e x a k t  kaos

Ursprungligen publicerat på loading.se 16/3-2010

Nanananananananananana Batman! Lill-Johan möter det isometriska perspektivet.
Jag tyckte den här inläggsserien var en bra idé redan dag ett. Men, den
kräver så djävulskt mycket utav mig att det är först nu jag kommit mig
för att författa ett nytt inslag. Den involverar nämligen emulatorer,
envisa PC-datorer och, om man ska tro min tidigare del, allt detta bara
för helt galen självstimulans.

Lång historia kort så handlar
detta om mitt första möte med det så kallade isometriska perspektivet
och året bör ha varit 1988. Jag fick en dator kallad MSX SVI 728, alla
hade C-64 utom jag och Hasse – som jag lärde känna på grund av hans
dator.

Medföljde gjorde licensspelet Batman utgivet av Ocean som
spann på Adam West tappningen och barndomens hetaste tv-serie på SVT
vilket var vad vi bönder fick hålla till godo med. Jag gillade aldrig
spelet. Men jag minns mycket väl hur märklig jag tyckte kontrollen var.
Det var nämligen så att för att kunna kontrollera karaktären enligt vad
jag tyckte var vettigt så vred jag joysticken ett kvarts varv så att min
hjärna skulle kunna hänga med i det häpnadsväckande grafiska utseendet.

I
mitt återskapande ville jag kort och gott ta reda på om jag var helt
fel ute som barn eller om de faktiskt hade programmerat spelet fel.Här går man – men hur? Det så kallade isometriska perspektivet förbryllade mig.

Idag anser jag att om joystick dras Uppåt är framåt. Neråt är bakåt. Höger får karaktären att vända näsan mot skärmen. Vänster får honom att vända ryggen mot skärmen.

På den tiden ansåg jag att om joystick dras
åt höger så skulle karaktären vandra från vänstra delen av bilden till
högra. Alltså likadant som hur Pac-Man rörde sig. Problemet är att jag
då ignorerar hur världen är ritad.

Efter lite testande
ikväll så kan jag konstatera att jag var förvirrad som ung och att spelet var korrekt programmerat. Men å andra sidan krävdes det bara en
innovativ vridning av joystick-basen 90 grader åt vänster för att spelet
skulle fungera som jag ville – 1988. Det var så jag valde att styra på den tiden.

Ursprungligen publicerat på loading.se 8 november 2010

Snygga mål i Sensible soccer

Den här serien löper på i sitt eget tempo. Då och då känner jag suget
efter klassikerna eller förundras över märkliga minnen från de gamla
spelen. Då kan jag känna inspiration till att skriva nästa avsnitt. Idag
är en sådan dag.

Långt innan jag fastnade i Manager så lirade
jag spel som kick-off och Player Manager samt Sensible soccer. Det
sistnämnda var en stor hit på Amiga och gavs ut årligen på samma vis som
EA sports manglar ut sina FIFA spel idag. Jag spelade varje upplaga
året igenom tills det var dags att repa discarna och skicka in dem till
C.B.I för att få nya versionen på garantin. (må gud förlåta mig)

Det
jag ville testa i mitt återbesök var att göra mitt klassiska mål med
vänsteryttern. Jag valde Tottenham och spelade mot ett uselt klubblag
från Litauen. Inte för att det är lättare att göra mål på dessa lag,
utan snarare för att Tottenham då är snabbare – och hinner sålunda skapa
fler lägen. Men tiden visade det sig att jag inte behövde, målet kom
redan i första halvlek i min första match på över tio år. Sitter det i
ryggmärgen månne?
Det röda strecket har jag ritat för att hjälpa ögat se vinkeln.
Här kommer den, ser lite hög ut..
Men där satt den, de vitklädda jublar! Vilken känsla!

I
all hast lyckades jag med ett konstmål till i samma match. Sensible
Soccer var vad man idag skulle kalla för ett ”Partyfotbollsspel”. Men på
den tiden var det så nära simulation man kom på en Amiga. Party är det
sannerligen på det viset skotten far iväg, man köttar verkligen in alla
skott på kraft.

Om du körde PC versionen kanske du inte riktigt
upplevde detta, känslan i skotten på Amigan överträffar PC:ns föslobbar
med råge.

Det krävdes något alldeles särskilt för att lyckas
rulla in bollen. Man fick slå en skruvad passning som målvakterna
ibland missade att fånga.

Här kommer läget. En lätt petning, inga backar hinner dit..

..och där ligger den, retfullt i bortre hörnet. Ett betydligt mer avancerat mål än att lobba från mittplan.

Återbesöket
var mycket givande. Faktum är att jag nu är så spelsugen att jag ska
starta en ny karriär. Sensible soccer serien blev aldrig bättre än så
här, mer sentida försök till bland annat Playstation och PC blev extremt
mycket sämre än Amigaversionen.