Av en slump drogs playstation 3 igång under helgen och av en till slump hamnade det gamla wrestlingspelet i konsollen. Nu menar jag inte utmärkta Day of reckoning som jag hyllat tidigare utan Playstations motsvarighet Smackdown vs Raw upplaga 2010. Ett spel som saknar alla de element som gjorde nämnda Gamecubespel till den klassisker det är. I SDvsRaw vet man inte alls läget i matcherna, man spöar varandra länge och väl och plötsligt är det över. I DOR2 kunde man metodiskt fokusera kroppsdelar, alla i ringen hade en liten skademätare för kroppsdelarna, man visste att ”om jag får tag på en arm i en armbar nu så är det över” och spelets psykologi hanterades därefter. I DOR2 hade man en blockknapp för grepp och en för att blocka andra attacker. Vet man att Ric Flair vädrar sargade ben likt en blodhund och söker koppla in sin figure four leglock för vinsten så var det enkelt att blocka den. Var man då själv i Ric Flairs skor – så visste man att motståndaren definitivt skulle ”blocka grepp” hela tiden och kunde mer eller mindre dela ut fria chops så länge man ville. Detta har i SDvsRAW plockats ner till en knapp som blockar allt.. ..det förtar det mesta av spelet även om det låter som en trival grej. Hela sten sax påse elementet är borta med andra ord.
Badbyxor.. Lite ringbrynja och nåt kristet. Det blir bra.. ..Det blir bra.
Otroligt nog är även karaktärsskaparmotorn i detta fyra år nyare spel klart sämre. Både i möjlighet av vad man kan göra fysiskt med kropparna för sina skapade Superstars men även i kostymavdelningen är det klart mer begränsat. Köpte spelet när jag bodde i Malmö, spelade igenom det – vilket var väldigt enkelt.. ..lyckades utan att knappt lära mig kontrollen. Inte avnjutit några vs matcher med vänner alls; varför bry sig om det när lysande DOR2 fanns att tillgå? Men det finns ett mode som är häftigt – möjligheten att skapa egna kampanjer. Det var det jag hittade på savefilen och det är på grund av nämnda fil jag skriver detta inlägg. Gjorde alltså ett scenario kring 2010 som jag inte spelat sedan dess och nu återfann jag det.
I editorn har man färdiga animationer att tillgå, du kan sen skriva egen text och välja vilka karaktärer som är med i scenen. Mitt scenario handlar om Tag-team mästarbältena, vars mening kring 2010 i förbundet verkligen inte hade någon relevans alls. Tag teamet Cryme Time blir av med titlarna efter att chefen Vince McMahon bestämmer sig för att skapa en turnering som ska bringa ordning till tag-team divisionen. De är naturligtvis vansinniga och påtalar att de vunnit titlarna ”fair and square”. Vince instämmer och påminner att deras vinst över en dvärg och en 55 kilos diva verkligen var ren.. ..men att vinsten drog till sig fansens missnöje och att han nu vill skapa ordning i divisionerna igen. Cryme Time tvingas nu möta Edge and Christian (spelarens lag) för att ens få vara med att tävla.
Edge och Christian vinner matchen, även om det tar sjukt lång tid på grund av att spelaren, jag alltså, inte vet hur man pinnar motståndarna. Men det löste sig till slut. I Cutscenes deklarerar flera andra lag att de tänker ställa upp. Orton och Batista, DX, Brothers of destruction, Dibiase och Cody rhoades, Cena och Truth, Jerishow, Demolition, Rock n sock connection, Regal och Zeke Jackson, Cade och Murdoch, the new hart foundation, Miz och Morrison med flera, alla vill vara med i turneringen. Det är tydligt att jag hade koll på WWE då flera dåtida kortvariga konstellationer slår sig samman.
I omgången som följer slår Edge och Christian Morrison och Miz i en tornado tag match. Brothers of destruction slår the Colons, vilket visas genom en cutscene där Carlos ligger knockad och Kane och Undertaker skryter om sin storhet.
I slutet av veckans Raw blir först Edge piskad av ett järnrör av Ted Dibiase och Cody Rhoades kör på Christian med en bil. Tillsammans deklarerar Ted och Cody att om Edge och Christian inte kan ställa upp så är de utslagna. Edge kommer in med micken och talar om att de kommer mötas på no way out i en ”no holds barred” tornado tag-team match. Med andra ord finns inga regler. Matchen går av stapeln och avslutet är nästan snyggt, med hjälp av ett mästarbälte spräcks pannan på cody samtidigt som Christian pinnar Ted via en big splash från ringhörnans topp.
Cody Rhodes efter en hård drabbning, bilden är såklart hämtad från ett annat scernario.. ..spelgrafiken är inte riktigt här ännu.
I en cutscene pinnar Undertaker Shawn Michaels. DX förlorade the main event mot Undertaker och Kane som visar sig vara World heavy weight respektive WWE champion och alltså de högst uppsatta singelwrestlarna. Shawn Michaels tar på sig förlusten men HHH peppar honom och de visar ödmjukhet och sammanhållning i motgången. DX slog klassiska laget Demolition (som aldrig visats i bild) och Brothers of destruction sägs ha eliminerat Rock n Sock connection.
Hardy Boys har precis eliminerat the new Hart foundation. Matt avgjorde matchen trots att Nathalya försökte distrahera honom. Matt är eld och lågor över återföreningen, Jeff Hardy påminner Matt om att han är en före detta world champion och kanske inte riktigt tycker det spelar någon roll. Men efter en kort diskussion inser även Jeff att eftersom alla är med, så är det onekligen en stor sak.
Smackdown härnäst. Cena/Truth och Zeke/Regal i ringen. De pratar om att Smackdowns bästa lag inte alls självklart är UT/Kane. Att de minsann kan spöa dem. Regal och Zeke möter dem i en laddermatch och förlorar. Regal bärs ut på bår. Spelaren får styra Kane och UT. Scenerna har villkor för att spelet ska gå vidare, så du måste vinna för att det ska hända. Annars spelas matchen om.
På Raw möter Christian och Edge JeriShow i en motsvarande laddermatch. I en cutscene peppar Batista och Orton om deras gamla stall Evolution efter att ha slagit Cade & Murdoch för att kvalificera sig för nästa omgång.
Nästa omgång ja.. ..som flummigt nog äger rum i elimination chamber i ett singelformat. I en klassisk ”tomtebokning” för att etablera vem som är ”the alpha male” möts Edge/Christian/Batista/Orton/Matt Hardy/Jeff Hardy i Raw final, en match där jag måste vinna som Edge, vilket också görs. Batista var sist kvar av motståndarna vilket känns rätt rent bokningsmässigt.
I en cutscene från smackdown har Truth/Cena precis blivit utslagna och vädrar sitt missnöje till Vince. Truth tycker att de förtjänar en andra chans. Vince tycker inte det, Truth gnyr och blir därefter sparkad. Cena påtalar att det där inte är rättvist och han blir också sparkad! Tydligt att jag lät mitt ego permanent boka bort Cena här, vilket naturligtvis aldrig skulle hänt ”på riktigt”. Även the worlds greatest tag team slogs ut, Haas och Benjamin.
I ett riktigt fantasiscenario gör sig Vince kvitt inte bara R-Truth utan även det stora dragplåstret John Cena
Efter elimination chamber kvarstår brothers of destruction och Edge/Christian vilka möte i the main event på Royal Rumble. De äntrar ringen klädda i sin divisions respektive tag titlar, det är dags att ena bältena en gång för alla i en traditionell tag-team match.
Reglerna för att spelet ska fortsätta är win or lose – efter alla dessa matcher är det alltså en öppen historia i finalen, endera lag kan vinna. Det börjar dåligt, Kane blockar allt Edge slänger på honom och tombstonar honom i hörnet inom två minuter. Christian bryter räkningen. En tids misshandel följer innan jag till slut luskar ut hur man taggar in polaren som gör en ”hot tag” men blir stoppad då han ger sig på Undertaker i andra hörnan. Edge/Christian börjar mer och mer hålla sig utanför ringen nära egna hörnet, här lyckas de utdela en del smörj till Kane. Datakontrollerade Christian slåss utanför ringen med Kane medan jag som Edge emellanåt gör tunga high flying manövrar från ringhörnan. Efter drygt tio minuter är det åtminstone tre av deltagarna som haltar, blöder och har röda chopmärken över bröstet. Undertaker har inte varit inne mycket alls… Christian fick smaka på två chokeslams men räddas av såväl ett rope break som Edge. Avslutningen blir till slut rätt snygg. Kane sprintar tvärs över ringen och knockar Christian – Domarskandal! Edge fastnar i Hells Gate och utan partner som kan komma till räddning tvingas han tappa ut. Till min stora frustration förlorar jag matchen och Brothers of destruction vinner titlarna.
Ett mäktigt tag team tog hem spelet.
I det efterföljande snacket är alla allmänt positiva till tag-team divisionens återinförda heder. Att det bästa laget vann, att alla kända tag teams var med (och name droppar lite). Eftersom scenariot är skrivet så att endera lag kunde vunnit (med samma cutscene oavsett utgång) så är det inget lag som hyllas utan äran går ödmjukt till tag-team divisionen som helhet. Fint och renhårigt.
Det var kul att spela mitt scenario igen, replikerna håller här och där hög klass. Handlingen tycker jag absolut att håller och vid den här tiden var tag-team divisionen verkligen ett skämt. Bältena slängdes runt till höger och vänster, alla nya tag teams som dök upp vann titeln inom några veckor. En upprensning hade varit på sin plats. WWE har idag endast en tag team titel, de överflödiga titlarna är unifierade till ett bälte – men vägen dit var alls inte lika intressant som i mitt scenario, där trovärdighet för titlarna kom på köpet. Ett halvårs bra TV här känner jag – nappa nu E’!
