e x a k t  kaos

Senaste dagarna har jag noterat vissa störande saker med spotify. Främst deras applikations koppling till Facebook. Plötsligt dyker musik som alla lyssnar på upp i nyhetsflödet. Med andra ord så kommer en nyhet var 5:e minut om vilken låt som spelas på en kamrats spotify just nu.

Inte jätteintressant tyckte jag och fann metoden för att sluta dela denna info till mina kamrater då jag spelar. Snällt eller hur? Jo, men det gör ju inte att kamraterna, åtminstone inte automatiskt, gör samma tjänst för dig. Har du som jag många Facebook kamrater så känns det som att man lika gärna kan göra som jag gjorde och blocka allt från spotify.

Klicka på en spotify nyhet i flödet, lägg markören i övre högra hörnet och klicka på trekanten som dyker upp. Välj sedan Dölj allt från spotify och du är fri.

En annan grej jag precis stört mig på är att Spotify tydligen automatiskt publicerar mina spellistor. Det vill man ju inte, jag vill ha ett sparsmakat selektivt urval att erbjuda då någon besöker min profil. Sålunda har jag klickat ur ”publish” på alla listor som jag vill ha för mig själv.

Och den tredje lilla nyheten är att Sentenced försvunnit från Spotify igen. Självmordsironisk bitter hårdrock levererad på ett unik vis med finskt vemod i grunden. Sorgligt. Men lite tröst för mig ändå. Jag köpte ju hela deras limited edition samlingsbox bara veckor innan allt släpptes fritt på spotify – men tråkigt att jag inte med enkla hjälpmedel längre kan sprida läran..

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Självömkande rockbandet Sentenced är ej längre tillgängliga. Men kolla in dem på youtube och liknande. Bäddar in ett smakprov av Sentenced i form av den sköna lågbudget videon Ever Frost.

NBA har lockout då spelarna och ägarna inte är överens om saker och ting. Än så länge är allt på spåret – men om förhandlingarna drar ut mer på tiden så kommer säsongen att bli kortare.

Spurs åkte ju överraskande ur med dunder och brak i första omgången mot Memphis efter en strålande säsong. Det har skapat misstro på fan-forum och återigen kommer diskussionen om Spurs är för gamla. Jag tycker inte de är gamla, de flesta lags nyckelspelare är ett flertal år över 30. Traderykten surrar och då lag inte kan förhandla så kan vi endast spekulera i vad som faktiskt händer. Jag vill skriva lite om spurs spelare och min syn på dem.

Nya Ansikten

I årets draft gjorde Spurs ett spektakulärt drag då de tradade bort sin back-up point guard George Hill för att lägga vantarna på den Indiana Pacers rookie Kwahi Leonard. Jag litar på organisationen att det var rätt. George har varit bra – men jag kände att han började nå sin topp utan att vara nummer ett i klubben. Cory Joseph har trots sin ringa ålder (20) slagit sig in som point guard i Kanadas landslag. Utöver dessa två så har laget även James Anderson som var rookie ifjol men fick skadeproblem. Samt Da’Shaun Butler som var framgångsrik college spelare som inte spelade en minut förra året på grund av en knäskada. En ung grupp som det endast kan överraska. En energiinjektion!
Bekanta Ansikten

Tim Duncan och Manu Ginobili är nyckelspelarna i laget. Tim har inte många år kvar men är fortfarande oumbärlig och en bra spelare – särskilt då laget inte har någon riktig backup för honom. Ännu mindre nu då McDyess lagt skorna på hyllan. Manu ger allt i varje match och är hjärtat i laget. Det finns inga nackdelar med honom, men vi är återigen rädda för skador på honom, det var förra årets akilleshäl. Från bänken kommer duktiga Gary Neal och Tiago Splitter fortsätta utvecklas och erövrar fler minuter på planen.

De Ifrågasatta

Det stör mig mycket att Spurs fans vill byta bort Tony Parker. Jag tycker verkligen Tony kom tillbaka starkt ifjol och markerade att George Hill definitivt var andravalet i klubben på positionen. Det enda negativa kan vara att Tony kan ha vänt fansen emot sig genom att vara ärlig realist med kommentaren att laget inte kommer vinna NBA med nuvarande trupp. Jag håller med! Tony är viktig för dynamiken i spelsystemet med sina drives mot korgen skapar han alltid oreda i motståndarlaget. Glöm inte att Tony var tongivande i senaste ligaguldet 2007 där han blev utsedd till MVP.

Sen har vi Richard Jefferson. Mannen med guldkantat kontrakt som underpresterat under sina två säsonger i klubben. Alla Spursfans dröm är att kunna släppa honom. Får konkurrens av nye Leonard och skadefrie Anderson i år. Jeffersons prestation i slutspelet där han spelade svagt hänger kvar i minnet – men även Jefferson minns detta och han läser förmodligen också allt som skrivs om honom. Min dröm är att de behåller honom och att han gör den där säsongen som alla väntat på i år. Han har det i sig och känner förhoppningsvis att han vill bevisa något. Med lite unga talanger bakom sig på bänken så behöver han ej heller dra ett lika tungt lass som han gjorde hela förra säsongen.

Jefferson blir kvar i klubben. Ingen kommer köpa loss honom från kontraktet och han kommer tysta nej-sägarna.

De utbytbara

Det finns två som jag tror har ett värde på transfermarknaden som borde förpackas ihop för att bytas mot en bra center.

Matt Bonner en center som kan skjuta treor. Det är udda och han har en fantastisk bössa. Tillsammans med urstarke ”Björnen” DeJuan Blair som spelar på samma position bildar de idag en tandem som tar stor del i rotationen. Båda spelarna är av god kvalitet, men inte riktigt tillräckligt. Det visade förra säsongens sorti, vi behöver nya stora centrar/forwards. Att Blair petates mitt under slutspelet till förmån för Tiago Splitter tycker jag är ett säkert tecken på att han är på väg ut.

Utfyllnaden

Varje klubb har ett gäng spelare som fyller ut bänken. De har ofta några speciella kvalitéer som de kan använda i laget som rollspelare.
Steve Novak borde inte få fortsätta. Han har ett mycket bra skott, men verkar i övrigt vara en ganska usel basketspelare.
Da’Shaun Butler vet ingen något om, han skadade sig i college och har inte spelat sen dess. Men med tanke på hans framgångar där och hans ringa lönekostnad så anser jag att han är värd att få stanna.
Chris Quinn brukar få spela sista minuterna av avgjorda matcher för att undvika skador på nyckelspelare, gör sitt jobb utan att klaga. Ingen skulle sakna Chris i San Antonio, det finns yngre och hungrigare spelare som kan ta den här rollen. Exempelvis Danny Green som var en energispelare ifjol, kämpar hårt och ser ut att ha knipt halmstrået för att få stanna i klubben.
Chris Quinn kan gå vidare i sin karriär med huvudet högt efter några lojala år på bänken.

De Saknade

Det har skrivits flera gånger ovan. En stark duktig center tack! Spurs är en liten klubb trots sina framgångar. Under tidigare år har de kunnat attrahera spelare på grund av att Tim Duncans fantastiska förmåga alltid erbjudit chans på titlar, något som lockar veteranspelare. Nu då Tim är 35 är inte stjärnglansen lika stor i klubben. Manu är 33 och Tony Parker 29. Om Tony tänder till och Manu får var frisk så har vi chansen även nästa säsong; under förutsättning att vi får in den där centern.

Drömma kan man ju. Nene hade varit mitt förstaval. Den brasilianske centern fyller tomrummet och skulle göra laget till en utmanare. Problemet är att han är klubblös och alla andra lag också vill ha honom.Om Nene skulle dyka upp så skulle det verkligen vara för bra för att vara sant.

Två andra drömspelare skulle vara New Orleans David West eller nyblivne mästaren Tyson Chandler som bägge också fritt kan välja klubb. Men jag tror inte San Antonio kan attrahera någon av dessa tre.

Ett mer realistiskt och ändå spännande alternativ är då Eddy Curry. En kille som fick en flygande start på sin karriär men fick skadeproblem och mottog en diagnos på ett medfött hjärtfel. Detta ska sedan länge vara under kontroll, men Eddy kom tillbaka till sin klubb i dålig form och med en ny coach som inte tyckte han passade in i spelsystemet. Eddy har bott i frysboxen, efter ynka 10 matcher på två säsonger så är Eddy nu tillgänglig för som fri agent.

Eddy Curry kan mycket väl få en chans att få rätsida på karriären i San Antonio. Hans styrka och storlek behövs desperat.

Snart kommer iallafall NBA2k12 på posten, så jag kan döva min basketabstinens i spelens värld.

Har egentligen alltid haft för avsikt att fixa till banneret på den här bloggen. Det var tidigare bara en blå röra. Visst, det funkade men kändes rättså intetsägande.

Efter att ha gnuggat hjärncellerna länge och väl utan framgång så gav jag mig på att stjäla koncept. Men inget jag försökte plagiera blev ju bra! Skulle precis ge upp då jag på något vis fann en fåra av kreativitet i hjärnan. Det är skönt när det händer och även om det bara var en detalj så räckte det för att skapa en helhet.

Vad tycks?

Så här såg det ut tidigare. Plus ljus plommontonad bakgrundsfärg på sidan.

Hi hi!

Fick precis en klassiker bland datafel.
På min Amiga brukade ibland strömdioden börja blinka varpå spelen hakade sig och meddelade att det var fel på mjukvaran. Nu fick jag det här på bloggens server.Då....och nu

Din programvara har fått nog och mediterar istället. Starta om!

Det ryktas om att He-Man figurerna ursprungligen var avsedda att vara figurer för långfilmen Conan. Det är logiskt och låg i tiden i och med Star Wars leksakernas stora framgång. Leksaksföretaget Matell hade rättigheterna till att skapa Conan leksaker 1981 men valde antagligen att inte gå vidare med det eftersom filmen skulle komma att innehålla så mycket våld och nakenhet att det inte ansågs barnvänligt och därigenom bli mer svårsålt.
Om Arnold varit aktuell för Kindergarden cop i denna utstyrsel så törs jag inte spekulera i hur min barndom skulle sett ut.

Dagen då licensavtalet gick ut, mer eller mindre, så släpptes den första laddningen av muskliga He-Man fantasy leksaker med stora svärd. Conan licenshållaren stämde Matell för detta utan framgång.

Det känns ju inte jättelångt ifrån milt uttryckt. Konceptskisserna som mattel mottog från Conan Licensing Corporation tror jag spelade stor roll i denna look.

Men den egentliga anledningen till att jag skriver detta inlägg är att jag häromdagen såg He-Man långfilmen på tv4 film. Vilken kalkon btw! Innan filmen drog igång så gick jag och nynnade på introlåten från den tecknade serien. Johanna undrade varför jag gick runt och nynnade på Remington Steele låten.
Va? Det är ju He-Man! Vi var överens om melodin men inte ursprunget.

Vi kom undan med att stjäla Conans utseende. Då kan vi kanske även låna den justa melodin från den där agentserien och 80-fiera den? Japp!

Min känsla är att He-Man lånade mer än Schwarzeneggers muskliga bringa till sin avbild. De mer eller mindre plagierade en dåtida storseries vinjett. Jag undrar hur de kom undan med detta utan stämningsansökan? Klicka gärna på länkarna för att bilda dig en uppfattning om ur likt det är (det är inte från första ton utan ett antal sekunder in).

He-Man låten (16 sekunder in)
Remington Steele låten (6 sekunder in)

Är jag bara tondöv eller är det sanning? För mig känns det inte ok.

Ursprungligen postat på loading 13/2-2011

Jag var med i
kamrat Henriks blogg ett tag. Vi skrev många bra blogposter utan att
någon läste alternativt förstod dem eller att det helt enkelt var
ointressant.

Men det var en gång, då jag träffade rätt vilket
genererade i ett flertal kommentarer. Det var det jag ville med den
bloggen – att vara utåtriktad, chatta med och hitta likasinnade. Det
gjorde jag inte och har sedan dess dragit mig ur.

Men kolla in detta:
http://loading.se/blogg.php?user_id=7825&blogg_id=21937

När jag var ung läste jag Blixt Gordon böcker. Dessa är baserade på en science fiction serie från 1934 som sägs vara inspirerad av mer kända Buck Rogers. Flash Gordon har inga superkrafter och har därför ej heller en mask för att skydda sin riktiga identitet såsom de flesta superhjältar har. Varför han heter Flash vet jag inte, men det är nog bara ett coolt namn.

Blixt Gordon som karaktären heter på svenska var mer bekant för mig som ungdom än mer kända superhjälten Blixten.

Flash är en amerikansk tecknad superhjälteserie från 1940 om en snabbspringande brottsbekämpare. I sverige är serien känd under namnet Blixten. Han har röd dräkt, superkrafter och en DC Comics klassiker som alltför många kallar för Flash Gordon. Flash heter ju som han gör därför att han är snabb som blixten.

Detta skriker lite mer superhjälte än den blonde lintotten i rymddräkt på bilden ovan.

Varför minns vi då överhuvudtaget Flash Gordon om han nu är en obskyr gammal karaktär som vi bara blandar ihop med superhjälten Flash? Jag skyller på Queen. De gjorde hela soundtracket till filmen och deras musik lever vidare. Alla kan låten; ”Flash! Ah-aaaah” (du nynnar nu eller hur?).

Samplingen ”Flash Gordon approaching” från låten säger en hel del. Hade det varit Superhjälten på ingående så hade de aldrig kunnat se att han var på väg.

Karaktären Sheldon från serien Big Bang Theory bär här en Flash t-shirt, förväxla aldrig detta med en Flash Gordon logga.

Hoppas detta hjälpt dig reda ut denna skillnad. Tänkvärt är om huruvida de som marknadsför Flash Gordon VILL bli förknippade med Flash och åka snålskjuts på dennes kändisskap vet jag inte. Men heter man lika så blir det ofta så. Vem kan exempelvis skilja på Milli Vanilli medlemmarna?

Svaret är: ett fåtal.

Football Manager 2011 var tufft. Jag antog från början en stor utmaning, skulle lyfta ett lag från lägsta serien till högsta. Valde Boavista i Portugal, en föredetta storklubb som hade fått börja om i seriesystemet. Jag tog mig hela vägen upp, slutade som bäst trea. Började efter ett antal säsonger inse att en stjärna i FC Porto tjänade lika mycket som hela mitt lag gemensamt. Och mina intäkter och sponsoravtal var fortfarande sämst i hösta serien trots mina framgångar. Då gav jag upp.. ..och gjorde något jag aldrig tidigare gjort. Jag backade en version av spelet.

Det är inte spelmekaniken eller det grafiska som lockar mig bakåt. Det är känslan av framgång.

Gick tillbaka till Football manager 2010 där mitt Tottenham var världens bästa klubblag. Det går så bra och jag har alla resurser jag kan drömma om. Nu är det mer roligt att försöka göra spännande saker som att spela in juniorer i laget och byta spelsystem än att satsa på att vinna ligan, det kommer liksom av sig själv. De har till och med döpt stadion efter mig. Tror jag dröjer mig kvar i denna gyllene era av spelserien tills nästa utgåva kommer åtminstone.

Då var man på nätet igen efter att ha varit av radarn i ungefär 5 veckor. Det gick väldigt bra att leva utan internet.

På facebook har alla sin egen lilla sandlåda där de skriker ut vad som händer även om det inte händer någonting alls. Ja okej, du sitter och går loss på spotify och postar alla dina favoriter? Och du knäpper en öl framför tv:n? Och du kom precis hem från gymmet och unnar dig lite polly?

Det intressanta är att fundera över vad de som är tysta gör? De gör bevisligen något annat än ingenting. Å andra sidan, om ingen lät – skulle jag då logga in?

Dags för Google plus?

🙂

Bunkeflostrand expanderar stadigt sina gränser, men nu är väl yttersta gränsen nådd?

Denna bild togs ett stenkast ifrån där vi brukade bo. Det nya krockar med det gamla. Kändes som det började bli dags att göra plats, så vi drog flyttkärran till Ockelbo. Där finns det mycket att göra, till att börja med packa ur lådor och börja riva i trädgården (första passet just avklarat).

Sköna dungar och färska bär plockade i hemmet. Kan inte annat än gilla det.

Snart hoppas jag att Heroes of might and magic 6 kommer ut. Jag har haft det förhandsbokat sedan oktober 2010. På senaste tiden känns det som projektet börjat ta form.

Henrik kallar det för svulstigt, barockt och pompöst. Som ett power metal projekt plottrat med dåliga designval. Uttalandet påminner mig om bandet Manowar. Jag blir även påmind om att jag gillar Manowar.

Här finns en trailer för spelet så länge

De här krigarna skulle jag gärna ha i min Heroes arme. Moral +10 für alle!

Henrik undrade om jag sett Breakfast club. Det hade jag och vi började prata om regissören John Hughes, jag rekommenderade Sixteen candles. Att jag har skrivit de två föregående meningarna kan jag tycka är märkligt, men jag står för det och får tacka Johanna för att jag sett dem.

Sen var det Pretty in Pink, en annan John Hughes film, på tv och jag tänkte att det var lustigt med tanke på tidigare samtal. Chattade med Herik igen senare och vi pratade om Hughes filmen Raka spåret till Chicago med John Candy och Steve Martin då det slog mig att den är väldigt lik nya filmen Due Date med Robert Downey Jr och den skäggige från the Hangover. Jag är inte den första att konstatera att detta faktum.

En slående likhet redan på filmaffischen kan ses. Same shit, different name?

I korthet så handlar bägge filmerna om en man som tvingas samåka över USA med en vilt främmande människa som självklart endast är till besvär vilket sätter den andra personens empatiska och moraliska sidor på prov. Raka spåret till Chicago är en tillrättalagd 80-tals komedi och Due date är en modern version med friare tyglar som är råare. Det är inte dåligt – men det är krävande och utmattande filmer. Att jag inte kommer kunna glömma någon utav dem är antagligen ett tecken på ett bra hantverk.

Vad ska man skriva sen? Se dem?
Jag såg dem och kan varken hylla eller såga så jag låter den biten bero.

Vem är han? Mitt alias på nätet.
Det är ett vardagligt ryskt namn och kan tyckas märkligt som namnval för anonymitet på nätet. Men som med allt så finns det en historia bakom det.

Jag har spelat mycket Championship/Football Manager spel i mina dagar. Man kan säga i stort sett oavbrutet sedan år 1999. Det känns roligt att jag nu kan
presentera historien bakom mitt namnval.

Brukar ofta prata om mina upplevelser i virtuella fotbollsspel som om de vore på riktigt, för på något vis känns det så. Jag avviker inte från den formen nu heller. Jag hade arbete i Leeds i engelska premier league och jag var även Rysk förbundskapten. Mitt namn var Oscar Silverspring och jag hade en lång framgångsrik karriär bakom mig då jag tog över ryska landslaget.

Där fanns inte jättemånga bra ryska spelare. Fördelen med att bli förbundskapten är att även okända spelares attribut blir synliga utan att behöva skicka scouter för att titta på dem. Lite oväntat var det därför när jag sökte efter en anfallare och satte förmågan ”Avslut” på 20 (vilket är maximalt) och registrerade en träff från ryska division 2 klubben Spartak Krgan. Alexey Usmanov dök upp på min skärm för första gången.

Detta var en av spelet framgenererad fantasispelare med fantastiska förmågor. Usmanov var grym avslutare, 20. Ganska snabb, 16. Väldigt stark, 18. Lång och bra huvudspelare 1.90, 18. Man kan säga att det var Kenneth Andersson och Martin Dahlin i samma spelare. Och han var typ gratis så jag köpte honom även till Leeds där han gjorde kometkarriär. Tillsammans tog vi över fotbollsvärlden och vann VM.

Inspirerad av detta kan jag skriva under på att var anledningen till mitt val av namn i spelet Counterstrike, som jag började spela år 2000 på hösten. Då pluggade jag 3D animation på Ockelbo Animations Centrum, men vi spelade mer CS än gjorde något vettigt. Mitt favoritgevär var AK-47 och mitt namn var Usmanov. Fruktad på LAN och public servrar under 2000-2002!

Här är den ökände Alexey Usmanov. Först var han text och siffror i ett textbaserat spel. Sedan en anonym maskerad terrorist. Sen dess har han även samlat Pokemons och levt ett liv som en Sim med mycket mera.

En rolig fotnot var när min kamrat Kenneth åkte till London på en weekend resa under denna tid och fann löpsedlar med texten ”Who shot Usmanov?” vilket jag härleder till en händelse där en politiker blev skjuten i Tjetjenien. Att någon skjutit Usmanov var såklart heta grejor på nyheterna då – fast för oss i gänget på ett helt annat sätt än i den tragiska verkligheten.

Ingen sköt Usmanov ostraffat på den tiden. Numera..
..är det ganska lätt.
Han rör sig rätt, men skjuter från höften.

Miami imponerade på mig i år. Trots att de fått in riktigt bra nyförvärv till ett redan ganska bra lag så kändes det ändå aldrig som de skulle nå så långt. Lagbygget kändes inte komplett.

Finalsegrarna Dallas känns som väldigt värdiga vinnare. Så många i laget som kämpat länge för detta. Det är inte mer än rätt att de till slut skulle få vinna. Många spelare går till historien utan att vinna en buckla. Jag är glad att kunna stryka följande veteraner från den listan
Jason Terry
33 år gammal
11 säsonger, 8 med Dallas
83 slutspelsmatcher
Tatuerade in NBA bucklan på armen 2006, men förlorade finalen.
Tungan på vågen i årets finalserie.

Shawn Marion
33 år gammal
11 säsonger
92 slutspelsmatcher
2x All star
Knäckte hans trashtallk på planen storstjärnan Lebron James? Lebron skulle svara nej. Själv tittar jag på siffror.

Dirk Nowitzki
32 år gammal
12 säsonger, alla med Dallas
124 slutspelsmatcher
10x All star
2011 Playoff MVP
Viktigaste kuggen, the franchise player. Den tyska skyttemaskinen som mäter 211 cm.

Jason Kidd
38 år gammal
17 säsonger
142 slutspelsmatcher
10x All star
2 OS Guld med USA
På tredje trippen till finalen för hans del så gick det till slut vägen. Inte många spelare kan vara tongivande i NBA vid 38 års ålder. Kidd sa på presskonferensen att han har två-tre år kvar på karriären.

Då är det officiellt. Vi är husägare.
Fika i kåken kan förhoppningsvis erbjudas v.27