e x a k t  kaos

Vem är han? Mitt alias på nätet.
Det är ett vardagligt ryskt namn och kan tyckas märkligt som namnval för anonymitet på nätet. Men som med allt så finns det en historia bakom det.

Jag har spelat mycket Championship/Football Manager spel i mina dagar. Man kan säga i stort sett oavbrutet sedan år 1999. Det känns roligt att jag nu kan
presentera historien bakom mitt namnval.

Brukar ofta prata om mina upplevelser i virtuella fotbollsspel som om de vore på riktigt, för på något vis känns det så. Jag avviker inte från den formen nu heller. Jag hade arbete i Leeds i engelska premier league och jag var även Rysk förbundskapten. Mitt namn var Oscar Silverspring och jag hade en lång framgångsrik karriär bakom mig då jag tog över ryska landslaget.

Där fanns inte jättemånga bra ryska spelare. Fördelen med att bli förbundskapten är att även okända spelares attribut blir synliga utan att behöva skicka scouter för att titta på dem. Lite oväntat var det därför när jag sökte efter en anfallare och satte förmågan ”Avslut” på 20 (vilket är maximalt) och registrerade en träff från ryska division 2 klubben Spartak Krgan. Alexey Usmanov dök upp på min skärm för första gången.

Detta var en av spelet framgenererad fantasispelare med fantastiska förmågor. Usmanov var grym avslutare, 20. Ganska snabb, 16. Väldigt stark, 18. Lång och bra huvudspelare 1.90, 18. Man kan säga att det var Kenneth Andersson och Martin Dahlin i samma spelare. Och han var typ gratis så jag köpte honom även till Leeds där han gjorde kometkarriär. Tillsammans tog vi över fotbollsvärlden och vann VM.

Inspirerad av detta kan jag skriva under på att var anledningen till mitt val av namn i spelet Counterstrike, som jag började spela år 2000 på hösten. Då pluggade jag 3D animation på Ockelbo Animations Centrum, men vi spelade mer CS än gjorde något vettigt. Mitt favoritgevär var AK-47 och mitt namn var Usmanov. Fruktad på LAN och public servrar under 2000-2002!

Här är den ökände Alexey Usmanov. Först var han text och siffror i ett textbaserat spel. Sedan en anonym maskerad terrorist. Sen dess har han även samlat Pokemons och levt ett liv som en Sim med mycket mera.

En rolig fotnot var när min kamrat Kenneth åkte till London på en weekend resa under denna tid och fann löpsedlar med texten ”Who shot Usmanov?” vilket jag härleder till en händelse där en politiker blev skjuten i Tjetjenien. Att någon skjutit Usmanov var såklart heta grejor på nyheterna då – fast för oss i gänget på ett helt annat sätt än i den tragiska verkligheten.

Ingen sköt Usmanov ostraffat på den tiden. Numera..
..är det ganska lätt.
Han rör sig rätt, men skjuter från höften.

Miami imponerade på mig i år. Trots att de fått in riktigt bra nyförvärv till ett redan ganska bra lag så kändes det ändå aldrig som de skulle nå så långt. Lagbygget kändes inte komplett.

Finalsegrarna Dallas känns som väldigt värdiga vinnare. Så många i laget som kämpat länge för detta. Det är inte mer än rätt att de till slut skulle få vinna. Många spelare går till historien utan att vinna en buckla. Jag är glad att kunna stryka följande veteraner från den listan
Jason Terry
33 år gammal
11 säsonger, 8 med Dallas
83 slutspelsmatcher
Tatuerade in NBA bucklan på armen 2006, men förlorade finalen.
Tungan på vågen i årets finalserie.

Shawn Marion
33 år gammal
11 säsonger
92 slutspelsmatcher
2x All star
Knäckte hans trashtallk på planen storstjärnan Lebron James? Lebron skulle svara nej. Själv tittar jag på siffror.

Dirk Nowitzki
32 år gammal
12 säsonger, alla med Dallas
124 slutspelsmatcher
10x All star
2011 Playoff MVP
Viktigaste kuggen, the franchise player. Den tyska skyttemaskinen som mäter 211 cm.

Jason Kidd
38 år gammal
17 säsonger
142 slutspelsmatcher
10x All star
2 OS Guld med USA
På tredje trippen till finalen för hans del så gick det till slut vägen. Inte många spelare kan vara tongivande i NBA vid 38 års ålder. Kidd sa på presskonferensen att han har två-tre år kvar på karriären.

Då är det officiellt. Vi är husägare.
Fika i kåken kan förhoppningsvis erbjudas v.27

I hemmet stökar vi nu för en flytt. Det gör att man ofta känner sig mer
eller mindre tvungen till att göra sig av med saker. Särskilt om man ska
flytta långt.

Mina tidningar har varit i fokus. Jag har hittat
inte mindre än 60 nummer av Sweden Rock Magazine som jag nu lagt ut på
tradera – buden börjar på 1 kr, och för endast 1 krona kan någon få alla
tidningar om de kommer och hämtar dem.
Det här hoppas jag blir ett fynd för någon. Länk till tradera
Jag
slutade prenumerera för lite över ett år sedan. Kände att tidningen dog
lite då artikelserien Hårdrockens historia kom ikapp nutiden. I den
artikelserien skrev de om ett år i hårdrockshistorian per nummer.
1967-2001. När jag började utsorteringen så tänkte jag behålla alla
dessa tidningar, men då jag fann att några nummer saknades så beslöt jag
mig för att göra mig av med alla.

Det är skrymmande och väger 21 kilo.

Den
andra dödsstöten till att jag slutade prenumerera var att de slutade
med sin gratis samlings CD. Chefsredaktören skrev att de märkt att
läsarna inte var intresserade av att få låtar som redan finns gratis på
spotify och via bandens hemsidor. En som detta påstående definitivt inte
passade in på var jag – jag älskade SRM skivorna, en CD med för mig i
stort sett uteslutande okända låtar som kom i stötar om tio-fjorton stycken
i månaden. Jag har alltid, fortfarande, några av dessa i bilen. De
saknar identitet, de är svarta, det står SRM CD #25 och listas vilka
låtar och artister som förekommer.

Det blandades friskt mellan
etablerade band och mindre kända band vilket skapade en fin mix. Jag har
därför nu bestämt mig för att tacka SRM CD:n för att den låtit mig
upptäcka en massa nya bra band.

Jag samlar dem i en lista på
spotify. Många låtar är för mig en språngbräda till att upptäcka band,
återupptäcka avskrivna föredettingar eller finna små guldkorn. Eftersom
jag har så många skivor så känns det fortfarande som en källa att hämta
färskt vatten ur.

spotify:user:umanov:playlist:4sAZJX1bTiR2MFEqp7aNeD
Best of Sweden Rock Magazine

Det är ett gammalt projekt. Som ofta ändrar innehåll och form – jag presenterar det till dig i form av en lista på spotify.

Master of the wind, är det något på gång?
Patience, känner efter ett tag – ta det lugnt
Bubbly, yup – det är dags
God of Thunder, du håller inte nere volymen
Push it, det är bara att pressa på
Lookin’ out my back door – almooost there
Whoomp! (there it is)
Seperate ways, hej då!
More than this?
Get up

En udda mix, kan den någonsin passa in? Rent komiskt så är svaret ja.

För några år sedan införskaffade jag Metroid Prime Trilogy till Wii. Tre långa 3D äventyr baserade på klassikern Metroid som kom till Nintendo på 80-talet. Jag har alltid viljat gilla Metroid, men alltid lutat åt att gilla Castlevania serien istället.

Pengar i sjön eller ett oupptäckt mästerverk?

Castlevania har i senare tappning, läs 1995 och framåt, lånat Metroids koncept fast det ligger i en miljö med vampyrer och mytologiska varelser istället för i en okänd yttre rymd. Bägge serierna bygger på fri utforskning så man kan gå vart man vill i en icke linjär värld. Spelet hindrar dig från att nå vissa platser genom att tvinga dig att hitta en viss typ av föremål innan du kan passera ett hinder. Frihet, men en kontrollerad sådan. Exemeplvis kan du i Metroid efter ett tag hitta ett föremål som gör att du kan förvandlas till en boll och rulla in i små trånga gångar som i början är omöjliga att ta sig igenom.

När jag skaffade spelet så spelade jag ett tag. Det var sådär småkul. Men av någon anledning så är min navigationsförmåga lika med noll i en 3D värld så kartan får jag kolla på efter varje nedskjuten rymdvarelse. Kontrollproblemen i kombination med att jag inte visste vad jag skulle göra gjorde att jag snabbt gav upp. 18% in i spelet lade jag det på hyllan – ända fram till förra helgen, cirka 2 år senare.

Samus känner sig inte klar, ej heller jag. Men vi behöver hjälp utifrån; A New Hope!

Tids nog börjar jag alltid tycka det är synd att jag köpt ett spel som kändes ganska bra men som jag av andra skäl inte orkat spela. Men ångesten av att vara vilse i det stora rymduniversumet satt kvar i ryggmärgen. Jag orkade helt enkelt inte starta det igen. Jag behövde hjälp. Grävde fram en walkthrough (en hur man klarar spelet guide) och ropade på min fru. ”Kan du inte snälla läsa kartan till mig medan jag spelar det här spelet” Hon accepterade erbjudandet och spelet tog en efterlängtad svängom i Wii:ets DVD läsare.

Det går så mycket lättare när man vet vad man ska göra. Detta kan vissa spelare tycka är dålig stil, men hör mig.. Jag skulle aldrig spelat spelet frivilligt igen utan att veta var jag skulle gå. Efter att ha haft två sittningar med navigatör så kan man lugnt säga att det går bättre. Man behöver ju inte kartläsaren exakt hela tiden, så Johanna kan ju sitta och dösurfa annat under tiden jag pepprar rymdvarelserna fulla med bly. Vi får se om vår deal håller, jag hoppas det – för annars kan Prime trilogin räkna med att samla damm igen inom kort.

p.s Jag måste även nämna att jag blir åksjuk av det. Vet inte vad det är, men jag tror synfältet är litet och grafiken väldigt snabb. Både jag och navigatören har känt vibbarna. Jag vill ju inte vara Kenneth Svedlund.. ..men jag blir åksjuk och det är sanningen.

Detta bör bli en hit. En skåning i norrland!
Min fru ska med andra ord börja skriva i en blogg då hon ser på horisonten att en spännande tid väntar.

Johanna är glad, för hon har fått en egen blogg i sitt eget namn

Vad det kan komma och handla om lär framtiden utvisa. Uppdatera era RSS feeds – detta kommer bli intressant. Länk till bloggen: http://johanna.beijer.it

Hur tänkte hon nudå, kronprinsessan?

Jag förstår ingenting och är allmänt förvirrad gällande citatet. Det måste vara ett svårmotiverat personligt tyckande, för det verkar inte ens begränsas till personer från Ockelbo. Kort sagt så är jag inte ombord.

Av en tillfällighet stötte jag ihop med låten High Enough av Damn Yankees och kom att tänka på en gammal CD från 1991.
Absolute samlingar kommer aldrig komma ut på Spotify. Den lär ej heller finnas på CD att köpa. Men låtskatten är där och efter lite grävande efter låtlistan så kan jag stolt presentera ”Absolute Power Ballads”

Klicka på det där understrukna ovan så får du skivan till ditt spotify konto blandat och klart!

Jahopp då var NBA säsongen över för Spurs del och horan Charles Barkley skrattar gott så hans feta mage guppar. Memphis och Spurs hade 2-2 i matcher under säsongen och Memphis såg till att få möta Spurs i första omgången då de bedömde att de hade störst chans mot dem (genom att vila starters och förlora matcher). Möjligtvis skulle Spurs gjort detsamma och hindrat att Manu skadat sig i en betydelselös sista match mot Suns.

Men om man tittar på matchen så är det rätt lag som går vidare. Det hungriga laget. Jag vet inte vad som hände på slutet. Spurs låg under med 7 inför Q4 och lyckas hämta ikapp det till ledning 81-80. Då var det väl en 5 och en halv minut kvar. 1 minut 40 sek senare har de tappat till 81-88. Helt otroligt, det kändes som om de förväntade sig att Memphis skulle ge upp då de lyckats komma ikapp. Tvärtom detta så verkade det som tändvätska, efter Spurs tog den ledningen var det inget snack om vilket lag som ville vinna mest.Idag var det sink or swim som gällde. Spurs sjönk som en sten.

Nu är det bara att hålla på att Lakers inte vinner för då blir jag riktigt besviken. För San Antonios del så var det vid säsongsinledningen ungefär något sådant här jag hade väntat mig. Komma in som 7-8:e seed och kanske överleva första rundan, då skulle jag varit nöjd. Men säsongen fick mig att tänka om och hoppas på totalseger, tji fick jag. Bulls eller Oklahoma skulle kännas väldigt fräscht om något av dem vann.

Nästa säsong. Ändringar i San Antonio? Jag skulle inte gråta om de tradade bort Matt Bonner. Visst är det coolt med en stor center som kan skjuta treor. Han har till och med lagt till en teknisk manöver till sin offensiv då han kan studsa bollen och göra en floater om de jagar honom för mycket på trean. Men, han kan inte stoppa någon oavsett motstånd. Hade varit en perfekt handbollsspelare som kunde vila i försvarsituationer.
Blair får nog spela ut sitt kontrakt, men föll bort ur rotationen. Först förloade han sin plats i startfemman till en 36:åring 66 matcher in i säsongen. Sedan fick han inte spela alls två sista matcherna i slutspelet.
Är Jefferson värd att satsa på ett år till? Han vek ner sig i slutspelet. De tre kan vara tänkvärda att rotera ut. McDyess lägger av. Tim blir ytterligare ett år äldre. Vi behöver ung stor fysik!

Jag har egentligen inte sett så många Looney Tunes i mitt liv. Ni vet, Daffy, Bugs, Sylvester och alla de där. Men det är faktiskt riktigt bra tecknat. Senaste dagarna har jag fastnat framför burken på kvällarna avnjutandes en dos klassiska Warner Brothers filmer.

Är mycket imponerad av röstskådespelaren Mel Blanc som har gjort i stort sett alla röster i alla filmer från 30 talet fram till sin död 1989. Vilken kille! Vilka karaktärer..

Sen måste jag även passa på att länka till en helt underbar Tweety bird sång. Om den inte får dig att dra på mungiporna så är du en riktig sursippa.

Singing in the bathtub, happy once again. Watching all my troubles, go swinging down the drain.

Är på semester i Thailand.
Ser ut att missa hela Spurs framträdande i årets playoffs. De var imorse nere 1-3 i matcher mot Memphis. Tyvärr så fick de ju inte den lottning jag hoppats på, New Orleans hade passat bättre. Memphis och Lakers är svåra för Spurs då de inte har storlek.

Men på något vis är jag ändå glad att jag slapp ängslas med att behöva se den senaste nagelbitaren. Gary Neal.. Clutch! Som jag hoppades i denna blogg i våras. Säsongen såg ut att vara över men bollen hade lämnat händerna i tid och den gick in – en klassiskt buzzer beater. Spurs lever på nåder, men det blir en match till i Memphis på onsdag. Kom igen!

Precis såhär vill jag ha det!
Det är ju så jämt bland platserna i western conference inför slutspelet.

Efter Lakers ras så har de nu trillat ner till #3 och får i mina ögon i mardrömsparningen mot Portland. Inte nog med att Lakers har fem raka förluster, Kobe Bryant uttalade sig tidigare om att Brandon Roy är den spelare som han tycker är svårast att guarda i hela ligan. Det utlåtandet säger en del om den innovative Roy. Det skulle bli en rysarserie som jag tror Portland har skrällchans i. Lyckas de knycka en av de första två bortamatcherna så blir det en lång serie.

Spurs har ju sedan en vecka tillbaka varit klara som #1 i west. Men på den nedre delen av brädet är det tre lag som ligger inom en förlust ifrån varandra så det kan bli hursomhelst fortfarande. Men New Orleans är som jag ser det munsbiten. Svagt spel på slutet och nu, tråkigt nog, David West på skadelistan gör att de inte kommer utgöra någon form av hot i playoff.

Bulls ångar på från andra hållet. Klarar Rose av att hålla uppe detta spel när det gäller så kan de gå hela vägen. Jag gillar Bulls, det är nåt speciellt med det laget på grund av alla minnen från 90-talet. Plus att en av mina favoritspelare alla kategorier, Carlos Boozer, numera drar på sig deras matchställ.

Drömfinal är Spurs vs Bulls, och att Spurs får homecourt advantage – det krigas det fortfarande om. Saker som är viktigare än att Spurs står som slutsegrare är att Lakers inte får sin tredje raka. Jag är missunsamm och bitter. Och det andra viktiga är att Charles Barkley ska få ta tillbaka det han sa om att Spurs inte utgör något hot mot varken Lakers, Dallas eller Oklahoma.

Mina kära San Antonio Spurs har länge och väl sett ut att gå mot en enkel seger i seriespelet av NBA. Välbehövligt och oväntat har de spelat stabilt och bra mot såväl topplag som bottenlag. Men när uppförsbacken väl kommer så verkar den ordentligt brant. Laget har nu 0-5, den största strängen av raka förluster sedan 1997.

Tim Duncan kan anses vara förbrukad. Men fyra av dessa förluster kom efter att han stukat foten. Även Manu Ginobili har haft problem med ena vaden. Jag hoppas detta nu läkt ihop helt, alla var friska och spelade mot Boston senaste matchen. Duncan tillbaka med 20p 13 rebs, och Parker gjorde också drygt 20p och såg väldigt dominant ut efter en match vila.

Lakers äckliga showman Ron Artest kysser gärna sina biceps varje gång han gör något bra.

Det är av vikt att hålla undan för Lakers och få enklaste lottningen, men 7 matchers ledning har krympt till 2 matchers ledning på mindre än en vecka. Jag står inte ut med Lakers det får inte bli en tredje raka titel, men de ser väldigt starka ut. Jag hoppas de får Portland tidigt – det tror jag kan bli en jobbig serie för dem.

Lånade spelet av en kollega. Det kändes väldigt retro att fysiskt lämna ett spel till honom och låna hem ett annat. Det här spelet är kort, men lämnar stora avtryck. Det sägs kunna sluta på 22 olika sätt. Man kontrollerar fyra karaktärer och beroende på hur många som klarar sig, vilka som klarar sig och hur man tog sig slutet; är avgörande för hur det slutar för dig.

Speltekniskt är vi på nivå med Space Ace spelen (1983). Men spelet har mycket annat att erbjuda och skänker mycket eftertanke.

Det finns många vägar till målet. Jag är nöjd med det slut jag fick och de flesta val jag gjorde längs vägen. En del val resulterade inte riktigt på dett sätt jag tänkt mig – mest för att jag inte förstod innebörden av mitt val. Alternativen som kommer upp är oftast en ikon för en knapp och ett ord. Så om det står L1=Leave så kan man tänka sig att det betyder lämna platsen, men det kan lika gärna vara en uppmaning att säga till någon annan att gå. Lite tydligare dialogträd är den tydligaste bristen.

Styrkan i spelet ligger i att fatta rätt beslut på kort tid, vara noggrann men kvick och tänka på vad man vill med den karaktären man styr. Det är som en levande interaktiv film. Jag skulle kunna skriva en helsida om hur jag nådde målet – vad som hände längs vägen. Men det skulle förstöra din upplevelse. Det är som en hemlig kod. Vi tar det när du initierats.

Vad är Heavy rain?
Ett spel som är som en film. Även en person med väldigt begränsat tv-spels know how borde kunna få ut någon form av spelglädje av detta.
En scen, en tidig scen, som inte säger mycket – men som samtidigt säger allt om hur det fungerar. Kolla! och fundera för ett ögonblick vad du skulle ha gjort i samma situation.