Med anledning av att jag nyligen börjat spela Broken Age kände jag
ett behov att få ur mig lite minnen av från en klassisk genre. Här är andra inslaget, som kommer hastigt och lustigt på grund av alla ivriga läsare! Vi är på toppen av berget nu, äventyrsspelen är en självklar del i spelmediet men kommer snart att falla. En tredje och sista del skrivs vid tillfälle.

Amigan har gått ur tiden, året är typ 1996. Jag är fast i Mac-träsket och det betyder att man måste köpa allt man vill spela, såvida man inte plötsligt ramlar över en Patrik Sörqvist på schackklubben som redan äger allt. Härliga tider! Sam & Max, Day of the tentacle, Indiana Jones and the fate of Atlantis samt Full Throttle – och the Dig! Samtliga är lucasarts titlar och håller så hög kvalitet att det är läskigt. Jag provade även Indiana Jones a.t.f.o.a på Amiga, då utan tal, med 11 floppys minns också att jag körde fast och ringde mitt första (och enda) spellösningssamtal för 4.95 kr/minut. Samtalet löste ingenting då spelet kan ta tre olika vägar och telefonlösningen endast erbjöd en av dem.. ..men fick lyssna bra länge innan jag nådde rätt scen ens. Så vad har detta med saken att göra? Jo, förutom samplat tal, mer musik och kortare laddningstider så har vi nu också internet i hemmet. Frestelsen att motstå att surfa lösningar när man kör fast är svår.

Favoriten av ovan nämnda spel är nog Day of the tentacle, med helt vansinniga problem och obeskrivligt många föremål samt tre spelbara karaktärer i olika tidsepoker som kan skicka föremål till varandra genom en toalett. Det finns så mycket att göra att den instängda känslan som ofta finns i äventyrsspel uteblir.

Sen är det dags för Monkey Island III att släppas. Hypen är hög, vi samlas många barn hemma hos Fidde och spelar. Jag kände inte honom då, men minns att han redan hade skägg som han dessutom rakade på olika konstiga vis tills det försvann (var spelet så tråkigt, eller ville han se ut som Guybrush?). Detta var återkommande några kvällar och Monkey Island III är rövsvårt. Mystiskt nog hade jag vid varje speltillfälles start ”kommit på något” efter att vi så sent som kvällen innan suttit helt fast. Japp, jag använde familjens power tool – modemet och netscape navigator. Men vem kan klandra mig i efterhand. när ett problem är så groteskt och vedervärdigt att man ska ge en hård karamell till en karaktär, bjuda på tuggummi, poppa bubblan med en nål när han blåser en sådan, plocka upp tanden som karamellen fått att lossna, stoppa in tuggummi i egen mun, stoppa in guldtand, inhalera en heliumballong och se tuggummiballongen sväva ut ur rummet genom ett takfönster. Först nu kan man gå ut och hämta tanden, som såklar hamnat dold i en vattenpöl som man måste vaska fram med ett fat.Spelmakarna slår knut på sig själva för att presentera spelarna nya problem. Monkey Island III innehåller dock väldigt många element från ettan. Exempelvis har ”insult sword fighting” rakt av lånats till ”insult ship fighting”. Ett skepp som dessutom, precis som i ettan, ska roddas av en oarbetsvillig besättning. Men alla karbonkopierade element som spelet innehåller räddas av nyheterna – vacker grafik, samplat tal och härlig musik. Monkey Island III var alldeles lysande när det kom, men bleknar vid omspel.

Hos hellan spelar vi Touché, ett buggigt äventyrsspel med sköna karaktärer. Vi gillar att citera William De Peuple, spelar så länge vi orkar innan vi en dag plöjer resten med hjälp av internet. Minns idiotlösningar som ”Klättra i trädet, tredje gången du gör det så hittar du en klocka”. Vad är detta?
Hur lik Monkey Island 2 Guybrush är den femte musketören ovan?

Andra typer av spel börjar mot slutet av nittiotalet ta över. Det är First person shooters, Realtidsstrategi och Playstation som gäller. Lucasarts ger ut sitt sista äventyrsspel Grim Fandango, minns att jag kände ett svalt intresse när det kom, spelade det inte förrän något år senare.

Hallerström låter inte formatet tv-spel avskräcka honom. Till sin Playstation har han införskaffat en mus, och Discworld 2 samt Broken Sword. Dessa är de sista äventyrsspelstitlar på många år som jag verkligen njöt av att spela. Hallerström – jag har din ps1 musmatta kvar.Discworlds huvudkaraktär spelas av Eric Idle. Terry Pratchetts universum gjorde sig väl som äventyrsspel – har hört att första spelet är löjligt svårt, ospelbart svårt, så det blev aldrig av

Äventyrsspelen går i dvala. Vi hörs i framtiden med del tre.