e x a k t  kaos

Henrik undrade om jag sett Breakfast club. Det hade jag och vi började prata om regissören John Hughes, jag rekommenderade Sixteen candles. Att jag har skrivit de två föregående meningarna kan jag tycka är märkligt, men jag står för det och får tacka Johanna för att jag sett dem.

Sen var det Pretty in Pink, en annan John Hughes film, på tv och jag tänkte att det var lustigt med tanke på tidigare samtal. Chattade med Herik igen senare och vi pratade om Hughes filmen Raka spåret till Chicago med John Candy och Steve Martin då det slog mig att den är väldigt lik nya filmen Due Date med Robert Downey Jr och den skäggige från the Hangover. Jag är inte den första att konstatera att detta faktum.

En slående likhet redan på filmaffischen kan ses. Same shit, different name?

I korthet så handlar bägge filmerna om en man som tvingas samåka över USA med en vilt främmande människa som självklart endast är till besvär vilket sätter den andra personens empatiska och moraliska sidor på prov. Raka spåret till Chicago är en tillrättalagd 80-tals komedi och Due date är en modern version med friare tyglar som är råare. Det är inte dåligt – men det är krävande och utmattande filmer. Att jag inte kommer kunna glömma någon utav dem är antagligen ett tecken på ett bra hantverk.

Vad ska man skriva sen? Se dem?
Jag såg dem och kan varken hylla eller såga så jag låter den biten bero.

Jag har egentligen inte sett så många Looney Tunes i mitt liv. Ni vet, Daffy, Bugs, Sylvester och alla de där. Men det är faktiskt riktigt bra tecknat. Senaste dagarna har jag fastnat framför burken på kvällarna avnjutandes en dos klassiska Warner Brothers filmer.

Är mycket imponerad av röstskådespelaren Mel Blanc som har gjort i stort sett alla röster i alla filmer från 30 talet fram till sin död 1989. Vilken kille! Vilka karaktärer..

Sen måste jag även passa på att länka till en helt underbar Tweety bird sång. Om den inte får dig att dra på mungiporna så är du en riktig sursippa.

Singing in the bathtub, happy once again. Watching all my troubles, go swinging down the drain.

Som gammal Star Wars nörd så reagerar jag alltid när någon säger denna replik i en film. Mig tycks det som om det händer i var och varannan sci-fi/äventyrsfilm.
Detta kom jag på idag efter att ha sett senaste teasern för Tron: Legacy, som i stort är en Musikvideo med Daft Punk, men några repliker är med och en av dem är.. ..ja just det – ”Here they come”.

Ursprunget hör hemma i Star Wars, Leia säger det samtidigt som John Williams klassiska musik med samma namn drar igång.

Men det är inte bara där som sagt. Tron: Legacy är antagligen bara tippen på isberget.

Matrix Revolutions – Ghost: ”Jig’s up, here they come.” Och om du missade det, så säger Morphues inom en minut ”Here they come.”

The Matrix Reloaded – Link: ”Here they come. Let’s go Morpheus.”
Mad Max 2 – ”Here they come! Close the gates!”
Pirates of the caribbean – Will: [notices the Interceptor set sail] ”Here they come.” (Han droppar även denna replik som Legolas i spelet Return of the king, men det hör inte hit)

Pearl Harbor – Rafe ”Here they come.”

Kan du fler. Tell me!