Inget fel på underhållnigen på något vis. Grapow och hans manskap levererade högklassig metalunderhållning, men hela scenariot kändes precis som i en dröm.
Folkets hus i Gävle var platsen för framträdandet. Jag och Yoyoma skippade förbandet Bullet och kom dit ungefär 20.45 en kvart innan masterplan skulle gå på. Som i en dröm hade jag lite strul med att hitta biljetterna i mailen. Men när vi kom dit kollade de inte ens dem. de sa bara välkomna och vi gick in. därinne fanns en bar rakt fram, jag funderade på var man skulle hänga in jackan, såg ingen garderob. Hörde masterplan musik där jag stod i baren medan Yoyoma gick på toa. köpte en öl, som var ljummen. medan jag väntade kikade jag in i lokalen, ytterkläderna på, och Masterplan ljuden jag hört kom från scenen – spelningen var redan i full gång.
Det var ett tjugotal år sedan jag sist var i lokalen och på förhand hade jag funderat över var de skulle göra av alla stolar, lokalen är som en gammaldags bio typ. Svaret var att de inte flyttat undan något sådant, det är permanent placerade stolar. alltså hade ståplatsgänget cirka 2,5 meters yta framför scenen där de kunde röja, resten satt glest utplacerade i stolarna. Ingen entrevärd, ljummen öl, sittplatser nästan fram till scenen. Säkerhetsvakten bad en kille i publiken ta foton på honom. Trots att det fanns hur många lediga platser som helst var det två ölgubbar som tvingade sig förbi avspärrningen som inramade två rullstolsburna och mixerbordet – exakt där skulle de sitta, innan de blev avvisade av en ordningsvakt. 30 pers på ståplats och kanske lika många till utspridda i lokalen, nu kanske jag är hård. men max 150 pers var där.
Allt kändes så surrealistiskt, jag kunde inte drömt fram något mer udda. sen klev masterplan av tidigt, de hade enligt Grapow två låtar kvar som var svåra att spela och då han inte mådde bra och gjort så många misstag under settet (jag hörde inga) ursäktade de sig och klev av..
En bra spelning till ända, vi lämnade lokalen innan Firewind skulle kliva på. Har nog aldrig hört dem. vi kom dit för masterplan, masterplan levererade, sen gick vi hem.
Vill säga att jag uppskattar att ha denna blogg, som tidsdokument över trivaliteter. Det har blivit väldigt lite skrivande här i år. Har väl haft mycket för mig och med åren får jag mer och mer utlopp för texter som kombinerar mina hobbies i Kuxabladet.
Det blir speltester, krönikor, biobesök och korsodskreationer som tillsammans fyller den kvot av kreativitet jag har i mig.
Men det finns ett mittemellanland också, som inte passar tidningen eller sociala medier. Jag ska försöka få nedteckna det materialet här!
Vi tar och slänger in en random bild ur vardagen. Odd Fick ny nesquick Duo flingor. men han gillar inte de vita, utan äter endast de bruna. jag offrade mig, verkligen ingen hit!
Idag började Honken kolla på Photoshop 2024 som har ett inbyggt verktyg för ai grafik. Verkade spännande så jag lät sedan hela familjen prova att skapa en varsin bild.
Yoyomas landskap genererades uran några verkliga element. Inga foton låg till grund.Odd gjorde en hamster, med en bild på en hamster. försökte göra en home sweet home tacla – men den kunde alls inte hantera textIan hade en fotoförlaga från Rännsjön i Ockelbo.
Vilken fin start jag hade på årets bloggande. Men jag vill tillstå att det var mer av typen medveten aktiv insats än bra flyt i fingrarna. Nu fick jag iallafall lite känsla för att skriva, så vi kör väl på en inarbetad struktur med en väldigt slumpmässig lista!
Artwork i paint. Foto av Honken.
AD’s Metalfredagar Under ett antal år har vi varje i gruppen Anarchy Design (som en gång i tiden var en filmförening men numera är ett utrymme i sociala medier där gamla vänner kan dela allt möjligt med varandra) varje fredag lagt upp länkar till en hårdrockslåt. Främst var det Mackan som tog initiativet på det, men jag är inte känd för att inte ta bollen och dribbla vidare med den. Så – idag satte jag mig ner och gjorde en lista av alla låtarna, som kommer fortsätta uppdateras. Häng med om du har spotify: AD’s fredagsmetal
2. NBA Finaler
Vem kan ärligt säga sig ha prickat in finallagen Phoenix Suns mot Milwaukee Bucks? Visst, Bucks har satsat – men de behövde i år ej möta Brooklyn med full kraft, de decimerades av skador men tvingade ändå fram sju matcher. Suns gick inte ens till slutspel ifjol, och den enda egentliga värvningen var en 36 årig Chris Paul. Även om det bubblade lite i play-in turneringen ifjol kunde väl ingen gissat att Suns skulle spela final i år? I skrivande stund står det 2-2 i bäst av 7. Jag är glad att inget lag jag ogillar är i final. Det känns i stort som lag som byggt lag kring sina egna draft picks, något jag som Spurs fan verkligen ser upp till.
Demar har verkligen varit bra i Spurs, blivit en mer komplett spelare. Men aldrig haft de pusselbitar runt sig som han behövt. Då han mest använts som SF är verkligen inte 6,9 Assist och 21.6 p per match inget att fnysa åt. Men nu tycker jag det är dags att gå vidare!
3. Spurs?
Ja men om jag ska skriva NBA så lär vi väl adressera den tydliga elefanten i rummet. Hur går det för spurs nu? Två år utan slutspel efter 21 raka år i slutspel och 5 mästerskapstitlar. Man är inte svältfödd på framgång, men även glad att det inte på något vis känns aktuellt att börja heja på andra tröjor bara för den sakens skull. Spurs har ett lite spretigt lagbygge, för många guards och alldeles för lite skytte. Deras unga spelare är väl meningen att de ska komplettera största stjärnan Demar Derozan, men det har inte fungerat. Min gissning är därför att Derozan lämnar i sommar och Spurs går in i free agency perioden med mest pengar tillgängligt i hela NBA. Men vem vill flytta till San Antonio? Det återstår att se. Jag är mycket imponerad av Keldon Johnsons utveckling på kort tid, och Derrick White är en riktigt härlig lirare som dock dragits med många småskador. Dejonte Murray, Lonnie Walker och Devin Vassell är andra unga lovande spelare. Blir Derozan kvar är det just Vassell (och i viss mån White) som behöver kliva fram och ta samt sätta fler treor och skapa utrymme. Giorgi Dieng kan också bidra med skytte om han blir kvar, han spelade endast en kort period i klubben och har en väldigt klassisk inside spelande center, Jacob Pötl, framför sig i rotationen. Förloras Derozan går nog Dieng också. Hursom, mer spännande än på länge. Det är nu man ger upp tankarna på att vara ett lag som ska vinna nu och satsar långsiktigt.
4. Lokal basket
Spännande i Ockelbo nu också. Herrlaget är kvar i superettan och det känns att det är många som längtar tillbaka till matchdagarna i Kuxahallen. I år introduceras även ett representationslag för damer igen.
5. Escape plan?
Det känns som min nya kategori av filmer jag ser kan sammanfattas med ett enda ord. Skit. Ja, det är vad jag väljer. Vill inte dedikera hjärnan till något ”bra” så då jag väl ser något så är det ett aktivt val att senaste tidens rullar är: Sällskapsresan 3, Ted 1 & 2 samt Escape plan 2 &3.
Just escape plan uppföljarna var ju spännande ur ett annat globalt perspektiv. Kina är extremt viktiga i filmindustrin och de lyfts därför allt oftare fram med viktiga karaktärer eller som inflytelserik nation i filmer – numera som ”the good guys”. Som exempel på tankegångarna – Sandra Bullocks liv räddas genom en Kinesisk rymdstation i Gravity, det vävs in i handlingen av manus. Eller bara faktum som att Transformers 4 (de amerikanska robotarna är skapade utifrån asiatiska förlagor) drog in över 300 miljoner dollar på Kinesisk bio.
Så här marknadsförs Escape plan 3 i väst. Stallone, 50-cent och fd fribrottaren Bautista.
I fallen Escape plan 2 & 3 syns en hord av olika produktionsbolag i introt, jag tror jag räknade till sju olika. Förmodligen är det väldigt uppstyrt mot just Kina – den ledande manliga hjälterollen i båda filmerna innehas av kinesiska skådespelare. Stallone får sin tid i rampljuset också, men är tydligt inte den ledande figuren i dessa två filmen, de övriga två har inte många scener alls. Spännande utveckling.
6. Back in the painting
Detta är en strof ursprungligen från filmen Ghostbusters 2, men som utvecklats till att få en helt annan betydelse än att spöket faktiskt är tillbaka i tavlan som i nämnd film. Att vara ”Back in the painting” i min sfär betyder numera att man gör det man alltid gjort, eller mer kortsiktigt inte kan hålla sig från en viss aktivitet. Du har säkert suttit med godisskålen i knäet och valt att ställa den en bit bort på bordet, för att det ska bli jobbigare att ta. Men plötsligt, minuter efter det begynnande illamåendet är du där med handen i skålen igen – eller som vi då säger ”Back in the painting”
Här kommer Hellan och Puppen, som Spirit breaker och Vengeful Spirit.
7. Och varför lyfta det just nu?
Jo. Jag är såå tillbaka i Dota 2 tavlan. Glad att spela tillsammans med mina kompisar Mackan och Hellan, det blir flera matcher i veckan nu och jag tycker det börjat gå bättre och bättre. Synd bara att jag lever med ett risigt ADSL, det är något med linan. Men jag minns att jag någon gång skrev i bloggen efter en dålig period att jag inte var färdig med Dota, men att det var tydligt att Dota var färdigt med mig. ICKE! I’M BACK IN THE PAINTING!
8. Tennisen
Men när jag väl gör annat än är en soffpotatis blir det oftast Tennis. Jag har helt tappat sugen att träna med ”Lennys gänget” då jag inte har någon bollsport att vara i form för. Just tennis är jag för dålig på för att fysik ska spela någon roll! Men det är riktigt kul ändå. I sommar har jag spelat final i Nordanåsbo Lawn tennis cupen, det var tydligt att laget bars utav min partner Linus Norberg – Men jag tycker mig vara en hygglig defensiv spelare med bra reflexer på nät. Strategin var alla på nät, vi hade både väldigt bra längd. Tvåa blev vi. Bara för att kolla har jag även mött Linus på grus och förlorade rejält med 1-6. I Augusti är det dags för turnering på det mer bekanta underlaget, jag ställer givetvis upp.
Kneten fotade lite från en av fjolårets servesessioner. Honken var med och bollade lite också.
9. Serva!
Jag behöver hitta en stabilare och effektivare serv. Antar att vägen dit är att gå ner och nöta, det gjorde jag ett flertal kvällar ifjol på Gäverängebanan. Jag kikar även på instruktören som driver Feel tennis, som har många bra tips och kompletta lektioner.
Detta är ett embryo av en text för Kuxabladet. Helt oredigerat får mina bloggföljare ta del av innehållet före alla andra. Tyvärr misslyckas jag hitta bildbeviset från Norsnäs vilket har funnits, förmodligen dog det med en tidigare utgåva av denna blogg baserat på mitt tidigare efternamn.
Jag och en grupp vänner fiskade ganska mycket i min ungdom. Med lokala fiskelegendarer som ”Gädd-Johan” Jansson och Edvin Forsling i släktträdet föll det sig nog naturligt att även jag testade vattnen. Avsaknaden av båt kombinerat med passion för kastspö blev snabbt en kostsam hobby för en genomsnittlig 13-årings budget. En tidig favorit var att placera oss under det vi kallade för ”stenbron”, som går över testeboån längs vägen mot Åbyggeby, nära Fornwij. Det var strömt vatten och osedvanligt mycket för fiskedragen att fastna i, knappast en lysande plats för fiske men vi tänkte nog att en och annan riktig gammelgädda bodde där. Medger att jag mer än en gång även badat i de ogästvänliga vattnen då jag drog fast något favoritdrag i botten. Där fanns även en man med en eka, han hette Carl-Johan och bodde nära båtplatsen. Ibland tog han med oss ut på Bysjön och ofta bjöd han på läsk medan han själv istället drack en renare vätska… Fiskade även vid ett par tillfällen med ovan nämnda Edvin i Östersjön (utanför Stenbäcken) och även vid hans stuga vid Norrtjärnen (i Vittersjöområdet). Då fick de där nymodiga kastspöna stanna hemma, här drog man istället upp småglin med en typ av bottenhåv vilka man därefter fäste levande på kroken och metade med. Det är säkert inte tillåtet att göra så idag, men hujedamej så effektivt det var. Det gav en inblick i hur en generation som behövt fånga fisk för att få mat på bordet arbetade. Det sägs att ”Gädd-Johan” ska ha haft så stora småfiskar på sin krok att flötet ständigt var under ytan – är det så man får upp de där 15+ kilos gäddorna jag hört talas om? En annan rolig iakttagelse vid besöken på Östersjön var att man använde landmärken för att ta sig till sina hemliga så kallade syren, där man lagt i diverse busk för att fiskarna ska trivas. Dessa märks ofta ut på ytan, men så gjorde alltså inte Edvin – som ville ha sin plats för sig själv.
Bland de vanliga ”lortfiskarna” i våra insjöar är det nog bara ett fåtal som undkommit mig. Abborre, gädda, mört, braxen, löja, lake lyckades jag på ett eller annat vis fånga. Jag hade hört talas om en fisk som hette ruda, som jag aldrig sett. Min pappa säger sig ha haft en ruda i bäcken som rann över hans familjs tomt som barn. Det var en liten bäck med en liten fördämning som på den tiden förmodligen var förorenad av bland annat mänskliga fekalier, jag minns fortfarande doften… Hursomhelst, däri levde en ruda pappa tagit dit länge och väl även om den ska ha sett ganska vissen ut innan den en dag var försvunnen. Rudan beskrevs redan 1758 av Carl von Linné och är en livskraftig krabat. Namnet sägs komma från fornsvenskans rudha som är nära besläktat med ordet röd – vilket är färgen på fiskens fenor. Rudan har en otrolig överlevnadsförmåga kan övervintra i bottenfrusna gölar genom att under vintern gå i dvala i i slam som inte fryst, helt utan tillgång till syre. Min period som fiskare var kort men ganska intensiv, det där minnet av rudan hängde dock kvar länge. Som vuxen berättade jag för en god vän, och idag även min kollega Mattias Färnstrand, om den här fisken och dess förmågor. Beslut togs att vi skulle se en med egna ögon, jag gissar att detta var kring år 2005. Jag organiserade morbror Göran Rosén som tog med oss ut på en myr nära Norsnäs, så liten att den inte ens är utmärkt på en webbkarta. Med hjälp av en håv och ett par försök bar fisket snart frukt – en ruda på säkert tre centimeter placerades i en hink för världen att skåda. Jag har rudan! Vi fick med oss ett gäng sådana glin och bestämde oss för att omplacera dem till den konstjorda sjön i Gammelfäbodarna. Tyvärr fick de inte leva där och kanske lyckas fortplanta sig utan blev istället kort sagt en exotisk måltid för redan befintliga abborrar. Aj.
Rudan återfinns även i Hamrångebygdens sköld och är namnet på en förening som startades under förra året i Hamrångebygden. Bland annat ligger man bakom restaureringen av den så kallade Kyrkstigen och just nu har man en fotoutställning om brandväsendet vid Träffpunkten i Bergby, denna kan du läsa mera om i detta nummer av tidningen. Kuxabladet har även delgivits en hel del information om framtida projekt som vi inte går ut med här, men ser fram emot att följa och delge er läsare framöver. Det är minst sagt inspirerande att ges möjlighet att med nya grepp kunna lära sig mer om sin lokalhistoria. Är du intresserad av Rudan och deras projekt föreslår vi att du kontaktar dem redan idag för att kunna delta i verksamheten.
This spell causes the targets to become confused making them unable to independently determine what they will do.
Det var en dag som vilken annan som helst. Dagen då någon måste kastat en confusion spell på mig. Det var fredag den 26 augusti, en helt vanlig fredag. Den inleddes med sedvanlig lämning av Odd-manos på förskolan. I bilen på väg tillbaka därifrån nåddes jag av ett samtal från en person vilken jag lovat leverera en kontant handpenning till. Jag hade detta färskt i minnet och eftersom jag redan var i bilen lovade jag komma förbi direkt, via bankomaten på torget. Väl där hämtade jag ut pengarna, satte mig i bilen och åkte hem. Intog i godan ro frukost och efter cirka 30 minuter ringer telefonen.. ..jag hade glömt var jag var på väg. In i bilen igen, åkte till södra sidan av byn och lämnade kontanterna.
Vid ett besök senare under eftermiddagen slog jag mig ner i Farnbenders soffa. Efter ett par minuter kändes kökssoffan extra skön och jag sträckte ut mig i den. Med ett brak landande mobilen på golvet bakom soffan. ”Vad drygt!” Tänkte jag, jag plockar upp den senare. Vi riggade för nästa jobb vilket var en fotosession på den lokala matvarubutiken. Farnbender kunde inte komma loss men jag hade ordnat barnvakt för ärendet, som skulle ske klockan 16, och begav mig snart iväg. Väl i bilen kom jag på att jag glömt telefonen bakom soffan.. ..Svor lite över det faktumet men hade ingen tid att spilla. Anlände till ICA klockan 16.07, begav mig till charken där ”Fredagsmyset” skulle dukas upp vilket jag skulle föreviga innan klockan 18 då det började säljas. Charken såg ut som vanligt. Jag frågade till slut personalen om saken. ”Sa Linus något om att jag skulle komma och fota fredagsmyset nu?” Undrade jag. Det blir svårt, menade personalen, då detta inte kommer igång förrän nästa fredag. Förutsatte att jag blandat ihop fredagarna, riktigt ordentligt också, det här evenemanget är i både min och Farnbenders Google kalender och Odd befann sig hos farmor då det var efter förskoletid. Jag försökte rädda situationen och föreslog att vi tar fototillfället nästa fredag, eftersom det är då evenemanget äger rum. Personalen samtyckte med ett förvirrat leende. Jag lommade iväg.
Nu räcker det väl med förvirring för en dag? Nejdå, jag hann med en vända till under kvälls gameingen med Mackan. Han skulle mellan matcherna i Dota ta en rökpaus. Jag beslöt mig för att gå och borsta tänderna efter att han avlägsnat sig. Skrev då in detta i chatten då han inte längre var anträffbar i hörlurarna. Gick på toaletten och utrotade ett behov. Återvänder till skärmen där det står att jag är och borstar tänderna…. ….det hade jag ju inte gjort. Jag gjorde ettan och var nöjd så. Mackan var fortsatt inte åter så jag förklarade saken att jag uträttade fel behov och återigen gått till toaletten.
Kanske borde jag redan på morgonen stuckit huvudet i toalettstolen och spolat. Det var en förvirrande dag. Och även en dag då jag skickade ut många fakturor. Kanske blir jag rik?
Det knackade på dörren. Yoyoma gick för att öppna, jag och Odd-Manõs satt kvar i soffan och fortsatte titta på Larva. Jag hör en konversation ute i hallen att mannen som knackat på kommer från en organisation som heter ”Trocadero mot Tobak”. Jag tänker snabbt att det måste vara någon slags sluta röka kampanj i vilken man får läsk i sin kamp mot tobakens grepp. Icke!
I sanning är intiativet helt tvärtom. Det involverar såväl Trocadero som tobak men initiativet går ut på att man knackar på hos folk och erbjuder dem Trocadero i utbyte mot att man får nyttja husets rökverk och tobaksrelaterade produkter fritt under en halvtimme. Initiativtagaren bakom ”Trocadero mot Tobak” är Mr.Farnbender som var god nog att ha vårt hushåll i åtanke i sin kamp för att röka upp all tillgänglig överflödig tobak med hög risk för sin egen hälsa och kondition för att därefter lämna sina kunder med ett leende på läpparna.
Han lyckades igen.
Men tänk vilken fin kampanj. Ett svenskt varumärke gör en nysatsning i allehanda medier. De som ska sluta röka får föra en videoblogg/fotoserie om kampen och hur Trocadero hjälper dem hålla tobaken borta från sina liv genom att tvingas dagligen rapportera in hur det gått och på ett eller annat vis exponeras. Det var här ni läste det först!
Eftersom det blev så efterfrågat hur Odds Fisto kostym ser ut så kommer den här. Originalet poserandes. Odd svingar sin mighty fist! Det är varmare i Ockelbo än på Eternia så han har även skippat rustningen.
Gravidappen läser ”Ditt barn är stor som en mangold” Detta kan vara den 25e frukt/grönsaksliknelsen jag inte förstår. Vår lille mangold kom dock två veckor tidigt och heter Odd. I skrivande stund ligger han tvärs över min mage och sover, han gillar det. När han käkat är det mysigt att ligga hud mot hud och gosa. Han har en skaplig kalufs och sin mammas mun/haka. Johannas familj tycker att han liknar mig över ögonen.
November 2012 skapades han i ett labb. Sen frystes han ner och trotsade oddsen genom att flera månader senare resa in i mammas mage och den 22a januari 2014 födas. 52 cm lång och 3454g tung, ungefär som en mangold sägs det.
Allt har gått bra även om vi inte fått sova så mycket. Efter en trevande start har han nulärt sig amma och även kämpat länge med att få ur sig det medfödda bajset. Efter ett tjugotal blöjbyten och motsvarande antal skriksessioner så är laddningarna nu bruniga istället för svarta (meck).
Imorgon åker familjen hemåt mot Ockelbo. Hemmet kommer kännas mer som vårt eget nu då en invånare inte har bott någon annanstans. Det ska bli kul att se vad det blir av den lille. Tiden efter O. börjar nu!
Efter jobbet idag gick jag och gjorde en sån här scanning som utreder hur ens kropp är fördelad mellan muskler, fett, vatten och det. Tänkte att det kunde vara kul att veta och få en känsla av hur man egentligen mår.
Det intressanta är att det inte gick så bra. Jag är 194 cm lång. Jag väger 78 kilo. Jag har ett midjemått på 92 cm. Jag består av 22% fett. Låter väl rätt friskt?
Mitt mätresultat på en skala 1-9 är ett. Ett!? Och av det kan man även läsa ut att jag har för lite muskelmassa (visst det är sant) och att jag har alldeles för mycket fett på kroppen. Kontentan är att min kropp känner sig som 40 år. Jag kan lugnt säga att det var oväntat – och sålunda har jag varit på gymmet ikväll för första gången på några veckor.
Under detta nya tema kommer jag att skriva ner saker som jag har i minnet som jag inte vill glömma bort.
Börjar med ett medelroligt minne som jag kom på idag då jag såg en bild på Mikael Larsson som imorgon ska tävla i crossfit mot två av gladiatorerna i Ockelbo. Stort. Hursom:
Det var veckan jag fick mitt körkort, så året bör ha varit 1998 och månaden januari. Jag är ute och kör själv med brorsans Golf och spanar rent allmänt efter folk jag känner. Plötsligt får jag syn på Örjan Lind – en lång kille med mörkt hår som alltid gick runt i träningsbrallor på den tiden. Jag vinkar och stannar bilen. -Jag tyckte väl att det var du! Säger personen och hoppar in i den dunkla bilen.
Ungefär nu inser jag mitt misstag. Det där är INTE Örjan Lind. Strax därpå upplyser jag honom om hans misstag då han frågar om jag kan skjutsa hem honom. Han tror att jag är Emil (eftersom det är mörkt och jag kör hans bil) Vi känner inte varandra alls egentligen även om han är ett bekant ansikte för mig.
-Jag är Emils brorsa, säger jag. Det är tyst någon sekund, sen erbjuder jag den där skjutsen hem och frågar var han bor. Släpper av honom nere vid Humlevägen någonstans. -Tack för skjutsen, säger Micke. -Det är lugnt, svarar jag.
Nu är det här minnet på hårddisken och kan få vila här i trygghet. Men avslutningsvis måste jag även posta bilden som väckte minnet till liv. Plus en bild på Örjan, vars mått jag skulle gissa på är att han är 190 lång och väger 95kg (forfarande helt förlåtligt att blanda ihop dom här två tycker jag!)
Under hösten och våren har jag försökt reda ut om huruvida jag är laktosintollerant eller ej. Jag var ju inte det förr i tiden men jag lyckades skaka av mig den vita apan då jag flyttade hemifrån. Dels en ekonomisk grej och dels den eviga pressen att dricka upp mjölken innan den gick ut i datum fick mig att kapitulera.
Så mjölk har inte på många långa år varit en måltidsdryck för mig. Däremot har jag ju alltid varit svag för pannkakor och sen tiden då Johanna kom med i bilden så har det varit pannkakor med grädde. Ej heller då upplevde jag problem.
Det är först sista ett och ett halvt året då jag börjat fundera på det. Slutade med läsk till vardag och då blev det antagligen mer O’boy igen. Minns även att jag ofta lunchade på McDonalds och började välja mjölk, då slog det aldrig fel att man blev riktigt kass i magen på eftermiddagen.
När vi i höstas flyttade till Ockelbo så började jag experimentera med det. Och även om det alltid antagligen varit glasklart vad som var problemet så ville jag inte acceptera det. Jag har inga allergier. Jag är aldrig sjuk. Jag äter vad som helst.
”No More!” James Belushis punchline från 80-tals sunkrullen Rektorns lag funkar även bra som slogan för min laktosintollerans.
Mjölkfri vecka – frisk, mjölkvecka = dubbelt antal toatimmar. Så jag började köpa laktosfri filmjölk och i lång utsträckning även baka och laga mat med dylika produkter.
Men det händer då och då att man får en surprise i vardagen. Igår lagade Johanna en fantastisk god middag. Färskpasta rullades runt en ricotta och spenatröra. Detta lades i en tomatsås och toppades med mozzarella ost. Mums, jag åt tonvis! Sen såg vi filmen Contagion med tre toalett avbrott..
Idag satte jag mig ner och googlade det och mycket riktigt: ”CMAB avråder laktosintoleranta att äta färskostar som vattenpackad mozzarella, ricotta och mascarpone pga deras nivåer av laktos”
Det hade värre effekt än vad mjölk brukar ha. Se upp för att bjuda mig på det såvida ni inte vill att jag ska åka hem inom kort.
Armerad med såg, på släktens ägor har jag under helgen kapat mitt livs första alldeles egna julgran. Känns stort!
Det är ganska så bestämt att detta inte kommer bli en årligt återkommande aktivitet för det är rörigt, det kommer bli barrigt och vi kommer inte alltid vara hemma på jul då skåne och Johannas familj nog blir resmål då julhelgen är längre än den är i år.
Så långt allt väl. Vi får se om den får plats också. Det lär vi märka när det är dags att ta in den i huset och dekorera.Jag och mor letar granar. Känns viktigt att få med vår guide på bild här utifall vi skulle råkat hamnat utanför skiftet 😉
För övrigt ser jag varje år på filmen ett päron till farsa firar jul. Jag hoppas att det går bättre för oss samt att familjen håller sig lugna under vårt första firande här hemma.
Man vet inte förrän den ska på plats. Eller hur Clark W. Griswold?
This spell causes the targets to become confused making them unable to independently determine what they will do.
Originalet poserandes. 
Odd svingar sin mighty fist! Det är varmare i Ockelbo än på Eternia så han har även skippat rustningen.
James Belushis punchline från 80-tals sunkrullen Rektorns lag funkar även bra som slogan för min laktosintollerans.
Jag och mor letar granar. Känns viktigt att få med vår guide på bild här utifall vi skulle råkat hamnat utanför skiftet 😉
Man vet inte förrän den ska på plats. Eller hur Clark W. Griswold?