Blog Image

e x a k t  kaos

Johan Beijer om den här bloggen:

"Dumsmarta texter om trivala ovanligheter skrivna i en nygammal stil."

Rudan.

I vardagen Posted on tis, januari 15, 2019 11:36:54

Detta är ett embryo av en text för Kuxabladet. Helt oredigerat får mina bloggföljare ta del av innehållet före alla andra. Tyvärr misslyckas jag hitta bildbeviset från Norsnäs vilket har funnits, förmodligen dog det med en tidigare utgåva av denna blogg baserat på mitt tidigare efternamn.

Jag och en grupp vänner fiskade ganska mycket i min ungdom. Med lokala fiskelegendarer som ”Gädd-Johan” Jansson och Edvin Forsling i släktträdet föll det sig nog naturligt att även jag testade vattnen. Avsaknaden av båt kombinerat med passion för kastspö blev snabbt en kostsam hobby för en genomsnittlig 13-årings budget. En tidig favorit var att placera oss under det vi kallade för ”stenbron”, som går över testeboån längs vägen mot Åbyggeby, nära Fornwij. Det var strömt vatten och osedvanligt mycket för fiskedragen att fastna i, knappast en lysande plats för fiske men vi tänkte nog att en och annan riktig gammelgädda bodde där. Medger att jag mer än en gång även badat i de ogästvänliga vattnen då jag drog fast något favoritdrag i botten. Där fanns även en man med en eka, han hette Carl-Johan och bodde nära båtplatsen. Ibland tog han med oss ut på Bysjön och ofta bjöd han på läsk medan han själv istället drack en renare vätska… Fiskade även vid ett par tillfällen med ovan nämnda Edvin i Östersjön (utanför Stenbäcken) och även vid hans stuga vid Norrtjärnen (i Vittersjöområdet). Då fick de där nymodiga kastspöna stanna hemma, här drog man istället upp småglin med en typ av bottenhåv vilka man därefter fäste levande på kroken och metade med. Det är säkert inte tillåtet att göra så idag, men hujedamej så effektivt det var. Det gav en inblick i hur en generation som behövt fånga fisk för att få mat på bordet arbetade. Det sägs att ”Gädd-Johan” ska ha haft så stora småfiskar på sin krok att flötet ständigt var under ytan – är det så man får upp de där 15+ kilos gäddorna jag hört talas om? En annan rolig iakttagelse vid besöken på Östersjön var att man använde landmärken för att ta sig till sina hemliga så kallade syren, där man lagt i diverse busk för att fiskarna ska trivas. Dessa märks ofta ut på ytan, men så gjorde alltså inte Edvin – som ville ha sin plats för sig själv.

Bland de vanliga ”lortfiskarna” i våra insjöar är det nog bara ett fåtal som undkommit mig. Abborre, gädda, mört, braxen, löja, lake lyckades jag på ett eller annat vis fånga. Jag hade hört talas om en fisk som hette ruda, som jag aldrig sett. Min pappa säger sig ha haft en ruda i bäcken som rann över hans familjs tomt som barn. Det var en liten bäck med en liten fördämning som på den tiden förmodligen var förorenad av bland annat mänskliga fekalier, jag minns fortfarande doften… Hursomhelst, däri levde en ruda pappa tagit dit länge och väl även om den ska ha sett ganska vissen ut innan den en dag var försvunnen. Rudan beskrevs redan 1758 av Carl von Linné och är en livskraftig krabat. Namnet sägs komma från fornsvenskans rudha som är nära besläktat med ordet röd – vilket är färgen på fiskens fenor. Rudan har en otrolig överlevnadsförmåga kan övervintra i bottenfrusna gölar genom att under vintern gå i dvala i i slam som inte fryst, helt utan tillgång till syre. Min period som fiskare var kort men ganska intensiv, det där minnet av rudan hängde dock kvar länge. Som vuxen berättade jag för en god vän, och idag även min kollega Mattias Färnstrand, om den här fisken och dess förmågor. Beslut togs att vi skulle se en med egna ögon, jag gissar att detta var kring år 2005. Jag organiserade morbror Göran Rosén som tog med oss ut på en myr nära Norsnäs, så liten att den inte ens är utmärkt på en webbkarta. Med hjälp av en håv och ett par försök bar fisket snart frukt – en ruda på säkert tre centimeter placerades i en hink för världen att skåda. Jag har rudan! Vi fick med oss ett gäng sådana glin och bestämde oss för att omplacera dem till den konstjorda sjön i Gammelfäbodarna. Tyvärr fick de inte leva där och kanske lyckas fortplanta sig utan blev istället kort sagt en exotisk måltid för redan befintliga abborrar. Aj.

Rudan återfinns även i Hamrångebygdens sköld och är namnet på en förening som startades under förra året i Hamrångebygden. Bland annat ligger man bakom restaureringen av den så kallade Kyrkstigen och just nu har man en fotoutställning om brandväsendet vid Träffpunkten i Bergby, denna kan du läsa mera om i detta nummer av tidningen. Kuxabladet har även delgivits en hel del information om framtida projekt som vi inte går ut med här, men ser fram emot att följa och delge er läsare framöver. Det är minst sagt inspirerande att ges möjlighet att med nya grepp kunna lära sig mer om sin lokalhistoria. Är du intresserad av Rudan och deras projekt föreslår vi att du kontaktar dem redan idag för att kunna delta i verksamheten.



Dräneringen 2014

I vardagen Posted on sön, mars 12, 2017 21:42:14

Hittade detta på en av mina ”skräpmails”. Det bör förevigas offentligt. Varför inte bloggen? Foto: Honken



Förvirring total

I vardagen Posted on sön, augusti 28, 2016 21:07:52

This spell causes the targets to become confused making them unable to independently determine what they will do.

Det var en dag som vilken annan som helst. Dagen då någon måste kastat en confusion spell på mig. Det var fredag den 26 augusti, en helt vanlig fredag. Den inleddes med sedvanlig lämning av Odd-manos på förskolan. I bilen på väg tillbaka därifrån nåddes jag av ett samtal från en person vilken jag lovat leverera en kontant handpenning till. Jag hade detta färskt i minnet och eftersom jag redan var i bilen lovade jag komma förbi direkt, via bankomaten på torget. Väl där hämtade jag ut pengarna, satte mig i bilen och åkte hem. Intog i godan ro frukost och efter cirka 30 minuter ringer telefonen.. ..jag hade glömt var jag var på väg. In i bilen igen, åkte till södra sidan av byn och lämnade kontanterna.

Vid ett besök senare under eftermiddagen slog jag mig ner i Farnbenders soffa. Efter ett par minuter kändes kökssoffan extra skön och jag sträckte ut mig i den. Med ett brak landande mobilen på golvet bakom soffan. ”Vad drygt!” Tänkte jag, jag plockar upp den senare. Vi riggade för nästa jobb vilket var en fotosession på den lokala matvarubutiken. Farnbender kunde inte komma loss men jag hade ordnat barnvakt för ärendet, som skulle ske klockan 16, och begav mig snart iväg. Väl i bilen kom jag på att jag glömt telefonen bakom soffan.. ..Svor lite över det faktumet men hade ingen tid att spilla. Anlände till ICA klockan 16.07, begav mig till charken där ”Fredagsmyset” skulle dukas upp vilket jag skulle föreviga innan klockan 18 då det började säljas. Charken såg ut som vanligt. Jag frågade till slut personalen om saken.
”Sa Linus något om att jag skulle komma och fota fredagsmyset nu?” Undrade jag.
Det blir svårt, menade personalen, då detta inte kommer igång förrän nästa fredag. Förutsatte att jag blandat ihop fredagarna, riktigt ordentligt också, det här evenemanget är i både min och Farnbenders Google kalender och Odd befann sig hos farmor då det var efter förskoletid. Jag försökte rädda situationen och föreslog att vi tar fototillfället nästa fredag, eftersom det är då evenemanget äger rum. Personalen samtyckte med ett förvirrat leende. Jag lommade iväg.

Nu räcker det väl med förvirring för en dag? Nejdå, jag hann med en vända till under kvälls gameingen med Mackan. Han skulle mellan matcherna i Dota ta en rökpaus. Jag beslöt mig för att gå och borsta tänderna efter att han avlägsnat sig. Skrev då in detta i chatten då han inte längre var anträffbar i hörlurarna. Gick på toaletten och utrotade ett behov. Återvänder till skärmen där det står att jag är och borstar tänderna…. ….det hade jag ju inte gjort. Jag gjorde ettan och var nöjd så. Mackan var fortsatt inte åter så jag förklarade saken att jag uträttade fel behov och återigen gått till toaletten.

Kanske borde jag redan på morgonen stuckit huvudet i toalettstolen och spolat. Det var en förvirrande dag. Och även en dag då jag skickade ut många fakturor. Kanske blir jag rik?



Trocadero mot Tobak

I vardagen Posted on sön, juni 12, 2016 00:25:20

Det knackade på dörren. Yoyoma gick för att öppna, jag och Odd-Manõs satt kvar i soffan och fortsatte titta på Larva. Jag hör en konversation ute i hallen att mannen som knackat på kommer från en organisation som heter ”Trocadero mot Tobak”.
Jag tänker snabbt att det måste vara någon slags sluta röka kampanj i vilken man får läsk i sin kamp mot tobakens grepp.

Icke!

I sanning är intiativet helt tvärtom. Det involverar såväl Trocadero som tobak men initiativet går ut på att man knackar på hos folk och erbjuder dem Trocadero i utbyte mot att man får nyttja husets rökverk och tobaksrelaterade produkter fritt under en halvtimme. Initiativtagaren bakom ”Trocadero mot Tobak” är Mr.Farnbender som var god nog att ha vårt hushåll i åtanke i sin kamp för att röka upp all tillgänglig överflödig tobak med hög risk för sin egen hälsa och kondition för att därefter lämna sina kunder med ett leende på läpparna.

Han lyckades igen.

Men tänk vilken fin kampanj. Ett svenskt varumärke gör en nysatsning i allehanda medier. De som ska sluta röka får föra en videoblogg/fotoserie om kampen och hur Trocadero hjälper dem hålla tobaken borta från sina liv genom att tvingas dagligen rapportera in hur det gått och på ett eller annat vis exponeras. Det var här ni läste det först!



Odd He-man

I vardagen Posted on mån, april 28, 2014 16:50:08

Eftersom det blev så efterfrågat hur Odds Fisto kostym ser ut så kommer den här.
Originalet poserandes. Odd svingar sin mighty fist! Det är varmare i Ockelbo än på Eternia så han har även skippat rustningen.



Efter O.

I vardagen Posted on tor, januari 23, 2014 17:13:04

Gravidappen läser ”Ditt barn är stor som en mangold” Detta kan vara den 25e frukt/grönsaksliknelsen jag inte förstår. Vår lille mangold kom dock två veckor tidigt och heter Odd. I skrivande stund ligger han tvärs över min mage och sover, han gillar det. När han käkat är det mysigt att ligga hud mot hud och gosa. Han har en skaplig kalufs och sin mammas mun/haka. Johannas familj tycker att han liknar mig över ögonen.

November 2012 skapades han i ett labb. Sen frystes han ner och trotsade oddsen genom att flera månader senare resa in i mammas mage och den 22a januari 2014 födas. 52 cm lång och 3454g tung, ungefär som en mangold sägs det.

Allt har gått bra även om vi inte fått sova så mycket. Efter en trevande start har han nulärt sig amma och även kämpat länge med att få ur sig det medfödda bajset. Efter ett tjugotal blöjbyten och motsvarande antal skriksessioner så är laddningarna nu bruniga istället för svarta (meck).

Imorgon åker familjen hemåt mot Ockelbo. Hemmet kommer kännas mer som vårt eget nu då en invånare inte har bott någon annanstans. Det ska bli kul att se vad det blir av den lille. Tiden efter O. börjar nu!



Min kropp fyllde 40 idag

I vardagen Posted on fre, augusti 30, 2013 21:05:42

Efter jobbet idag gick jag och gjorde en sån här scanning som utreder hur ens kropp är fördelad mellan muskler, fett, vatten och det. Tänkte att det kunde vara kul att veta och få en känsla av hur man egentligen mår.

Det intressanta är att det inte gick så bra. Jag är 194 cm lång. Jag väger 78 kilo. Jag har ett midjemått på 92 cm. Jag består av 22% fett. Låter väl rätt friskt?

Mitt mätresultat på en skala 1-9 är ett. Ett!? Och av det kan man även läsa ut att jag har för lite muskelmassa (visst det är sant) och att jag har alldeles för mycket fett på kroppen. Kontentan är att min kropp känner sig som 40 år. Jag kan lugnt säga att det var oväntat – och sålunda har jag varit på gymmet ikväll för första gången på några veckor.



Innan RAM minnet töms #1

I vardagen Posted on fre, augusti 30, 2013 20:57:41

Under detta nya tema kommer jag att skriva ner saker som jag har i minnet som jag inte vill glömma bort.

Börjar med ett medelroligt minne som jag kom på idag då jag såg en bild på Mikael Larsson som imorgon ska tävla i crossfit mot två av gladiatorerna i Ockelbo. Stort.
Hursom:

Det var veckan jag fick mitt körkort, så året bör ha varit 1998 och månaden januari. Jag är ute och kör själv med brorsans Golf och spanar rent allmänt efter folk jag känner. Plötsligt får jag syn på Örjan Lind – en lång kille med mörkt hår som alltid gick runt i träningsbrallor på den tiden. Jag vinkar och stannar bilen.
-Jag tyckte väl att det var du! Säger personen och hoppar in i den dunkla bilen.

Ungefär nu inser jag mitt misstag. Det där är INTE Örjan Lind. Strax därpå upplyser jag honom om hans misstag då han frågar om jag kan skjutsa hem honom. Han tror att jag är Emil (eftersom det är mörkt och jag kör hans bil) Vi känner inte varandra alls egentligen även om han är ett bekant ansikte för mig.

-Jag är Emils brorsa, säger jag.
Det är tyst någon sekund, sen erbjuder jag den där skjutsen hem och frågar var han bor. Släpper av honom nere vid Humlevägen någonstans.
-Tack för skjutsen, säger Micke.
-Det är lugnt, svarar jag.

Nu är det här minnet på hårddisken och kan få vila här i trygghet.
Men avslutningsvis måste jag även posta bilden som väckte minnet till liv. Plus en bild på Örjan, vars mått jag skulle gissa på är att han är 190 lång och väger 95kg (forfarande helt förlåtligt att blanda ihop dom här två tycker jag!)



Laktos

I vardagen Posted on lör, januari 28, 2012 14:53:35

Under hösten och våren har jag försökt reda ut om huruvida jag är laktosintollerant eller ej. Jag var ju inte det förr i tiden men jag lyckades skaka av mig den vita apan då jag flyttade hemifrån. Dels en ekonomisk grej och dels den eviga pressen att dricka upp mjölken innan den gick ut i datum fick mig att kapitulera.

Så mjölk har inte på många långa år varit en måltidsdryck för mig. Däremot har jag ju alltid varit svag för pannkakor och sen tiden då Johanna kom med i bilden så har det varit pannkakor med grädde. Ej heller då upplevde jag problem.

Det är först sista ett och ett halvt året då jag börjat fundera på det. Slutade med läsk till vardag och då blev det antagligen mer O’boy igen. Minns även att jag ofta lunchade på McDonalds och började välja mjölk, då slog det aldrig fel att man blev riktigt kass i magen på eftermiddagen.

När vi i höstas flyttade till Ockelbo så började jag experimentera med det. Och även om det alltid antagligen varit glasklart vad som var problemet så ville jag inte acceptera det. Jag har inga allergier. Jag är aldrig sjuk. Jag äter vad som helst.

”No More!”
James Belushis punchline från 80-tals sunkrullen Rektorns lag funkar även bra som slogan för min laktosintollerans.

Mjölkfri vecka – frisk, mjölkvecka = dubbelt antal toatimmar. Så jag började köpa laktosfri filmjölk och i lång utsträckning även baka och laga mat med dylika produkter.

Men det händer då och då att man får en surprise i vardagen. Igår lagade Johanna en fantastisk god middag. Färskpasta rullades runt en ricotta och spenatröra. Detta lades i en tomatsås och toppades med mozzarella ost. Mums, jag åt tonvis!
Sen såg vi filmen Contagion med tre toalett avbrott..

Idag satte jag mig ner och googlade det och mycket riktigt: ”CMAB avråder laktosintoleranta att äta färskostar som vattenpackad mozzarella, ricotta och mascarpone pga deras nivåer av laktos” smiley

Det hade värre effekt än vad mjölk brukar ha. Se upp för att bjuda mig på det såvida ni inte vill att jag ska åka hem inom kort.



Julgran

I vardagen Posted on tis, december 06, 2011 17:16:41

Armerad med såg, på släktens ägor har jag under helgen kapat mitt livs första alldeles egna julgran. Känns stort!

Det är ganska så bestämt att detta inte kommer bli en årligt återkommande aktivitet för det är rörigt, det kommer bli barrigt och vi kommer inte alltid vara hemma på jul då skåne och Johannas familj nog blir resmål då julhelgen är längre än den är i år.

Så långt allt väl. Vi får se om den får plats också. Det lär vi märka när det är dags att ta in den i huset och dekorera.Jag och mor letar granar. Känns viktigt att få med vår guide på bild här utifall vi skulle råkat hamnat utanför skiftet 😉

För övrigt ser jag varje år på filmen ett päron till farsa firar jul. Jag hoppas att det går bättre för oss samt att familjen håller sig lugna under vårt första firande här hemma.

Man vet inte förrän den ska på plats. Eller hur Clark W. Griswold?



Flyttat.

I vardagen Posted on ons, juli 06, 2011 12:14:46

Bunkeflostrand expanderar stadigt sina gränser, men nu är väl yttersta gränsen nådd?

Denna bild togs ett stenkast ifrån där vi brukade bo. Det nya krockar med det gamla. Kändes som det började bli dags att göra plats, så vi drog flyttkärran till Ockelbo. Där finns det mycket att göra, till att börja med packa ur lådor och börja riva i trädgården (första passet just avklarat).

Sköna dungar och färska bär plockade i hemmet. Kan inte annat än gilla det.



Hus

I vardagen Posted on lör, juni 11, 2011 00:38:41

Då är det officiellt. Vi är husägare.
Fika i kåken kan förhoppningsvis erbjudas v.27



Jasså?

I vardagen Posted on tor, maj 26, 2011 17:09:23

Hur tänkte hon nudå, kronprinsessan?

Jag förstår ingenting och är allmänt förvirrad gällande citatet. Det måste vara ett svårmotiverat personligt tyckande, för det verkar inte ens begränsas till personer från Ockelbo. Kort sagt så är jag inte ombord. smiley



Mini-me, en brottsling?

I vardagen Posted on fre, februari 11, 2011 22:59:35

Mattias skickade ett helroligt mms till mig idag som innehöll ett foto.
Meddelandet löd: Tjenare Pupps:-) hoppas allt är lugnt. Såg den här på anslagstavlan. Några kommentarer:-S

Jag har inga kommentarer.. .. Men herregud! :E



Inspektion

I vardagen Posted on tor, februari 10, 2011 11:08:16

Idag kommer någon hit och gör en 5-års inspektion av vår lägenhet.
Jag har tagit ledigt och spenderar dagen med att städa, vilket ju märks tydligt i och med att jag sitter här och skriver i min blogg.

Det finns lite småfix att rapportera. Jag undrar bara hur pass omanligt det är att anmäla att lyset ovanför diskbänken är löst då det är tydligt att det bara är att dra i en skruv. Är detta hyresrättens supertrumf? Att kunna utlämna sig helt åt händigare män.

Dammsugning sker inom kort.
Mitt indiannamn är nog Tummen mitt i handen.



Nästa »