e x a k t  kaos

1. Minusgrader

Vädret berör. Oftast är det sällan man på allvar menar att man vill prata om vädret, men den här veckan har det varit så kallt att det är överst på samtalsmenyn varje morgon och kväll. När det går ner till -5 så lovar jag gå ut och skotta.Stackars herr SAAB. Minus 25 igår och ingen motorvärmare. Bilen får vila några dagar nu.

2. Biggest looser

Jag gillar att titta på det här programmet om människor som förätit sig och tävlar om att förlora mest i vikt. Det är lite trist att det är en tävling då alla har en historia och tydligt behov av hjälp – men förmodligen är det det som gör att de kämpar så hårt.

3. Henrik Kruusval

Programledare i Landet runt. Förra året fick jag via en av Johannas vänner, David, nys om mannen som vänt upp och ner på det gamla PRO-favoritiserade programmet i SVT. Med skicklig användning av ironi, subtil humor och karisma lyckas han dra ner fler skratt på sin halvtimme än en standard amerikansk sitcom gör.

4. Spelnyheter

Xcom: Enemy unknown är ett spel som är byggt efter klassikern UFO: enemy unknown från 1993. Även Jagged Alliance (senast på tapeten 1998) får en uppföljare vid namn Back in action. Vad är då detta? Jo, spel i en död genre som jag älskar. Vet inte vad man kallar det, men det är realtid möter omgångsbaserade strider. En tactical shooter om du så vill.

<!–
WriteFlash('’);
//–>Perspektivet, spelupplägget, tempot = Johan är såld!

5. PC Installationen

Jag har ju ett PC-bygge på gång i källaren. Dessvärre hade jag inte lyckats köpa rätt RAM minne så datorn vill inte starta. Det är mitt fel, men ännu mer skyller jag på CD-on.com de hade inte med alla specifikationer på sina produkter så därför blev det knivigt för mig att veta vad som var rätt. Nya minnen på väg in, på onsdag kanske jag äntligen får min nya PC att funka.

6. Teorin om Morbergs fru

”Åh vad gott!” (Det är klart det var Ines, det är ju vodka i…)

Henrik, Johanna och jag tittade på matlagningsprogrammet ”Vad blir det för mat” häromdagen och jag blev suspekt på Morbergs fru. Hon ser sliten ut, är lite klumpig hon drack både öl och vin direkt på varandra. Idag tappade hon saker i maten. Det är ju bara för att underhålla sig själv i ytterligare ett av raden av trista matprogram – teorin? Ines smygsuper i tv.

7. X-files + Robert Patrick

Efter en kontraktsdispyt mellan David Duchovny och Fox networks så degraderades Davids karaktär till en biroll i hitserien X-files. Detta skedde mellan säsong 7 och säsong 8. Ungefär här kan man säga att X-files börjar om och blir en bra serie på riktigt. Robert Patrick spelar en agent som undersöker Mulders försvinnande och involveras i X-files divisionens arbete. Jag kör repris nu!

X-files hade tappat tråden och saknade en kontrast mellan huvudkaraktärerna. En som tror på allt och en som är skeptiker. Ny huvudkaraktär = 1up.

8. Gymmet

Det känns så bra när man väl har varit där. Synd att det är så svårt att komma iväg. I veckan vart det ett besök tillsammans med Peter Kregert. Hoppas nästa vecka blir likadan.

9. Unepic

Undergroundspel som är likt MSX klassikern The maze of Galious och lånar även friskt från Castlevania. Plattformsrollspel är fina grejor helt enkelt. Kul historia om en rollspelande gosse som dras in i en annan värld. Han refererar till World of warcraft, Star Wars och Sagan om ringen på sitt okända uppdrag i en okänd dungeon.

10. Läser igen

380 sidor på engelska. Jag slår på stort och börjar plöja igen Megadeth grundaren Dave Mustaines självbiografi. Det är snart slut.. har läst mer än halva redan.

1. Datorköp

Valde att uppgradera min PC istället för att köpa en surfplatta. Tog
hjälp av PC-Gamer för att välja komponenter, de har ett samarbete med
komplett.se. Plockade ihop min varukorg där men blev lite stött av deras
höga frakt så jag kollade runt lite. På CD-on.com hittade jag det mesta
av delarna till betydligt lägre pris. Sen köpte jag det sista på
JME-data och sparade 2076kr!Spara pengar, handla nån annanstans.

2. Matt Bonner

I en mörk San Antonio Spurs vecka verkar 3p-kungen äntligen ha vaknat.
Nu är det lättare att förlåta hans klumpiga försvarsarbete. 55% från
treorna senaste veckan hjälper en verkligen på det viset.
Det må se extremt avigt ut. Men han har bra räckvidd och precision med den där kulstötningstekniken.

3. Citygross

Om man ska storhandla så ska man åka till citygross. Stor butik och brett sortiment leder till mer i kundvagnen, vilket i sin tur leder till
färre turer till livsmedelsbutiken.

4. Obildbar

Ett underbart ort att lägga på en trippel i wordfeud för 85 poäng när man ligger under med 40 i sista fjärdedelen.

5. Box

Varit på allmän gympa i veckan. Ett bra pass i hamn, ett till kommer på tisdag. Presterar alltid bättre då någon hejar på en.

6. Creationary

Lego-pictionary funkar att spela med de allra flesta verkar det som. Har spelat med
människor från 8-70+ år. Filippa trodde det var godis så hon får vänta
något år till.

7. Larry David

Fortfarande helt inne i Curb your enthusiasm. Kan bara säga att det är ”Pretty Pretty Pretty good”

8. Läget?

Har bestämt mig för att sluta fråga en del människor ”Allt väl?” då kallprat inleds. Det kan leda till att man fastnar längre än man hade tänkt. Nytt ord är ”Läget?” vilket känns som en betydligt mer öppen fråga.

9. SMS till hemtelefonen

Skriver man ett SMS till vår hemtelefon så läser teliatanten upp det för oss. Det är helt bisarrt och en genomtrevlig upplevelse.

10. Färskpastarullar fylla med ricotta och spenat i tomatsås med mozzarella

Förutom mitt definitiva konstaterande av laktosintolerans så var detta lätt veckans måltid! Färskost är inget för mina tarmar

Under hösten och våren har jag försökt reda ut om huruvida jag är laktosintollerant eller ej. Jag var ju inte det förr i tiden men jag lyckades skaka av mig den vita apan då jag flyttade hemifrån. Dels en ekonomisk grej och dels den eviga pressen att dricka upp mjölken innan den gick ut i datum fick mig att kapitulera.

Så mjölk har inte på många långa år varit en måltidsdryck för mig. Däremot har jag ju alltid varit svag för pannkakor och sen tiden då Johanna kom med i bilden så har det varit pannkakor med grädde. Ej heller då upplevde jag problem.

Det är först sista ett och ett halvt året då jag börjat fundera på det. Slutade med läsk till vardag och då blev det antagligen mer O’boy igen. Minns även att jag ofta lunchade på McDonalds och började välja mjölk, då slog det aldrig fel att man blev riktigt kass i magen på eftermiddagen.

När vi i höstas flyttade till Ockelbo så började jag experimentera med det. Och även om det alltid antagligen varit glasklart vad som var problemet så ville jag inte acceptera det. Jag har inga allergier. Jag är aldrig sjuk. Jag äter vad som helst.

”No More!”
James Belushis punchline från 80-tals sunkrullen Rektorns lag funkar även bra som slogan för min laktosintollerans.

Mjölkfri vecka – frisk, mjölkvecka = dubbelt antal toatimmar. Så jag började köpa laktosfri filmjölk och i lång utsträckning även baka och laga mat med dylika produkter.

Men det händer då och då att man får en surprise i vardagen. Igår lagade Johanna en fantastisk god middag. Färskpasta rullades runt en ricotta och spenatröra. Detta lades i en tomatsås och toppades med mozzarella ost. Mums, jag åt tonvis!
Sen såg vi filmen Contagion med tre toalett avbrott..

Idag satte jag mig ner och googlade det och mycket riktigt: ”CMAB avråder laktosintoleranta att äta färskostar som vattenpackad mozzarella, ricotta och mascarpone pga deras nivåer av laktos”

Det hade värre effekt än vad mjölk brukar ha. Se upp för att bjuda mig på det såvida ni inte vill att jag ska åka hem inom kort.

Veckans lista

En uppradning av 10 punkter som helt kan sakna samband och ofta även mening för någon annan än jag.
Känns som en hit, låter som en hit – Kan bli en följetong!

1. Curb your enthusiasm

Seinfeld kreatörens andra serie. Jag har alltid viljat gilla den, och efter några säsonger kan jag glatt meddela att jag gör det!

Yup. I’m hooked. Många långa säsonger kvar att fördriva min tid med.

2. Pontus Holmström

Ockelbo baskets version av dödsdunkaren Blake Griffin. De säger att han inte kan flyga – men jag börjar tvivla på sanningen i det. Vem klipper ihop ett highlight reel till mig?

3. urbandictitionary.com

Känn dig aldrig mera vilsen i amerikansk slang. Pluggar järnet för att få upp min street smart cred till stundande USA resa.

4. Ramlösa Mango

Japp, jag är i krig mot mitt läskberoende. Trodde för något år sedan att jag aldrig skulle lära mig dricka bubbelvatten men nu är jag räddad. Får även bidra till Ramlösas vattenfond, det är väl bra grejor?

5. Frukt

Japp, jag är i krig mot mitt godisätande. Har länge känt att jag lika gärna skulle kunna äta frukt eller grönt istället för gelebjörnar och choklad. Och nu gör jag det.

Kiwi är det godaste. Sen följer Apelsin. Efter det Satsumas/clementiner – såvida de är riktigt gula och erbjuder den där rätta syrligheten!

6. Solariet i Ockelbo

På stationsgatan. Det är ju inte min grej men kände mig kall och har dragits på en evighetslång mild förkylning och ville ha lite värme och ljus. Det var väldigt smidigt – växlare, myntinkast och lås på rummen. Ingen social interaktion = guld i min bok.

8. VH1

Vi betalar några kronor för tv varje månad. Jag är dålig på att titta på tv så man skulle kunna tro att det är slöseri med stålar, men musikkanalen räddar räkningen för min del. Johanna får sin Tv4 Sci-Fi och jag får Musik tv.

9. Gott och ont

Veckans lista är ingen topplista. Man får även lov att skriva om utmärkande saker på den negativa änden av skalan som hänt i vecket. Denna idé är jag så glad att jag kom på redan första veckan, så glad att den kommer med på listan.
..och därmed får jag lov att klaga på sista punkten!
MOOHAHA!!

10. Charlie Murphy

Tittat mycket på klassiska stand up uppträdanden den gånga veckan. Iakttog bland annat Eddies bror Charlie, riktigt dåligt. Hans röst funkar inte, han har inga skämt att komma med och saknar komisk timing.
Jag förväntade mig att han skulle leva på sin brors grejor lite grann och därigenom göra bort sig. Men det undviker han med stor noggrannhet – men ärligt talat hade han nog klarat sig bättre som imitatör än att stå på egna ben.

Jag tänker ofta på det då jag sitter med laptopen i knäet i ett dunkelt rum; jag ser inte ett skvatt bortom skärmens ljus. Detta är en enkel lektion i hur mörkerseende fungerar. En dag hoppas jag att hollywood-kreatörer stöter på samma uppenbarelse i sitt filmskapande.

Med denna kunskap lär man sig hur man gör för att använda någon form av fackla. Du kan inte ha ljuskällan i synfältet för då är det svart bortom den.

Det finns ett antal saker som jag alltid stör mig på i filmer. Det kan vara hur bilar exploderar för att de glider nerför en liten slänt eller de högupplösta foton CSI agenterna kan frambringa ur en billig övervakningskamera. Eller hur Nicholas Cage håller i facklan på den här bilden.

Notera hur blicken fästs någonstans bortom facklan. Nic måste tänka ”Shit jag ser verkligen ingenting, kunde jag inte fått en vanlig ficklampa istället?”

Rent tekniskt behöver det inte vara en eldfackla heller. Det räcker ju med att det är en ljuskälla som lyser lika mycket åt alla håll för att man ska stöta på problemet.
Detta är något Angelina Jolie inte tänkte på i studioljuset då de spelade in Tomb Raider. För annars hade hon väl sagt ifrån?
En laptop hade funkat bättre i gällande situation, då du har möjlighet att rikta skärmen FRÅN dig och lysa upp rummet istället för att sabba ditt mörkerseende genom att lysa dig själv i ansiktet.

Gärna ville jag hitta en bild på Indiana Jones med fackelmisstaget. Men jag fann inget. Kan det vara så gott folk; att det fanns en intelligent skådespelare eller regissör på plats som sa ”Stopp, om jag gjorde såhär så skulle jag ju inte se något.” Därom tvistar de lärda.

Jag är även glad att kunna meddela att Robert Downey Jr vet hur man använder en fackla i Sherlock Holmes 2 som jag nyligen såg på bio. Hoppas det inte förstör filmen för dig.

Nej
Gandalf! Det är ingen ficklampa. Håll ljuskällan vid sidan av kroppen
eller ovanför huvudet istället för att peka på det du önskar få upplyst!

Nej, en tändare framför ögonen i en trång mörk tunnel hjälper inte.

Jag har två filmer som snurrat mer än alla andra i DVD spelaren. Det rör sig om mina två ”feelgood filmer” som jag kallar dem. Den första är Tin Cup. En dussinfilm om en golfinstruktör spelad av Kevin Costner med bra birollsinnehavare som exempelvis Don Johnson och Cheech Marin. Vet inte vad det är med den men den får mig att dra på smilbanden från start till mål och lämnar mig alltid med en varm känsla i själen. <!–
WriteFlash('’);
//–>Film nummer två är Wonderboys med Michael Douglas, Frances McDormand, Tobey Maguire och Robert Downey Jr. En författares vardag vänds upp och ner under en galen helg. Det är en dialogfest som i det avseendet aldrig mött sin överman enligt mig. Det höga språket beror till stor del går detta hand i hand med att filmen handlar om författare såklart. Men det gäller att fånga känslan och hitta skådespelare som kan leverera – allt uppnås och jag myser lika mycket varje gång.<!–
WriteFlash('’);
//–>En pratfilm som antagligen är lätt att tycka är skitseg, men jag håller den som en av mina favoritfilmer, alla kategorier! Så om ni känner er deppiga – prova en av dessa. Kanske vänder dagen där och då 🙂

Jag gillar film.
Man borde ha ett arkiv på filmer man sett. Med en kort resumé om dem.
Eftersom man inte kommer ihåg så bra vad man sett på ett år så kan det vara svårt att sätta ihop listor om dem. Särskilt listor som denna.

5 filmer jag önskar att jag inte såg under 2011.

Rektorns lag (The principal)

Man vet att det är fel. Men att återvända till en film man tyckte var bra när man var tio år är alltid riskabelt. Ibland håller filmerna fortfarande. Andra gånger blir det totalhaveri.

Rektorns lag med James Belushi förtjänar att tas ner på jorden. Alla filmer man gillat ska ses om med vuxna ögon. Denna var en riktig kalkon – och dessutom så sjukt lång. Den har nån scen ibland som man tycker är skön. Men kan det bli mer utdraget? Jag skulle kunna klippa om den här filmen till kanske 1h 15 minuter och gjort den uthärdlig. Notera ordvalet kunna – för det är definitivt inget jag vill.
Rektorn spöar minderåriga med knytnävarna då inget annat verkar hjälpa.

Green lantern

Man ser dem på rutin nuförtiden, superhjältefilmerna. Visst brukar en ny Batman och en ny X-men oftast leverera en trivsam upplevelse. Men när det nu börjar sina på klassiska superhjältar så väljer man andra. DC Comics har ju knappast lika starkt universum som Marvel. Batman och Stålmannen är kanske de största av alla, men efter dem finns inget knappt nämnvärt. Wonder woman, Green arrow? Vi testar Green Lantern. Han har en ring som kan göra vad som helst som superhjälten kan tänka ut.

Endast fantasin sätter gränsen – men jag tycker de kunde haft bättre fantasi i hjältevalet. Känner man inte till hjälten så krävs det mer än detta för att fånga någon form av intresse.
Ibland är det underhållande och ibland inte. Superhjältarna fortsätter härja på duken.

13

Kille behöver pengar och lyckas stjäla en inbjudan till den undre världens dödliga spel. Som deltagare i en rysk roullette liknande pistolduell tävlar han med livet som insats om stora pengar.

Okej, detta går väl att se? Filmen innehåller många kända skådespelare i biroller, som exempelvis Jason Statham, Mickey Rourke och 50 Cent. Det skumma är att absolut ingenting händer i filmen. Karaktärer byggs upp och sen är det slut hastigt och lustigt lika snabbt som en pistol säger Pang.

Har du läst de här raderna så kan man säga att du sett filmen.
Hårda män gör saker tillsammans. Du borde göra nåt helt annat än att titta på.

Stone

Edward Norton, Robert DeNiro.
Ok – sålt. Robert är verkligen en stel skådespelare, han gör sin grej och den är bra. Men han är knappast mångfacetterad. Men med tanke på hur många bra filmer jag sett med honom så kan jag inte utesluta det han gör. Men hans ”leading man” dagar borde vara över nu.

”Edward Norton hade tur” sade min kamrat Henrik. Han var med i några riktigt bra filmer i slutet av 90 talet som exempelvis Fight Club och American History X. Detta har skapat en orättvis bild av honom som storstjärna, han är en ok skådespelare. Edward och allmänheten verkar dock ha inbillat sig att han är den nye Jack Nicholson.

I Stone gör de båda sin grej.
Robert är sig själv.
Norton pratar med nån hes stämma och har cornrows frissa. Han har alltså uppfunnit hjulet igen?
Edward: ”Robert, jag har en ny karaktär på G. Jag rynkar på pannan, skaffar cool frisyr och pratar ansträngt.”
Robert: ”Varför då?”

I’m still here

Det finns nåt som heter brafilm. Det är ett ord jag använder för filmer som ofta är pretantiösa, konstnärliga, omtalade oscarsämnen eller på något annat vis sticker ut. För mig krävs det viss tid innan jag kan ställa in mig i ”brafilm mode”. Brafilmer är krävande och upplevelsen sträcker sig ofta långt utanför de två timmar som den utspelar sig. Efterforskning och diskussion kan behövas och filmerna dröjer sig kvar på ett helt unikt vis.

Den här filmen handlar om Joaquin Phoenix som sig själv. Han har övergivit skådespeleriet och försöker sig på en karriär som rappare. Han är dålig på det och vad som är dokumentärt och vad som är skrivet är inte uppenbart. Men efter två timmar så kan jag inte annat än rycka på axlarna och säga ”jahopp”. Men det är detta som är grejen med brafilm – det kostar tid att hitta guld.
Jag har skägg och förvirrar dig. Snart är mina pengar slut och jag börjar med hollywood rullar igen.

Armerad med såg, på släktens ägor har jag under helgen kapat mitt livs första alldeles egna julgran. Känns stort!

Det är ganska så bestämt att detta inte kommer bli en årligt återkommande aktivitet för det är rörigt, det kommer bli barrigt och vi kommer inte alltid vara hemma på jul då skåne och Johannas familj nog blir resmål då julhelgen är längre än den är i år.

Så långt allt väl. Vi får se om den får plats också. Det lär vi märka när det är dags att ta in den i huset och dekorera.Jag och mor letar granar. Känns viktigt att få med vår guide på bild här utifall vi skulle råkat hamnat utanför skiftet 😉

För övrigt ser jag varje år på filmen ett päron till farsa firar jul. Jag hoppas att det går bättre för oss samt att familjen håller sig lugna under vårt första firande här hemma.

Man vet inte förrän den ska på plats. Eller hur Clark W. Griswold?

Frank Costanza: ”Many Christmases ago, I went to buy a doll for my
son. I reached for the last one they had, but so did another man. As I
rained blows upon him, I realized there had to be another way.”

Cosmo Kramer: ”What happened to the doll?”

Frank Costanza: ”It was destroyed. But out of that a new holiday was born: a
Festivus for the rest of us!”

Kramer: ”That must have been some kind of doll.”

Frank Costanza: ”She was.”

Det blir aldrig gammalt. Det går alltid att skratta åt för sig själv. Seinfeld är tidlöst. Idag hittade jag en tom aluminiumstolpe i mor och fars vardagsrum. Jag frågade om de firade festivus eller vad som är på gång. Hon förstod inte.

It’s now time for the feats of strength.

Var tvungen att ta en bild på den. Även om den är ynklig i jämförelse med pålen på bilden ovan så kunde jag inte undvika att se det komiska i den.

Högtiden festivus är ett alternativt julfirande där man inte deltar i det kommersiella julklappsgivandet. Istället samlas nära och kära och i tur och ordning deltar man i ”The airing of grievances” där man beklagar sig över hur människorna runt bordet betett sig illa åt under året.

Sen går man vidare till ”The feats of strenghts” där man tar ut frustrationen på varandra i form av att brottas.

Istället för julgran så har man en aluminium påle som dekoration.

Nu är det över. Min Packard Bell iXtreme har gått sönder för sista gången. Köpte datorn 2008 från PC city och har haft problem sedan dess. Under mina tre års reklamationsrätt har jag fått reparera datorn 6 gånger, gratis förvisso; men det har blivit många veckor utan den.

Moderkort x2, Grafikkort x2, Nätagg, Hårddisk. Nu slutligen så gick något av moderkortet eller grafikkortet sönder utanför garantitiden, jag hyser ingen större tillit till att den skulle hålla om jag köpte nya komponenter till den så jag ger helt enkelt upp.

PC City förvandlades från butik till webshop så jag kunde aldrig kräva en omleverans av detta måndagsex. Istället har Elgiganten tagit över serviceavtalet och plikttroget lagat min dator gång efter annan.

Man kan ju överväga att köpa en Mac nu – men en gamer pc är ju en gamer pc. Det är några tusenlappar billigare och jag kan använda den till vad jag primärt gör utan hinder – spela.

Enda frågan är alltså vilka delar av denna burk som kan vara användbara i min nästa dator. Jag tror jag kan utesluta processor, moderkort, grafikkort. Men annars då?

2 stycken 500tb SATA II diskar. Borde vara användbart, och en av dem innehåller ju väldans massa viktigheter så det är ett krav att kunna koppla in dem.

4GB DDR2 667MHz. Förmodligen för dåligt och oanvändbart?

DVD brännare. Ja, funkar.

Ljudkort Realtek ALC 888. Jag bryr mig inte detta så mkt, borde väl fungera?

Ethernet – LAN 10/100 (RJ45 port) Känns ok? Detta kanske även är integrerat på nytt moderkort, då kan jag lägga detta i dataskrotsamlingen.

Nätagg. Corsair 550W. Bör täcka mig framöver, nyare än datorn. Som levererades med ett ynkligt 250W agg.

Tangentbord. Check.

Mus.. Behöver ny, men ingen panik från dag ett. Funkar.

Med hjälp av PC Gamer har jag plockat ihop dessa delar.
Kommentarer? Är det läsligt??

”Changing
my name was meant to inspire and bring youth together all
around the world,” World Peace said in a statement released after the
name change court hearing. His publicist, Courtney Barnes, said that
World Peace chose Metta as his first name because it is a traditional
buddhist word that means loving kindness and friendliness towards all.

Jag är 32 år gammal. Jag är NBA proffs. Jag brinner för detta. Jag byter namn.

Ron Artest har historiskt inte direkt utmärkt sig som en helyllekille i sin karriär. Han har sagt att han lärt sig spela tufft efter att i en ungdomsturnering arrangerad av YMCA bevittnat en basketungdom bli mördad på banan. Någon blev frustrerad och bröt av ett stolsben som användes för att hugga ihjäl spelaren.

Ron började i NBA 1999 och har utvecklats till en defensiv bjässe i världens bästa liga. Han är även en diva och irriterande personlighet som jag länge stört mig på. Men duktig är han, årets defensive spelare 2004 och en NBA titel finns på meritlistan. Bland de negativa sakerna märks hans slagsmål med fans i Detroit. I ett avgjort läge av matchen (nere med mer än tio poäng med 50 sek kvar) gör Artest en onödigt hård foul på Ben Wallace vilken visar sitt missnöje. Tumult följer och Artest chillar på sitt mest enerverande sätt genom att lägga sig på sekretariatsbordet.

<!–
WriteFlash('’);
//–>Hemmafansen i Detroit häcklar Artest och någon kastar till slut en läsk på honom vilket leder till att Artest flippar ur totalt och börjar slåss med ett oskyldigt fan – som ska verbalt ha hackat på honom. Artest stängs av på obestämd tid (närmare bestämt resten av säsongen, 73 matcher).

Trots att Indiana inte sparkade Artest så bad denne att få byta klubb då avstängningen hävdes. Inte ett helt populärt beslut bland lagkamrater och ledning som kände sig svikna.

I Sacramento fick Artest en flygande start. I slutspelet mot San Antonio tog det dock slut snabbt för laget. Artest armbågade Manu Ginobili i huvudet i första matchen och blev avstängd. 0-2 underläget kunde inte vändas och Sacramento åkte ur. En kort sejour i fängelse för bråk i hemmet satte ytterligare en plump i protokollet för Artest.

Ron
Artest under sin sejour med Sacramento Kings. Han var i finkan dryga
tre veckor efter ett ”domestic disturbance” fall med frugan i. Fin i
buddistfärgad klädnad.

Efter att åter fått byta klubb till Houston så fortsatte slutspelshaveriet. Mot Los Angeles Lakers blev Ron fult foulad av Kobe Bryant och kunde inte hantera det. Efter att ha tjafsat vidare med Kobe under matchen så blev han utvisad av domaren. Ytterligare en utvisning följde i tredje matchen i serien då han överdrivet hårt foulade Pau Gasol.

<!–
WriteFlash('’);
//–>
Lakers plockade upp Artest efter hans Houston sejour och där nådde Ron framgång och vann NBA titeln samt en J.Walter Kennedy citizenship Award för sin hängivenhet till klubben och staden. Missa inte denna artikeln för all del!

Jag byter namn. Jag är Metta World Peace.

Så jag valde att kaptiulera och fortsätta plåga mig med Football manager. Ny version precis släppt. Jag har tid och är arbetssökande, så det blir en del datoriserande ändå – att ha FM tuggandes i bakgrunden förhöjer upplevelsen.

Men det skumma. Retail versionen, alltså en fysiskt DVD-skiva plus två trycksaker och ett fodral kostade mig 289kr. En download version, alltså utan fysisk produkt, kostar mycket mer, cirka 400 kronor. Nu kanske jag är dum. Men borde det inte vara billigare att producera en fil på nätet för nedladdning? Det borde säljas billigare och retail borde vara dyrt. Detta ser jag som en win-win situation.

Tryck, bränn, förpacka, expidera, leverera. En global expedition med tusentals involverade, till vilken nytta? Höjd produktionskostnad, sänkt prist.

Hur mycket mindre vinst måste de inte göra på att släppa DVD:en och sälja den billigare? Säljer du download så är det ju inget merarbete heller. Producenten får full kontroll på produkten genom internetintegration, uppdateringar, patchar etc. Visst, de kan kanske vara fula fiskar på detta viset också, och ta reda på saker om dig och din dator – men det är ett pris jag gärna betalar för en billigare produkt.

Miljötomten i mig håller också med mig om resonemanget.
Men nu är ju paradoxen sådan att det är dyrare med digitala varor en med fysiska. Jag varken vill eller kan förstå detta.
Bra miljöval! Precis som med produkter på affären får man betala lite extra för detta.

p.s Extra sjukbonus! Retail skivan av football manager 2012 verkar inte innehålla spelet. För i skrivande stund så tankar jag ner 2.5GB spelinstallation från Steam. Vad var det på med i spelfodralet?? En länk till steams Football manager site på en DVD skiva och i trycksaken din alldeles egna CD-Key.

Ibland spelade man gamla halvkassa spel lika mycket för att förpackningen var snygg som att musiken var bra. Hero Quest till Amiga är ett bra exempel på det. Man såg alltid hela introt för att höra låten, sen spelade man ett förvirrat rollspel som byggde på slump. Ett digitalt drakborgen kan man säga. Jag är medveten om att Drakborgen antagligen är ett svenskt Hero Quest, men det hör inte hit för min del.

<!–
WriteFlash('’);
//–>Det är omöjligt att förneka den här låtens briljans. Gamla spelmusiker kunde verkligen göra ett dåligt spel till spelbart.

Sjunker allt djupare ner i arbetslöshetsträsket. Börjat leta efter saker till någon form av digitalt CV. Fann en gammal kortfilm som jag, Henrik o Mattias gjorde helt spontant på tio minuter inspirerade av ett mystiskt märke i trädgården.

Länk till filmen, missa inte! Spontanitet resulterade mer än en gång i det mest allmänt uppskattade som någonsin kom ur filmföreningen Anarchy Design.

Sen hittade jag en bild också på samma CD. VAFAN?! Här är en bild av någon som leker med mitt klassiska sovtäcke utomhus. Jag kan även meddela att jag inte sett det sedan tiden i ”Fidde huset”.

Bilen heter magi.jpg. Förmodar att de ansvariga trodde att de kunde trolla bort täcket ur min minnesbank. Det fungerande, men nu är minnet tillbaka – någon ska dö.

Idag ska jag skriva om något som jag valt att kalla för omspel. Konceptet går ut på att en spelare ska kunna leva upp till sina påståenden om spel. Är du kanske en av dem som påstår dig överlevt Ghost n Goblins till NES bara för att sedan inför kamraternas ögon misslyckas med bedriften?

”Det går inte att klara djävulen på näst sista banan utan att ha yxan som sidovapen..” påstod du kanske bittert och stängde av maskinen. Ovetades om att pojken som bett dig bevisa dig med ett omspel själv satt och gapade över din bedrift då han själv inte överlevt längre än till grisarna i huset på nivå ett.

Kom du hit på Ghost n Goblins? Då äger du. Hatten av för Örjan Lind, en grym NES lirare.

Ett av spelen som medföljde min Amiga 500 var shoot-em up spelet Silkworm, en för sin tid mycket snabb shooter. Du kunde välja att antingen styra en Jeep eller en Helikopter, ibland var det enklare att överleva som det ena eller andra men efter ett visst antal banor krävdes assistans.

Som tur var hade spelet ett 2-spelar läge och jag i min tur hade en bror. Han var alltid intresserad av att spela spel där man kunde arbeta i lag och placerades bredvid mig med en Tac-2:a i fast grepp.

Vi spelade dagligen i under en längre period i stort sett uteslutande Silkworm med ett mål i sikte – att nå slutet. I stadig takt sköts fienderna och bossarna till småbitar och i slutet av varje bana fick vi en chans att pusta ut, strecha nävarna och vila öronen från explosioner – Silkworm var faktiskt helt befriat från musik och det var heller inget man hade tid att sakna bland alla explosioner och vinande kulor.

Tre gånger tog vi oss hela vägen fram till slutbossen. Första gången anlände jag ensam i min Jeep, Helikoptern hade krashat för sista gången minuten tidigare. Andra gången var det en ensam Heliktopter som anlände och ingen gång nåddes någon framgång med elimineringen av slutbossen.

Lyckades inte hitta någon bild på ovan nämnda boss, skribenten funderar över varför så är fallet. 🙂

Men så kom det magiska ögonblicket då vi bägge lyckats ta oss hela vägen fram. Nu kunde vi producera tillräckligt med kulor för att ge igen. Bossen var en vägg som spottade ut en liten glasboll med en liten farbror i. Bollen sprutade ut missiler och skott kom från alla andra möjliga håll också, men nu då vi bägge var i livet kunde hela tiden en av oss fokusera elden på målet istället för att utmanövrera skott. Till slut exploderade motståndet i ett eldhav och vi kunde i triumf placera Silkworm i diskettlådan för gott. Faktiskt så har jag aldrig sedan den dagen för spelat spelet seriöst.

Jag försattes aldrig i den situationen att jag behövde bevisa mitt kunnande i Silkworm, kanske eftersom jag hade ett vittne till bedriften. Jag minns dock flera tillfällen då jag begärt omspel på grund av misstro.

Resident Evil till playstation var ett spel som jag själv var för rädd för att kunna kontrollera. Jag kastade ifrån mig handkontrollen då hunden som flög in genom rutan började kalasa på mitt kött. Min vän Anders var dock en som hade överlevt hela vägen fram och fått se ett av alla de olika mytomspunna sluten.

Anders anlände till samlingsplatsen med sitt minneskort och placerades i händelsernas centrum och nu skulle vi alla äntligen få se epilogen. Steg för steg berättade han självsäkert vad som behövde göras och befann sig snart på taket ansikte mot ansikte med ett jättemonster. Huset skulle snart explodera och det enda som behövde göras var att hålla sig vid liv. Då tio sekunder återstod skulle nämligen en helikopter som svävade ovanför striden kasta ner ett rep till hjältinnan Jill Valentine och hon skulle dras upp till säkerhet samtidigt som monstret skulle omkomma i explosionen.

Jag var nog inte ensam om att önska mig en vuxenblöja och snuttefilt efter detta påhopp. Jag spelar idag Resident evil 5 med fotorealistisk grafik men ändå helt utan samma skräckkänsla.

Något rep dök dock inte upp under något av försöken och Anders maktdemonstration fick ett svalt mottagande av publiken. Än idag har jag inte sett någon klara spelet på något vis men jag betvivlar inte att det går – det var nog någon liten detalj som glömts bort denna gång bara.

Många är de som har hoppat över flaggstången i Super Mario Bros. Få spelare har kunnat bevisa påståendet och därför ifrågasätts myten ofta. Jag postade själv ett inlägg om detta på ett tv-spels forum och det väckte stor debatt. Sanningen har dock till slut hunnit ifatt Super Mario Brothers flaggstångs myt.

Idag kan vi med hjälp av emulatorer ta hjälp av save funktioner för att träna på hoppet. Du kan hoppa hur länge du vill på första banan, landa på andra sidan stången gör du inte.

Värld 3-3, nattbanan, avslutas med en trådhiss. Två plattformar hänger
alltså samman med ett rep, om du står på den vänstra så länge du kan och
sedan hoppar till den högra plattformen och gasar på med b-knappen in i
ett perfekt avstamp så kommer du förhoppningsvis att komma över. Det
låter enkelt men sanningen är en annan – faktum är dock att det faktiskt
går.

<!–
WriteFlash('’);
//–>Så här gör man alltså. You tube är bättre än alla texter i världen.

På mitt GBA flashkort är jag nu stolt innehavare av en mytbekräftelse – Mario på andra sidan flaggstången. Jag tror dock fortfarande inte på att varannan unge i slutet av 80-talet själva utfört denna bedrift. Det tog mig otroligt många försök med save funktion till hjälp. Och snälla, be mig inte om ett omspel för risken är nog trots allt överhängande att jag skulle misslyckas, precis som Anders….