriktade hugg, men han dör inte. Vita stjärnor syns ovanför hans huvud där han ligger. Han reser sig, jag slår ner honom igen. Vita stjärnor syns. Nu är det här spelet totalt kört för min del, jag är tvungen att låta ”the lord of immortality” resa sig upp och gå ut för att hämta stadsvakten. Jag funderar någon sekund på att fly men jag stannar
och inom en minut så är vakten där – och han är jättearg. Det var inte direkt så att jag hade lyckats skada the lord of immortality, jag har
bara lagt omkull honom några gånger. Vakten slår mig en gång, jag är nere.

Knappar dyker upp på skärmen som säger att jag kan ge upp och då antagligen fängslas igen.. ..det känns ju lite jobbigt eftersom
jag suttit där en massa år. Så jag klickar på alternativet att låta vakten döda mig. Han dödar mig. Min historia är över. Det känns ganska realistiskt att jag dog, jag blev kriminell eftersom ingen ville hjälpa
mig. Det är fan ta mig det mest realistiska jag varit med om, sånär som på the lord of immortalitys ovilja att ligga ner och dö då, det var bara fånigt.

Posted by Johan Forsling 2010-03-26 20:40

Jag
har en stor irritation inom mig som växer. Jag är inte rädd för att
försöka lösa problem som uppstår i min lilla datorbubbla. Spelar ingen
roll vad det gäller så läser jag forum och söker information om ämnet
och gör allt jag kan.

Det är på dessa forum galenskapen bor.
Vanligtvis så ställs en utförlig fråga av någon som har ett problem.
Exempelvis kanske personen har problem med att få igång ett spel på
operativsystemet Vista och får ett felmeddelande som citeras utförligt.
Ofta bifogar den nödställde även information om sin dator och gör allt
för att vara hjälparna till lags.

Och då sjukligt ofta så får den
utsatte snabbt ett svar från någon som spelar spelet på windows Vista.
”It works just fine for me”. Följt av näste snubbe som skriver ”Just
re-install it” och liknande. Vilka är de här människorna? De har fullt
fungerande grejor, de har aldrig upplevt problemen som beskrivs och de
försöker inte hjälpa till. Hur hamnade de på det här forumet om det här
problemet??

Ikväll har jag försökt få igång mitt gamla EZF
Advance på windows Vista. Kabeln till det saknar drivrutin till detta
Operativsystem så jag har sneglat runt lite.
Hittade inga bra svar..
..men en om möjligt ännu mer motbjudande forum dialog. Antagligen så har
killen som svarat på frågan någon form av ansvar på forumet och svarar
därför utförligt men helt utan verklighetsförankring eller testning till
grund för sina tips. Jag klipper in dialogen här nedan:

—
Hi,

I’m trying to install my EZ-Flash II on Windows Vista, but I
can’t.

When I plug the EZWriter on the notebook, the Windows
Vista installs a ”Pasco Interface Class” device and the EZWriter doesn’t
work at all.

Can somebody help me to use my EZFlash II on
Windows Vista?

I’m using it on another notebook with Windows XP,
so it’s not a hardware problem.

Thanks in advance.

Damien
Fazio.
—

Bra där. Tydlig problem beskrivning och snarlik mina erfarenheter.
Och så ett svar:
—

Hi,

Few people write on this page (EZ FLASH I and II).

So
let’s go, Does it work on XP?

If it does, try this. Uninstall all
the files that have ez flash. Like ezwriter.inf and so on. I said ALL.
Look everything at C:, C:/Windows, …/Drivers, etc on vista.

After
that copy the files from XP that have Ez flash Drives and try to
execute the ez flash again.

I hope it works since i dont have
vista on my NB.

Hasta Chico.
—

Okej.. Han skriver alltså.

”Oj, vilka märkliga frågor du kommer med om jättegammal hårdvara som ingen använder”

”Fungerar det på XP?” -Öh, ja, det står ju i felbeskrivningen att det fungerar det fullt ut på XP.

”Här kommer min lösning: Ta bort allt du installerat på Vista. Lyft sedan över motsvarande filer från XP till Vista.”
-Var du ska lägga dem i Vista datorn bryr jag mig inte om att förklara.
Jag ignorerar också det faktum att Vista inte känner till hårdvaran
vilken fortfarande symboliseras av ett gult frågetecken i
enhetshanteraren. Det får du allt luska ut själv..

”Avslutningsvis
så kan jag säga att jag tog mig tid och satt mig in i ämnet kompis. Jag
har ju inte installerat Vista på min dator så jag har ingen aning
egentligen. Hoppas det fungerar och ha det gott som faan mannen!”

Inre
tankeröst: ”Det där gjorde jag allt bra, då finns det ett svar på sidan
och ingen kan säga att vi inte försökt lösa problemet.”

Någon som fått igång sin EZF Advance kabel på Windows Vista?
Svara gärna, men inga SKITSVAR som det finns så många utav.