Blog Image

e x a k t  kaos

Johan Beijer om den här bloggen:

"Dumsmarta texter om trivala ovanligheter skrivna i en nygammal stil."

Karaktärsgalleriet #9

Spel Posted on mån, juni 26, 2017 20:57

Karaktärsgalleriet #9
Possessed
STRENGTH: *
CRAFT: 2
FATE: 2
LIFE: 5
GOLD: 1

Den besatte är ondskefull som blötlagd mozzarella för en laktosallergiker. Han kan inte byta ondskans bana mot något annat alignment, försöker något göra honom god förlorar han istället ett liv.

Den besattes styrka är lika med hans nuvarande liv. När han besegrar en fiende i strid kan han läka ett liv.

I början av rundan kan han förstöra ett kort på rutan han befinner sig, i form av främlingar eller platser. Gör han så får han läka ett liv.

Regelfotnot: Observera att läka (Heal) inte kan passera antalet liv man har från början. Däremot om man gagnar ett liv kan man gå förbi den nivån (Gain)

En besatt på vita duken:
Emily – The possession

Inte min genre detta, så jag vet inget om karaktären. Alltid jobbigt att vara besatt såklart, antagligen är det en högst oskyldig individ som drabbats. Det har man dock inte tid att reda ut när man behöver få tag på härskarkronan.
Ett citat: ”Daddy, you scared me.”



Karaktärsgalleriet #8

Spel Posted on mån, juni 26, 2017 20:31

Karaktärsgalleriet #8
Warrior
STRENGTH: 4 CRAFT: 2 FATE: 1 LIFE: 5 GOLD: 1

Den klassiske krigaren är en mycket solid fighter som sällan förlorar i strid. Men i en värld där magi, väsen och slumpen spelar en viktig roll kan krigaren fundera på om svärdet är tillräckligt starkt.

Efter att ha funderat på saken tänker krigaren ”Det är nog bäst att jag drar två svärd istället”. Detta är en av krigarens förmågor som gör honom ännu starkare i fysisk strid. Men det är inte bot mot svagt intellekt och ödet står ej heller vid hans sida.

I strid får krigaren lov att rulla två tärningar och väljer det högsta resultatet.

En krigare på vita duken
Drax the destroyer – Guardians of the galaxy

Drax är den klassiske krigaren, självsäker till den gräns att han upplevs som oförskämd. Han bemästrar även tekniken att slåss med två vapen samtidigt och sportar en tydlig brist på intelligens.
Känt citat: ”Nothing goes over my head! My reflexes are too fast, I would catch it.”



Karaktärsgalleriet #7

Spel Posted on mån, juni 26, 2017 17:09

Karaktärsgalleriet #7
Prophetess
STRENGTH: 2 CRAFT: 4 FATE: 2 LIFE: 4 GOLD: 1

En personlig Talisman favorit. Att veta en massa om andra spelares
möjligheter och ha mycket goda chanser att alltid dra bra äventyrskort
är bara några av sierskans skills.

Hon har alltid minst en besvärjelse på hand, får dra en ny när den sista kastats.

När hon drar äventyrskort och inte vill konfrontera kortet, kan hon dra ett till (som måste konfronteras)

Hon kan hela tiden kika på motståndarnas besvärjelser om hon så önskar.

En sierska på vita duken
Sybill Trelawney – Harry Potter

Sybil är en ganska överflödig karaktär i Harry Potter universumet men
hon vet det mesta om de flesta och har vid fler tillfällen än ett
lyckats förutspå framtiden (som dock ibland förhindras)
Känt citat: ”Look at the cup, tell me what you see!”



Karaktärsgalleriet #6

Spel Posted on mån, juni 26, 2017 17:07

Karaktärsgalleriet #6
Ghoul

STRENGTH: 2 CRAFT: 4 FATE: 4 LIFE: 4 GOLD: 1

Ghoul översattes i originalspelet till likätare. Han hänger på kyrkogården och har förmågan att väcka de döda till liv.

En stark förmåga är att kunna attackera med psykisk strid, alltså kan
Ghoul använda Craft istället för Strength när han anfaller, men inte när
han blir anfallen. Vinner han i psykiskt strid kan han dessutom ta ett
liv av motståndaren och addera det till sina egna.

När Ghoul
besegrar ett monster kan han ta det som en följeslagare istället för
trofe. I en valfri används då monstrets styrka tillsammans med Ghouls
varpå det kasseras. Han kan endast ha en reanimerad följeslagare

En Ghoul på vita duken
”One of them” – Night of the living dead

Dagens moderna zombie föddes i form av något som refererades till som
Ghouls i kultklassikern. Ghoul är från början taget från arabisk
mytologi.
Känt citat: ”uuuuuuuuaaaahhhhrrrgh”



Karaktärsgalleriet #5

Spel Posted on mån, juni 26, 2017 17:06

Karaktärsgalleriet #5
Ascendant divine

STRENGTH: 3 CRAFT: 3 FATE: 3 LIFE: 4 GOLD: 1

Denna var lite lurig att koppla till filmens värld. Särskilt som jag
låst mig lite till den avbildade karaktären på kortet snarare än hur
karaktären faktiskt är. Dags att släppa den tanken.

Ascendant
divine startar spelet med ”gudomliga gåvor” vilket rent tekniskt är
vanlig magi. Hon kan med dessa till hjälp ha fler besvärjelser på hand
än någon annan karaktär och kan i samma tur slänga en vanlig besvärjelse
och även använda gudomlig gåva.

Ascendant divine har fyra
besvärjelser från start och kommer, om dessa förbrukas, få nya varje
gång hon blir starkare i strength eller craft.

De gudomliga gåvorna kan offras och förvandlas till vanliga besvärjelser.

En Ascendant divine på vita duken?
Gandalf the white

Låt oss tänka att trollkarlen Gandalf var blott en trollkarl. I sin
återvändande form var han mer mäktig än någonsin och känns mer likt ett
gudomligt väsen som återvänt från de döda. Mycket XP tenderar göra
underverk för en karaktär.

Känt citat: Even the very wise cannot see all ends



Karaktärsgalleriet #4

Spel Posted on mån, juni 26, 2017 17:04

Karaktärsgalleriet #4
Monk
STRENGTH: 2 CRAFT: 3 FATE: 5 LIFE: 4 GOLD: 1

Munken kan låta harmlös men är, åtminstone tidigt, en av spelets
mäktigaste slagskämpar. Han kan addera sin craft + strength i strid.
Däremot får han inte använda sig utav några vapen eller rustningar.

När munken slår tärningen för att be får han, om önskvärt, addera 1 till sitt resultat.

En munk i filmhistorien:
William of Baskerville – Rosens namn

Shaolinmunkar i all ära. Den tydliga visualiseringen av munkar i
Talisman ligger närmare broder Tuck. Inte ofta är de äventyrare, men
William of Baskerville utreder åtminstone ett mord och får genom detta
ses som något av en riktigt vild klassisk västerländsk munk.

Citat: ”I too was an Inquisitor, but in the early days, when the Inquisition strove to guide, not to punish.”



Karaktärsgalleriet #3

Spel Posted on mån, juni 26, 2017 17:01

Karaktärsgalleriet #3
Tinkerer
STRENGTH: 2 CRAFT: 4 FATE: 3 LIFE: 4 GOLD: 1

Uppfinningsrike tinkerer är stark från början. Han får med sig tre
valfria föremål från start och bärförmåga är inget som bekommer honom.
När som helst kan han förvandla föremål till mekaniska följeslagare.

De mekaniska följeslagarna kan offras i samband med att äventyrskort
dras – om detta görs måste dock de kort som drogs istället tas itu med.

Han kan även ta med sig mekaniska fiender som följeslagare, även om deras förmåga inte kan nyttjas.

En tinkerer i filmens värld:
Unge Anakin Skywalker

Medan dessa karaktärer är extremt vanliga i spel där de dyker upp och
säljer föremål överallt och klär sig i sina steampunkinspirerade trasor
är de svårare att hitta i filmer. Men Anakin är onekligen något av en
legendarisk fixare som redan vid 8 års ålder byggde sin egen robot C3P0.



Karaktärsgalleriet #2

Spel Posted on mån, juni 26, 2017 16:59

Karaktärsgalleriet #2
Thief
STRENGTH: 3 CRAFT: 3 FATE: 2 LIFE: 4 GOLD: 1
Denna karaktär styrdes av regerande Talismackdownmästaren vid
senaste turneringen 2016. En fingerfärdig mästare som tar det han behagar.
Får han chansen att än en gång greppa härskarkronan?

Tjuven kan ta ett guld eller föremål från andra spelare han landar på. Grovjobbet kan någon annan göra!

När tjuven besöker marknaden, byn eller när det blir en marknadsdag kan
han ta ett föremål gratis under förutsättning att det inte är slutsålt.

Känd tjuv i filmens värld:
Malak – Conan the destroyer

Conans följeslagare är kaxig men harig när det hettar till. Men då han
ser sin chans tar griper han den utan tvekan. Ibland är han för girig
för sitt eget bästa.

Känt citat: ”A fine magician you are! Go back to juggling apples.”



Karaktärsgalleriet #1

Spel Posted on mån, juni 26, 2017 16:57

Inför stundande Talismackdown turnering presenterar jag de spelbara karaktärerna en
efter en, som lite pepp. Påbörjade detta på Facebook, men låt oss vara ärliga – detta är bloggmaterial!!

Karaktärsgalleriet #1
Tavern Maid
STRENGTH: 3 CRAFT: 3 FATE: 4 LIFE: 4 GOLD: 1

Vi börjar karaktärsstudien med en av de mer bisarra personerna som ger sig ut på jakt efter härskarkronan.

Tjejen från tavernan har en alldeles speciell charm och kan när som
helst avbryta sin förflyttning för att erbjuda andra spelare hon
passerar något läskande.
Detta kan resultera i att generös dricks i
form av guld eller att den bjudne somnar en runda, får ett liv, får dra
ett potion card eller tappar lokalsinnet och kommer gå åt det håll
näsan pekar nästa tur – Tavern Maid visar vägen.

Tavern Maid startar spelet med 5 potion cards, dessa kan vara bra eller helt random med goda och dåliga effekter.

I Tavern behöver hon inte slå tärningen utan kan själv välja vad som
händer. Detta är ett bra sätt att tjäna extra guld eller få transport
runtom i yttre regionen alternativt en längre färd till templet i
mellersta regionen.

En tavern maid i filmvärlden:
Marion Ravenwood, Indiana Jones and the raiders of the lost ark
För inspiration försöker jag hitta lämpliga exempel i filmens värld.
Marion Ravenwood driver en egen bar i Nepal och är en tuff kvinna med
skinn på näsan som får självaste Indiana Jones att bli nervös. Hon kan
dricka, hon kan slåss och tar inte skit från någon.
Känt citat: ”Come on. I’ll buy you a drink. You know, a drink?”



Bollen är rund

Spel Posted on sön, juni 11, 2017 17:34

Inspirerad av Honken sitter jag nu här med en laptop i knäet i vardagsrummet. Han berättar hur han ofta har spelet Colonization igång och drar av några rundor ibland då andan faller på, det står alltid igång i bakgrunden.

Ett spel om lämpar sig för liknande aktivitet är givetvis Football Manager. Jag har ju svårt att toppa min senaste karriär med Claws Pettaschaum, som förvisso sträckte sig över många säsonger men innehöll bland annat nio raka Serie A segrar i Italien och ungefär lika många Premier League mästerskap i England.

Jag köpte ju FM2016 men kom aldrig riktigt igång med det, har spelat två timmar (jämfört med 911 FM2012 timmar). Nu kikar jag istället på att lyckas med något jag inte genomfört sedan det första Championship Manager jag körde (3). Att ta ett lag från lägsta divisionen till högsta. På den tiden var spelet mycket enklare, det var mer eller mindre bara att köra full offensiv och ha bra forwards, tre mittbackar räckte bra. Jag kör FM2012 igen då jag är invand med dess motor och vill casual spela.

Jag har genom åren vunnit ligor i Holland, Skottland, England, Italien, Spanien, Slovenien, Argentina, USA, Tyskland… Men vad jag kan minnas är fortfarande Franska ligan en serie jag aldrig vunnit. Nu ska jag hitta ett lag i landets lägsta seriesystem och försöka föra det till toppen. Det lär ta några år, men jag hoppas en dag bli firad som ”Fransk hjälte”. Då man behöver en hjälte, då behöver man Rongo Tui som blir min nya avatar.



Personbästa i Tetris

Spel Posted on ons, september 07, 2016 21:22

Ett rekord som på den globala scenen inte ens är värt namnet. Men trumfa mig om du kan!

Plötsligt händer det. Börjar bli långt mellan gångerna nu, de gånger då jag klår mig själv i Tetris, Gameboy, 1989. Men idag helt utan uppvärmning, som synes på övrig highscore lista, klämde jag till med en rejäl höjning. Tidigare hade jag 234000. 272372 Eftersom maskinen är gammal och inte hänger ihop med molnet eller ens har savefunktion så är detta ett bra sätt att föreviga resultat.

Har kört en del Tetris sista halvåret, inspirerad av Bosman, som i sin tur jagar Steve Wozniaks personbästa i en programserie på youtube som landar varje vecka. Ja, hur spännande kan det vara att titta på någon spela tetris? Kolla och känn om det är din kopp te; själv fick jag för mig att jaga upp en kopia på nätet och kör på min GBA SP eller Gamecube (där jag har en gameboy dockningsstation)



Spelen i spelen

Spel Posted on tis, maj 24, 2016 23:50

Snackade med Honk om nästa Red Dead Redemption, som kanske inte ens är utannonserat? Nåja, det hör alls inte till sak. Det handlar idag om att spela spel inuti andra spel. Detta kom jag att tänka på eftersom Red dead redemption innehåller en genomtrevlig texas hold em simulator. Många gånger laddade jag in spelet för att bara köra lite poker. I plåtskjulet ute vid farmen satt alltid tre herrrar och lirade kort (natt som dag). Samma scenario utspelade sig även nere i byn i ett rum på tavernan, det var dessa två platser där jag körde mest kort eftersom det var platserna man kunde nå enklast i början.
”I saw my boss kiss a man” En av många sköna repliker som ofta pokerspelarna hävde ur sig, helt oprovocerat.

Jag har två andra exempel i hjärnan som också ska delas med i denna tråd. Car bomb var ett spel man kunde köpa i spelet Sam & Max hit the road, det hade ingen funktion egentligen men man kunde köra ”use” på det och då fick man spela ett parti mot Max. Car bomb är precis som sänka skepp, men med några roliga tillägg som exempelvis trampolinen, som spränger din motsvarande koordinat om du bombar fiendens. ”You creamed my camper!”Detta är kul när man kört fast i ett äventyrsspel. ”Lord i’m tired of this drivel”

Än idag suktar jag efter en save fil till Gamecube spelet Animal Crossing som har alla TV-spel upplåsta. De är svåra att hitta och det kräver nog en hel del arbete. Exempelvis får man ett NES spel på sin födelsedag om man loggar in och ett när man flyttar in. Det var så långt min samling i spelet sträckte sig. Faktiskt finns på ett eller annat vis alla dessa titlar (vissa kan man dock inte nå utan assistans av japanska utgåvor eller cheats) :

Balloon Fight
Clu Clu Land
Donkey Kong
Donkey Kong Jr. Math
Excitebike
Golf
Pinball
Tennis
Wario’s Woods
Baseball
Soccer
Donkey Kong Jr.
Donkey Kong 3
Clu Clu Land D
Punch Out!!
Mario Bros.
Ice Climber
Super Mario Bros.
The Legend of Zelda Japp.. Dessa är fullt spelbara originalportningar. Man går över i fullskärmsläge och allt. Ett samlarobjekt som naturligtvis inte finns med i någon senare utgåva av Animal Crossing. Att samla NES kassetterna var den stora saken.



Ett MSX minne

Spel Posted on mån, april 25, 2016 09:18

Saxat ur ”Månadens lista April 2016”
Två poster blev ett långt retrogaming moment – kände att det passade bättre här i kategorin Spel.

Läste nyligen igenom Orvar Säfströms bok om
Äventyrsspel kallad bland drakar och demoner och mutanter eller nåt
liknande. Det var en ganska trevlig produkt om än simpelt
framställd. Det är tydligt att de mer eller mindre visat en bok för
upphovsmannen varpå denne fick berätta ett minne från den perioden.
Under en period på 80-talet översatte Äventyrsspel många ”solorollspel”
varav det ena hette ”Hämnaren” vilket var en del av serien ”Tigerns
väg”. Det slog mig genast att jag hade ett spel till min MSX som hette
”Avenger, the way of the tiger” och mycket riktigt är detta dataspel
baserat på ett solorollspelshäfte – mycket udda och skoj att jag fann
kopplingen. I dataspelsversionen har ninjan fått en suspekt rosa ninjadräkt istället. Inte riktigt lika tufft kanske?

Minns
också att Avenger spelet var helt hopplöst, kom inte vidare i det.
Kikade på en genomspelning på youtube och det är nog inte actionmomenten
som är det svåra utan snarare att om du får slut på nycklar så kan du
inte ta dig vidare, eller om du inte gör saker i rätt ordning.
Antagligen hittade jag en nyckel i trädgården där man började och låste
upp dörren intill, då kommer man inte så värst mycket längre. Egentligen ska man låsa
upp en annan byggnad och hitta fler nycklar där innan man går in i den byggnaden jag äntrade. Det är inte direkt förlåtande mekanik…


väg hem från Sandviken på sent 80-tal efter att jag fått köpa en begagnad MSX dator
(antagligen därför att den kostade en 500 mindre än en C64 som såklart
var det jag borde fått och ville ha) så sa brorsan att ”Det här ska bli
mitt favoritspel”, han visade upp Avenger, ninjaspelet, han gillade
ninjor. Själv föll mitt förhandsval på Ghosttrap, som kom i en grå
kartong med fult tecknat omslag (likt ett dussin andra spel i den
serien). Jag gillade ju Ghostbusters, är det spöken med så måste
detta vara ”the shit”.

Eftersom Avenger inte var tillfredsställande, det
där med att vara i en borg och inte kunna ta sig vidare var inget kul,
blev det desto mer Ghosttrap. Ett spel som sög röv om jag ska
vara ärlig. (hittar inget screenshot ens, får beskriva ur minnet) Du
börjar på toppen av en byggnadsställning. det är sex våningar ner till
botten där man får 500 poäng. På varje plan finns ett eller två hål att
falla neråt via och även ett spöke man måste undvika eller hoppa
över. Det är segt, har dålig kontroll och en menlös spelidé. Men grejen
är att det måste varit viktigt för brorsan att vara bättre än jag i
”mitt favoritspel” så vi spelade det där hur mycket som helst. Ett
simpelt highscore-spel som går snabbare och snabbare för varje nivå.

Minns att jag försöke emulera Ghosttrap till f-MSX för några år sedan. Men emuleringsförsöket resulterade i ett ”Syntax error” HA HA. Det är nog lika bra att jag aldrig ser Ghosttrap igen, även om det känns lite som mitt kall som personen som spelat det mest av alla i hela världen, att påminna andra spelare om det.



Smackdown vs Raw 2010

Spel Posted on sön, mars 20, 2016 21:40

Av en slump drogs playstation 3 igång under helgen och av en till slump hamnade det gamla wrestlingspelet i konsollen. Nu menar jag inte utmärkta Day of reckoning som jag hyllat tidigare utan Playstations motsvarighet Smackdown vs Raw upplaga 2010. Ett spel som saknar alla de element som gjorde nämnda Gamecubespel till den klassisker det är. I SDvsRaw vet man inte alls läget i matcherna, man spöar varandra länge och väl och plötsligt är det över. I DOR2 kunde man metodiskt fokusera kroppsdelar, alla i ringen hade en liten skademätare för kroppsdelarna, man visste att ”om jag får tag på en arm i en armbar nu så är det över” och spelets psykologi hanterades därefter. I DOR2 hade man en blockknapp för grepp och en för att blocka andra attacker. Vet man att Ric Flair vädrar sargade ben likt en blodhund och söker koppla in sin figure four leglock för vinsten så var det enkelt att blocka den. Var man då själv i Ric Flairs skor – så visste man att motståndaren definitivt skulle ”blocka grepp” hela tiden och kunde mer eller mindre dela ut fria chops så länge man ville. Detta har i SDvsRAW plockats ner till en knapp som blockar allt.. ..det förtar det mesta av spelet även om det låter som en trival grej. Hela sten sax påse elementet är borta med andra ord.
Badbyxor.. Lite ringbrynja och nåt kristet. Det blir bra.. ..Det blir bra.

Otroligt nog är även karaktärsskaparmotorn i detta fyra år nyare spel klart sämre. Både i möjlighet av vad man kan göra fysiskt med kropparna för sina skapade Superstars men även i kostymavdelningen är det klart mer begränsat. Köpte spelet när jag bodde i Malmö, spelade igenom det – vilket var väldigt enkelt.. ..lyckades utan att knappt lära mig kontrollen. Inte avnjutit några vs matcher med vänner alls; varför bry sig om det när lysande DOR2 fanns att tillgå? Men det finns ett mode som är häftigt – möjligheten att skapa egna kampanjer. Det var det jag hittade på savefilen och det är på grund av nämnda fil jag skriver detta inlägg. Gjorde alltså ett scenario kring 2010 som jag inte spelat sedan dess och nu återfann jag det.

I editorn har man färdiga animationer att tillgå, du kan sen skriva egen text och välja vilka karaktärer som är med i scenen. Mitt scenario handlar om Tag-team mästarbältena, vars mening kring 2010 i förbundet verkligen inte hade någon relevans alls. Tag teamet Cryme Time blir av med titlarna efter att chefen Vince McMahon bestämmer sig för att skapa en turnering som ska bringa ordning till tag-team divisionen. De är naturligtvis vansinniga och påtalar att de vunnit titlarna ”fair and square”. Vince instämmer och påminner att deras vinst över en dvärg och en 55 kilos diva verkligen var ren.. ..men att vinsten drog till sig fansens missnöje och att han nu vill skapa ordning i divisionerna igen. Cryme Time tvingas nu möta Edge and Christian (spelarens lag) för att ens få vara med att tävla.

Edge och Christian vinner matchen, även om det tar sjukt lång tid på grund av att spelaren, jag alltså, inte vet hur man pinnar motståndarna. Men det löste sig till slut. I Cutscenes deklarerar flera andra lag att de tänker ställa upp. Orton och Batista, DX, Brothers of destruction, Dibiase och Cody rhoades, Cena och Truth, Jerishow, Demolition, Rock n sock connection, Regal och Zeke Jackson, Cade och Murdoch, the new hart foundation, Miz och Morrison med flera, alla vill vara med i turneringen. Det är tydligt att jag hade koll på WWE då flera dåtida kortvariga konstellationer slår sig samman.

I omgången som följer slår Edge och Christian Morrison och Miz i en tornado tag match. Brothers of destruction slår the Colons, vilket visas genom en cutscene där Carlos ligger knockad och Kane och Undertaker skryter om sin storhet.

I slutet av veckans Raw blir först Edge piskad av ett järnrör av Ted Dibiase och Cody Rhoades kör på Christian med en bil. Tillsammans deklarerar Ted och Cody att om Edge och Christian inte kan ställa upp så är de utslagna. Edge kommer in med micken och talar om att de kommer mötas på no way out i en ”no holds barred” tornado tag-team match. Med andra ord finns inga regler. Matchen går av stapeln och avslutet är nästan snyggt, med hjälp av ett mästarbälte spräcks pannan på cody samtidigt som Christian pinnar Ted via en big splash från ringhörnans topp.

Cody Rhodes efter en hård drabbning, bilden är såklart hämtad från ett annat scernario.. ..spelgrafiken är inte riktigt här ännu.

I en cutscene pinnar Undertaker Shawn Michaels. DX förlorade the main event mot Undertaker och Kane som visar sig vara World heavy weight respektive WWE champion och alltså de högst uppsatta singelwrestlarna. Shawn Michaels tar på sig förlusten men HHH peppar honom och de visar ödmjukhet och sammanhållning i motgången. DX slog klassiska laget Demolition (som aldrig visats i bild) och Brothers of destruction sägs ha eliminerat Rock n Sock connection.

Hardy Boys har precis eliminerat the new Hart foundation. Matt avgjorde matchen trots att Nathalya försökte distrahera honom. Matt är eld och lågor över återföreningen, Jeff Hardy påminner Matt om att han är en före detta world champion och kanske inte riktigt tycker det spelar någon roll. Men efter en kort diskussion inser även Jeff att eftersom alla är med, så är det onekligen en stor sak.

Smackdown härnäst. Cena/Truth och Zeke/Regal i ringen. De pratar om att Smackdowns bästa lag inte alls självklart är UT/Kane. Att de minsann kan spöa dem. Regal och Zeke möter dem i en laddermatch och förlorar. Regal bärs ut på bår. Spelaren får styra Kane och UT. Scenerna har villkor för att spelet ska gå vidare, så du måste vinna för att det ska hända. Annars spelas matchen om.

På Raw möter Christian och Edge JeriShow i en motsvarande laddermatch. I en cutscene peppar Batista och Orton om deras gamla stall Evolution efter att ha slagit Cade & Murdoch för att kvalificera sig för nästa omgång.

Nästa omgång ja.. ..som flummigt nog äger rum i elimination chamber i ett singelformat. I en klassisk ”tomtebokning” för att etablera vem som är ”the alpha male” möts Edge/Christian/Batista/Orton/Matt Hardy/Jeff Hardy i Raw final, en match där jag måste vinna som Edge, vilket också görs. Batista var sist kvar av motståndarna vilket känns rätt rent bokningsmässigt.

I en cutscene från smackdown har Truth/Cena precis blivit utslagna och vädrar sitt missnöje till Vince. Truth tycker att de förtjänar en andra chans. Vince tycker inte det, Truth gnyr och blir därefter sparkad. Cena påtalar att det där inte är rättvist och han blir också sparkad! Tydligt att jag lät mitt ego permanent boka bort Cena här, vilket naturligtvis aldrig skulle hänt ”på riktigt”. Även the worlds greatest tag team slogs ut, Haas och Benjamin.

I ett riktigt fantasiscenario gör sig Vince kvitt inte bara R-Truth utan även det stora dragplåstret John Cena

Efter elimination chamber kvarstår brothers of destruction och Edge/Christian vilka möte i the main event på Royal Rumble. De äntrar ringen klädda i sin divisions respektive tag titlar, det är dags att ena bältena en gång för alla i en traditionell tag-team match.

Reglerna för att spelet ska fortsätta är win or lose – efter alla dessa matcher är det alltså en öppen historia i finalen, endera lag kan vinna. Det börjar dåligt, Kane blockar allt Edge slänger på honom och tombstonar honom i hörnet inom två minuter. Christian bryter räkningen. En tids misshandel följer innan jag till slut luskar ut hur man taggar in polaren som gör en ”hot tag” men blir stoppad då han ger sig på Undertaker i andra hörnan. Edge/Christian börjar mer och mer hålla sig utanför ringen nära egna hörnet, här lyckas de utdela en del smörj till Kane. Datakontrollerade Christian slåss utanför ringen med Kane medan jag som Edge emellanåt gör tunga high flying manövrar från ringhörnan. Efter drygt tio minuter är det åtminstone tre av deltagarna som haltar, blöder och har röda chopmärken över bröstet. Undertaker har inte varit inne mycket alls… Christian fick smaka på två chokeslams men räddas av såväl ett rope break som Edge. Avslutningen blir till slut rätt snygg. Kane sprintar tvärs över ringen och knockar Christian – Domarskandal! Edge fastnar i Hells Gate och utan partner som kan komma till räddning tvingas han tappa ut. Till min stora frustration förlorar jag matchen och Brothers of destruction vinner titlarna.

Ett mäktigt tag team tog hem spelet.

I det efterföljande snacket är alla allmänt positiva till tag-team divisionens återinförda heder. Att det bästa laget vann, att alla kända tag teams var med (och name droppar lite). Eftersom scenariot är skrivet så att endera lag kunde vunnit (med samma cutscene oavsett utgång) så är det inget lag som hyllas utan äran går ödmjukt till tag-team divisionen som helhet. Fint och renhårigt.

Det var kul att spela mitt scenario igen, replikerna håller här och där hög klass. Handlingen tycker jag absolut att håller och vid den här tiden var tag-team divisionen verkligen ett skämt. Bältena slängdes runt till höger och vänster, alla nya tag teams som dök upp vann titeln inom några veckor. En upprensning hade varit på sin plats. WWE har idag endast en tag team titel, de överflödiga titlarna är unifierade till ett bälte – men vägen dit var alls inte lika intressant som i mitt scenario, där trovärdighet för titlarna kom på köpet. Ett halvårs bra TV här känner jag – nappa nu E’!



FM Classic

Spel Posted on lör, november 28, 2015 20:46

Jonatan Hellbergs karriär i Maidenhead blev inte lång. Efter hans första presskonferens där han gjorde ett förvirrat intryck var fansen redan oroliga. På frågan om vad hans fotbollsstrategi var svarade Jonatan ”Nu förstår jag inte riktigt vad du menar” Och svamlade vidare om gamla minnen som inte hörde till ämnet. Efter fem raka torsk under en period där han bytte uppställning varje gång fansen eller pressen tyckte det var dags fick han sparken, en plats på ´övre halvan i tabellen var onåbar, vilket varit målsättningen.

Han sökte alla jobb som fanns och blev offentligen utskrattad av bland annat Leeds och Bradford innan Worchester, också i lägstadivisionen, tog chansen. De sista omgångarna spelades plikttroget av med blandat resultat. Jonatan insåg att problemet låg i personalen, han kände ju inte till spelarna och ledarna. ”Man tvingas i en båt med människor man inte vet något om och förväntas frodas” Menade han. Fördelen med korpserier är att i stort sett ingen har kontrakt. I Worchester fanns inte ett enda, Jonatan lät sålunda hela spelarstyrkan få fri transfer. Sen insåg han att scoutningsverksamheten inte fungerade, så ett hårt arbete återstod för att få ihop laget. Tre spelare som han tidigare sparkat värvades igen, no hard feelings. Och insamlingen av kontraktslösa spelare fortsatte. Ofta var känslan att det är bättre du än ingen, men visst fanns det visst potential bland värvningarna också.

Taktiskt valde han att stjäla välkände coachens Claus Pettschaums 4-1-3-2 taktik, där en hård benknäckare vallar ytan mellan backlinjen och den vackra offensiven som drivs av individuellt skickliga yttrar, en mittfältsdirigent och två effektiva forwards. Claus brukade sällan prata om sin ”herde” som för ett mindre glamoröst jobb i gyttjan och även har en roll som orsakar huvudbry för lagets egna assisterande tränare som tycker att avståndet mellan anfall och försvar är för stort. Herden behövs inte framåt, men är oumbärlig bakåt.

Oddsen 200-1 för divisionssegern är inte direkt smickrande. Efter 8 omgångar leder dock Worchester serien och är oslagna. Tycker även att fler sista minuten kvitteringar burit emot än för Hellbergs mannar som kunde haft större ligaledning. De flesta matchsummeringar brukar ha rubriken ”Worchester har tur” och inför snacket handlar alltid om hur många placeringar motståndaren kan klättra vid vinst. En spännande fortsättning väntar.



« FöregåendeNästa »