e x a k t  kaos

Los Angeles Lakers är i en djup svacka. Efter en snabbt avpolletterad
coach och fortsatt dåligt spel så är nu pratet i media mer och mer
baserat på att allt hänger på att 38 årige Steve Nash ska komma tillbaka
och rädda dem. Det är stora skor att fylla och laget ser ut och agerar
helt förlamat. Så länge det finns en ursäkt så kommer media att hänga
sig fast vid den. Men om man bortser från att Pau Gasol är småskadad,
Dwight Howard inte hittat formen och att Steve Nash är borta samt att de
har ny coach.. ..så består väl laget av 12 professionella basketspelare
till?

På annat håll i ligan möter San Antonio regerande mästarna Miami Heat.
Matchen mellan två tydliga topplag sänds på rikstäckande amerikansk TV. I
Spurs är startern Kawhi Leonard skadad, så även hans back up Stephen
Jackson. När matchen startar visar det sig även att Spurs efter fyra
matcher på fem dagar valt att vila sina stjärnor för att se till att de
är i toppform mot divisionsrivalen och totala ligaledaren Memphis
Grizzlies några dagar senare. Spurs kommer med andra ord till start även
utan Tony Parker, Danny Green, Manu Ginobili och Tim Duncan.

Prime time TV. Kan man be om att få en mer spännande match än den här drabbningen visade sig bli?

Ligapresidenten David Stern blir vansinnig och bötfäller Spurs för
tilltaget med häftiga 250000 dollar för tilltaget. ”Det är för tidigt på
säsongen för att vila spelare” heter det och att fansen blir rånade.
Matchen var spännande och jämn in i det sista. Miamis mästarbygge lyckas
till slut vinna matchen efter en fantastisk upphämtning och
hemmapubliken är på tårna efter Ray Allens avgörande trea.

Lebron lirkar sig förbi Diaw och Mills

Miami fansen är glada och Spurs fansen är stolta över sitt lags insats.
Det var ingen i Spurs lag som stod lamslagna utan sina nyckelspelare. De
körde på precis som vanligt, med samma taktik fast andra spelare. Patty
Mills springer fort som Parker, Neal skjuter som Green, Splitter postar
som Duncan, Nando DeColo lirar på samma vis som Manu. De känner
förtroendet, de tar chansen, de spelar som ett lag. Detta utan att deras
sex viktigaste spelare ens är på planen.

Varför gilla San Antonio?
För att alla spelare tror på sig själva
För att alla spelare tror på varandra
För att de spelar ligans vackraste lagspel

Manute Bol – 231 cm
Muggsy Bogues – 160 cm

Inte photoshoppat.

Achivements Bol:

First in career blocks per 48 minutes (8.6), almost 50% beyond second-placeMark Eaton (5.8).
Second in career blocks-per-game average (3.34).
Fourteenth in total blocked shots (2,086).
The only player in NBA history to block more shots than points scored, blocking 2,086 shots and scoring 1,599 points.

Achivements Muggsy:
He is the Hornets’ career leader in minutes played (19,768), assists (5,557),
steals (1,067), turnovers (1,118), and assists per 48 minutes (13.5)
Known as one of the fastest players to ever set foot on an NBA court and a very respected defender because of his great ability to steal the ball. The shortest NBA player in history.

Snart är det kanot. Jag har googlat hur kanotister tränar på gymmet. Trevlig nyhet är att jag dagen efter inte är lika stel i ryggen som jag brukar vara när jag vaknar.

Övningar

10 minuter crosstrainer uppvärmning

#1 Latsdrag framför nacke

Böjd stång med roterande mitt körde jag med. Ökade vikt för varje repetition för jag inte visst hur stark/klen jag var. 4 gånger. 12, 12, 10, 8

#2 Rodd

Vanliga greppet var upptaget så jag fick välja ett som var cirka 20cm brett, v-format. 3×10

#3 Drag till hakan

Med stång. Hade den lätta raka stången, väger den 10kg? 3×10

#4 Dips

Helt vanlig manuell övning utan vikter. Från vanlig bänk. 3×10

#5 Push downs, enarms

Brukar köra liknande med ”snöret”. Men här skulle man istället ta en arm i taget. Finns en maskin som ingen någonsin använder där man kan ställa höjd på fästet. Ställ detta högt nog så det blir motstånd hela vägen. Dra uppifrån och ner med triceps. Körde 5 gånger per arm. Inledde med 2×10 på ganska tungt. Sen 1×8 på samma. Och direkt på det 2×10 på halva vikten för den där brännande känslan.

Bilder på det som kanske är svårt att förklara. Push downs till vänster och latsdrag framför till höger. Om något annat är otydligt, googla – så hittade jag dessa bilder.

Blir jag bättre på kanot nu? 😀 Får försöka hinna med detta pass några gånger till så kanske det ger något. Eller så får jag se till att få Färnstrand som kanotpartner så ordnar det sig ändå.

Igår startade jag en separat blogg där jag kommer skriva om NBA. Har hört att jag tråkar ihjäl många av mina läsare med ett av mina största intressen.
Kan känna själv att det blir mer givande att ha den på en mer officiell site. Ska även ha med Henrik Krantz som medskribent – han är den ende jag känner som är genuint intresserad av NBA och kan skriva.

Kolla in och bokmärk alla ni som är intresserade!

Kan tro att jag gör om detta banneret lite när jag får tid. Mår lite illa av min dåliga friläggning av statyn och de skevade klubbmärkena.

<!–
WriteFlash('’);
//–>Det må stå World Peace på ryggen på Ron Artest nuförtiden, men det är bevisligen ingen skillnad på mentaliteten. Pinsamt!

San Antonio Spurs satsar i år. Istället för att glida med och lita på befintlig personal så har de gjort några drag för att vässa till ett lag som skött sig exemplariskt trots stora skadeproblem.

1. Stephen Jackson

Jag gillade alltid Richard Jefferson. Men efter att ha sett den glöd som Stephen Jackson spelat med i de första matcherna så känns det troligt som att detta var ett korrekt byte. Jackson var med Spurs 2003 när de vann NBA, han är glad att vara tillbaka och det syns.

2. Patty Mills

T.J Ford gick sönder och bestämde sig för att sluta. Det var tråkigt. Patty Mills har jag sett spela lite i Portland ifjol. Vet inte så mycket om honom, men han är en äkta point guard. Det behövs absolut någon som kan vikariera för Tony Parker som har NBA rutin. Efter en tid i Kina så är Mills nu tillbaka i NBA, ser fram emot att se honom spela point guard minuterna istället för Gary Neal som är lite virrig i denna position. Unge Cory Joseph får spela i utvecklingslaget, han behöver speltid så det är det bästa för alla.Three point googles! Hoppas se mkt av dessa.

3. Boris Diaw

Spurs har behövt en till stor kille enda sedan Antonio McDyess lade av ifjol. Att den franske landslagsmannen väljer Spurs efter att ha blivit släppt av Bobcats som inte har chans på slutspel kan vi antagligen tacka Tony Parker för. De båda spelar i franska landslaget.

Spännande drag! Nu hoppas jag lite igen

Ingen gråter över Jeffersons lön när han levererar. Själv gråter jag aldrig över honom. Spurs har råd, det är därför han är i laget. Och hemska tankar till de som tänkte att James Anderson skulle kunna fylla Jeffersons skor inför säsongen. Icke icke, vilket lidande det är att se den killen försöka hinna med allt på ingen tid alls istället för att bara göra lite grann och göra det bra.
Utah – San Antonio 100-105. RJ har precis punkterat matchen med en trea.

Kvällen efter den glädjande rysaren i Utah så vilades Duncan och Parker vilket gav James Anderson de minuter han vill spela. Hans facit? -34! Det betyder att när James Anderson var på planen så släppte laget in 34 poäng fler än James själv producerade. Det är tio mer än närmaste lagkamrat. Trots att Portland slaktade reservbetonade Spurs så är det tydligt i vilka moment det gick minst bra. Tacka James Anderson för dessa minuter.

Trade kommer snart var så säker, han vill bort – jag vill bli kvitt honom.

”Changing
my name was meant to inspire and bring youth together all
around the world,” World Peace said in a statement released after the
name change court hearing. His publicist, Courtney Barnes, said that
World Peace chose Metta as his first name because it is a traditional
buddhist word that means loving kindness and friendliness towards all.

Jag är 32 år gammal. Jag är NBA proffs. Jag brinner för detta. Jag byter namn.

Ron Artest har historiskt inte direkt utmärkt sig som en helyllekille i sin karriär. Han har sagt att han lärt sig spela tufft efter att i en ungdomsturnering arrangerad av YMCA bevittnat en basketungdom bli mördad på banan. Någon blev frustrerad och bröt av ett stolsben som användes för att hugga ihjäl spelaren.

Ron började i NBA 1999 och har utvecklats till en defensiv bjässe i världens bästa liga. Han är även en diva och irriterande personlighet som jag länge stört mig på. Men duktig är han, årets defensive spelare 2004 och en NBA titel finns på meritlistan. Bland de negativa sakerna märks hans slagsmål med fans i Detroit. I ett avgjort läge av matchen (nere med mer än tio poäng med 50 sek kvar) gör Artest en onödigt hård foul på Ben Wallace vilken visar sitt missnöje. Tumult följer och Artest chillar på sitt mest enerverande sätt genom att lägga sig på sekretariatsbordet.

<!–
WriteFlash('’);
//–>Hemmafansen i Detroit häcklar Artest och någon kastar till slut en läsk på honom vilket leder till att Artest flippar ur totalt och börjar slåss med ett oskyldigt fan – som ska verbalt ha hackat på honom. Artest stängs av på obestämd tid (närmare bestämt resten av säsongen, 73 matcher).

Trots att Indiana inte sparkade Artest så bad denne att få byta klubb då avstängningen hävdes. Inte ett helt populärt beslut bland lagkamrater och ledning som kände sig svikna.

I Sacramento fick Artest en flygande start. I slutspelet mot San Antonio tog det dock slut snabbt för laget. Artest armbågade Manu Ginobili i huvudet i första matchen och blev avstängd. 0-2 underläget kunde inte vändas och Sacramento åkte ur. En kort sejour i fängelse för bråk i hemmet satte ytterligare en plump i protokollet för Artest.

Ron
Artest under sin sejour med Sacramento Kings. Han var i finkan dryga
tre veckor efter ett ”domestic disturbance” fall med frugan i. Fin i
buddistfärgad klädnad.

Efter att åter fått byta klubb till Houston så fortsatte slutspelshaveriet. Mot Los Angeles Lakers blev Ron fult foulad av Kobe Bryant och kunde inte hantera det. Efter att ha tjafsat vidare med Kobe under matchen så blev han utvisad av domaren. Ytterligare en utvisning följde i tredje matchen i serien då han överdrivet hårt foulade Pau Gasol.

<!–
WriteFlash('’);
//–>
Lakers plockade upp Artest efter hans Houston sejour och där nådde Ron framgång och vann NBA titeln samt en J.Walter Kennedy citizenship Award för sin hängivenhet till klubben och staden. Missa inte denna artikeln för all del!

Jag byter namn. Jag är Metta World Peace.

NBA har lockout då spelarna och ägarna inte är överens om saker och ting. Än så länge är allt på spåret – men om förhandlingarna drar ut mer på tiden så kommer säsongen att bli kortare.

Spurs åkte ju överraskande ur med dunder och brak i första omgången mot Memphis efter en strålande säsong. Det har skapat misstro på fan-forum och återigen kommer diskussionen om Spurs är för gamla. Jag tycker inte de är gamla, de flesta lags nyckelspelare är ett flertal år över 30. Traderykten surrar och då lag inte kan förhandla så kan vi endast spekulera i vad som faktiskt händer. Jag vill skriva lite om spurs spelare och min syn på dem.

Nya Ansikten

I årets draft gjorde Spurs ett spektakulärt drag då de tradade bort sin back-up point guard George Hill för att lägga vantarna på den Indiana Pacers rookie Kwahi Leonard. Jag litar på organisationen att det var rätt. George har varit bra – men jag kände att han började nå sin topp utan att vara nummer ett i klubben. Cory Joseph har trots sin ringa ålder (20) slagit sig in som point guard i Kanadas landslag. Utöver dessa två så har laget även James Anderson som var rookie ifjol men fick skadeproblem. Samt Da’Shaun Butler som var framgångsrik college spelare som inte spelade en minut förra året på grund av en knäskada. En ung grupp som det endast kan överraska. En energiinjektion!
Bekanta Ansikten

Tim Duncan och Manu Ginobili är nyckelspelarna i laget. Tim har inte många år kvar men är fortfarande oumbärlig och en bra spelare – särskilt då laget inte har någon riktig backup för honom. Ännu mindre nu då McDyess lagt skorna på hyllan. Manu ger allt i varje match och är hjärtat i laget. Det finns inga nackdelar med honom, men vi är återigen rädda för skador på honom, det var förra årets akilleshäl. Från bänken kommer duktiga Gary Neal och Tiago Splitter fortsätta utvecklas och erövrar fler minuter på planen.

De Ifrågasatta

Det stör mig mycket att Spurs fans vill byta bort Tony Parker. Jag tycker verkligen Tony kom tillbaka starkt ifjol och markerade att George Hill definitivt var andravalet i klubben på positionen. Det enda negativa kan vara att Tony kan ha vänt fansen emot sig genom att vara ärlig realist med kommentaren att laget inte kommer vinna NBA med nuvarande trupp. Jag håller med! Tony är viktig för dynamiken i spelsystemet med sina drives mot korgen skapar han alltid oreda i motståndarlaget. Glöm inte att Tony var tongivande i senaste ligaguldet 2007 där han blev utsedd till MVP.

Sen har vi Richard Jefferson. Mannen med guldkantat kontrakt som underpresterat under sina två säsonger i klubben. Alla Spursfans dröm är att kunna släppa honom. Får konkurrens av nye Leonard och skadefrie Anderson i år. Jeffersons prestation i slutspelet där han spelade svagt hänger kvar i minnet – men även Jefferson minns detta och han läser förmodligen också allt som skrivs om honom. Min dröm är att de behåller honom och att han gör den där säsongen som alla väntat på i år. Han har det i sig och känner förhoppningsvis att han vill bevisa något. Med lite unga talanger bakom sig på bänken så behöver han ej heller dra ett lika tungt lass som han gjorde hela förra säsongen.

Jefferson blir kvar i klubben. Ingen kommer köpa loss honom från kontraktet och han kommer tysta nej-sägarna.

De utbytbara

Det finns två som jag tror har ett värde på transfermarknaden som borde förpackas ihop för att bytas mot en bra center.

Matt Bonner en center som kan skjuta treor. Det är udda och han har en fantastisk bössa. Tillsammans med urstarke ”Björnen” DeJuan Blair som spelar på samma position bildar de idag en tandem som tar stor del i rotationen. Båda spelarna är av god kvalitet, men inte riktigt tillräckligt. Det visade förra säsongens sorti, vi behöver nya stora centrar/forwards. Att Blair petates mitt under slutspelet till förmån för Tiago Splitter tycker jag är ett säkert tecken på att han är på väg ut.

Utfyllnaden

Varje klubb har ett gäng spelare som fyller ut bänken. De har ofta några speciella kvalitéer som de kan använda i laget som rollspelare.
Steve Novak borde inte få fortsätta. Han har ett mycket bra skott, men verkar i övrigt vara en ganska usel basketspelare.
Da’Shaun Butler vet ingen något om, han skadade sig i college och har inte spelat sen dess. Men med tanke på hans framgångar där och hans ringa lönekostnad så anser jag att han är värd att få stanna.
Chris Quinn brukar få spela sista minuterna av avgjorda matcher för att undvika skador på nyckelspelare, gör sitt jobb utan att klaga. Ingen skulle sakna Chris i San Antonio, det finns yngre och hungrigare spelare som kan ta den här rollen. Exempelvis Danny Green som var en energispelare ifjol, kämpar hårt och ser ut att ha knipt halmstrået för att få stanna i klubben.
Chris Quinn kan gå vidare i sin karriär med huvudet högt efter några lojala år på bänken.

De Saknade

Det har skrivits flera gånger ovan. En stark duktig center tack! Spurs är en liten klubb trots sina framgångar. Under tidigare år har de kunnat attrahera spelare på grund av att Tim Duncans fantastiska förmåga alltid erbjudit chans på titlar, något som lockar veteranspelare. Nu då Tim är 35 är inte stjärnglansen lika stor i klubben. Manu är 33 och Tony Parker 29. Om Tony tänder till och Manu får var frisk så har vi chansen även nästa säsong; under förutsättning att vi får in den där centern.

Drömma kan man ju. Nene hade varit mitt förstaval. Den brasilianske centern fyller tomrummet och skulle göra laget till en utmanare. Problemet är att han är klubblös och alla andra lag också vill ha honom.Om Nene skulle dyka upp så skulle det verkligen vara för bra för att vara sant.

Två andra drömspelare skulle vara New Orleans David West eller nyblivne mästaren Tyson Chandler som bägge också fritt kan välja klubb. Men jag tror inte San Antonio kan attrahera någon av dessa tre.

Ett mer realistiskt och ändå spännande alternativ är då Eddy Curry. En kille som fick en flygande start på sin karriär men fick skadeproblem och mottog en diagnos på ett medfött hjärtfel. Detta ska sedan länge vara under kontroll, men Eddy kom tillbaka till sin klubb i dålig form och med en ny coach som inte tyckte han passade in i spelsystemet. Eddy har bott i frysboxen, efter ynka 10 matcher på två säsonger så är Eddy nu tillgänglig för som fri agent.

Eddy Curry kan mycket väl få en chans att få rätsida på karriären i San Antonio. Hans styrka och storlek behövs desperat.

Snart kommer iallafall NBA2k12 på posten, så jag kan döva min basketabstinens i spelens värld.

Miami imponerade på mig i år. Trots att de fått in riktigt bra nyförvärv till ett redan ganska bra lag så kändes det ändå aldrig som de skulle nå så långt. Lagbygget kändes inte komplett.

Finalsegrarna Dallas känns som väldigt värdiga vinnare. Så många i laget som kämpat länge för detta. Det är inte mer än rätt att de till slut skulle få vinna. Många spelare går till historien utan att vinna en buckla. Jag är glad att kunna stryka följande veteraner från den listan
Jason Terry
33 år gammal
11 säsonger, 8 med Dallas
83 slutspelsmatcher
Tatuerade in NBA bucklan på armen 2006, men förlorade finalen.
Tungan på vågen i årets finalserie.

Shawn Marion
33 år gammal
11 säsonger
92 slutspelsmatcher
2x All star
Knäckte hans trashtallk på planen storstjärnan Lebron James? Lebron skulle svara nej. Själv tittar jag på siffror.

Dirk Nowitzki
32 år gammal
12 säsonger, alla med Dallas
124 slutspelsmatcher
10x All star
2011 Playoff MVP
Viktigaste kuggen, the franchise player. Den tyska skyttemaskinen som mäter 211 cm.

Jason Kidd
38 år gammal
17 säsonger
142 slutspelsmatcher
10x All star
2 OS Guld med USA
På tredje trippen till finalen för hans del så gick det till slut vägen. Inte många spelare kan vara tongivande i NBA vid 38 års ålder. Kidd sa på presskonferensen att han har två-tre år kvar på karriären.

Jahopp då var NBA säsongen över för Spurs del och horan Charles Barkley skrattar gott så hans feta mage guppar. Memphis och Spurs hade 2-2 i matcher under säsongen och Memphis såg till att få möta Spurs i första omgången då de bedömde att de hade störst chans mot dem (genom att vila starters och förlora matcher). Möjligtvis skulle Spurs gjort detsamma och hindrat att Manu skadat sig i en betydelselös sista match mot Suns.

Men om man tittar på matchen så är det rätt lag som går vidare. Det hungriga laget. Jag vet inte vad som hände på slutet. Spurs låg under med 7 inför Q4 och lyckas hämta ikapp det till ledning 81-80. Då var det väl en 5 och en halv minut kvar. 1 minut 40 sek senare har de tappat till 81-88. Helt otroligt, det kändes som om de förväntade sig att Memphis skulle ge upp då de lyckats komma ikapp. Tvärtom detta så verkade det som tändvätska, efter Spurs tog den ledningen var det inget snack om vilket lag som ville vinna mest.Idag var det sink or swim som gällde. Spurs sjönk som en sten.

Nu är det bara att hålla på att Lakers inte vinner för då blir jag riktigt besviken. För San Antonios del så var det vid säsongsinledningen ungefär något sådant här jag hade väntat mig. Komma in som 7-8:e seed och kanske överleva första rundan, då skulle jag varit nöjd. Men säsongen fick mig att tänka om och hoppas på totalseger, tji fick jag. Bulls eller Oklahoma skulle kännas väldigt fräscht om något av dem vann.

Nästa säsong. Ändringar i San Antonio? Jag skulle inte gråta om de tradade bort Matt Bonner. Visst är det coolt med en stor center som kan skjuta treor. Han har till och med lagt till en teknisk manöver till sin offensiv då han kan studsa bollen och göra en floater om de jagar honom för mycket på trean. Men, han kan inte stoppa någon oavsett motstånd. Hade varit en perfekt handbollsspelare som kunde vila i försvarsituationer.
Blair får nog spela ut sitt kontrakt, men föll bort ur rotationen. Först förloade han sin plats i startfemman till en 36:åring 66 matcher in i säsongen. Sedan fick han inte spela alls två sista matcherna i slutspelet.
Är Jefferson värd att satsa på ett år till? Han vek ner sig i slutspelet. De tre kan vara tänkvärda att rotera ut. McDyess lägger av. Tim blir ytterligare ett år äldre. Vi behöver ung stor fysik!

Är på semester i Thailand.
Ser ut att missa hela Spurs framträdande i årets playoffs. De var imorse nere 1-3 i matcher mot Memphis. Tyvärr så fick de ju inte den lottning jag hoppats på, New Orleans hade passat bättre. Memphis och Lakers är svåra för Spurs då de inte har storlek.

Men på något vis är jag ändå glad att jag slapp ängslas med att behöva se den senaste nagelbitaren. Gary Neal.. Clutch! Som jag hoppades i denna blogg i våras. Säsongen såg ut att vara över men bollen hade lämnat händerna i tid och den gick in – en klassiskt buzzer beater. Spurs lever på nåder, men det blir en match till i Memphis på onsdag. Kom igen!

Precis såhär vill jag ha det!
Det är ju så jämt bland platserna i western conference inför slutspelet.

Efter Lakers ras så har de nu trillat ner till #3 och får i mina ögon i mardrömsparningen mot Portland. Inte nog med att Lakers har fem raka förluster, Kobe Bryant uttalade sig tidigare om att Brandon Roy är den spelare som han tycker är svårast att guarda i hela ligan. Det utlåtandet säger en del om den innovative Roy. Det skulle bli en rysarserie som jag tror Portland har skrällchans i. Lyckas de knycka en av de första två bortamatcherna så blir det en lång serie.

Spurs har ju sedan en vecka tillbaka varit klara som #1 i west. Men på den nedre delen av brädet är det tre lag som ligger inom en förlust ifrån varandra så det kan bli hursomhelst fortfarande. Men New Orleans är som jag ser det munsbiten. Svagt spel på slutet och nu, tråkigt nog, David West på skadelistan gör att de inte kommer utgöra någon form av hot i playoff.

Bulls ångar på från andra hållet. Klarar Rose av att hålla uppe detta spel när det gäller så kan de gå hela vägen. Jag gillar Bulls, det är nåt speciellt med det laget på grund av alla minnen från 90-talet. Plus att en av mina favoritspelare alla kategorier, Carlos Boozer, numera drar på sig deras matchställ.

Drömfinal är Spurs vs Bulls, och att Spurs får homecourt advantage – det krigas det fortfarande om. Saker som är viktigare än att Spurs står som slutsegrare är att Lakers inte får sin tredje raka. Jag är missunsamm och bitter. Och det andra viktiga är att Charles Barkley ska få ta tillbaka det han sa om att Spurs inte utgör något hot mot varken Lakers, Dallas eller Oklahoma.

Mina kära San Antonio Spurs har länge och väl sett ut att gå mot en enkel seger i seriespelet av NBA. Välbehövligt och oväntat har de spelat stabilt och bra mot såväl topplag som bottenlag. Men när uppförsbacken väl kommer så verkar den ordentligt brant. Laget har nu 0-5, den största strängen av raka förluster sedan 1997.

Tim Duncan kan anses vara förbrukad. Men fyra av dessa förluster kom efter att han stukat foten. Även Manu Ginobili har haft problem med ena vaden. Jag hoppas detta nu läkt ihop helt, alla var friska och spelade mot Boston senaste matchen. Duncan tillbaka med 20p 13 rebs, och Parker gjorde också drygt 20p och såg väldigt dominant ut efter en match vila.

Lakers äckliga showman Ron Artest kysser gärna sina biceps varje gång han gör något bra.

Det är av vikt att hålla undan för Lakers och få enklaste lottningen, men 7 matchers ledning har krympt till 2 matchers ledning på mindre än en vecka. Jag står inte ut med Lakers det får inte bli en tredje raka titel, men de ser väldigt starka ut. Jag hoppas de får Portland tidigt – det tror jag kan bli en jobbig serie för dem.

Manu Ginobili bjuder på tidigt julgodis.
Två kvällar i rad som stor matchvinnare.
Och bägge kvällarna iskall större delen av matchen. Motståndarna måste hata detta!

Mot Bucks. Blir Ginobili blockad 2 anfall i rad då han försökte knyta ihop säcken. Istället utjämnade bucks. Men med Manus psyke spelar det ingen roll att man nästan på egen hand ger bort segern, istället avslutar Ginobili med en fadeaway jumper då tiden går ut – ftw

Kvällen därpå har Manu sovit hela matchen, missat allt. Med 4-5 minuter kvar får han in en layup. Hänger sedan en fadeaway från mellandistans och därpå en trea för en personlig 7-0 spurt med poäng i tre anfall i följd. Nuggets hänger kvar och lyckas vända matchen till ledning med 7 sek kvar, detta efter att Manu fumlat mottagning vid inpass och Carmelo Anthony gjorde därmed 4p på 2 sek. På andra änden av planen fumlar Manu i bollen med tre motståndare i ansiktet med 4 sek kvar för ledning med 1. Därefter blir han överkörd av Carmelo Anthony i försvar då denne sätter det som ser ut att vara matchvinnarskottet. Men icke – det är offensiv foul och slut. Hemmapubliken sätter jublet i halsen – och i Bunkeflostrand står en tönt och hoppar och tjoar i sitt datarum.