e x a k t  kaos

Posted by Johan Forsling 2009-06-15 20:57

Min
kamrat Henrik är en sån riktig tv-spels hypare. Alltid insatt i det
senaste coola nyheterna. Efter den här E3 mässan, en tv-spelsmässa, så
skickade han mig en länk, ta en titt vettja. En mäktig video där en kille bygger en fullt fungerande racing bana på 5 minuter för att spela i ett tv spel.

Detta
gjorde genast att ett uråldrigt minne dök upp i mitt huvud. Ockelbo
1993, PCn hette 386, för att komma åt spelen loggade man in med:
Användarnamn: lärare
Lösen: Laser
Detta visste jag innan jag började årskurs 7!

Hursomhelst,
på dessa grymma burkar fanns ett liknande spel som jag vill minnas
hette Stunt car racer, hittar dock inga bilder så namnet kan vara fel.
Det ska inte förväxlas med Amiga spelet med det namnet.
I detta
grymma PC-lir byggde man också egna banor vilket var halva behållningen,
det fanns lite loopar och hopp man kunde slänga in. Njutningen låg
sedan i att se en kamrat köra ens hopkok. Jag har kört massvis med
timmar i det där spelet trots att det redan med den tidens mått var rätt
kasst grafiskt och gick riktigt hackigt fram.

Men grädden på
moset var ju att man kunde köra en massa olika bilmodeller. Så när du
satte dig i den gamla Fiaten, som kanske liknande något som Lars Åslunds
morsa körde på den tiden, och varvade upp för att möta egenkonstruerade
monsterbana.. ..då kände man sig levande på något vis. Efter att Fiaten
inte orkat varvet runt i loopen så krossades din vindruta och rejset
var över.

Kan inte någon hitta bilder? Jag är förvirrad gällande
namnet, men det är som jag skrev inledningsvis, inte Amiga spelet där
man kör på en berg och dalbaneliknande bana.

Johan:

Nyligen hittade jag spelet på Abandonia.com

Det heter gott och gott Stunts

Honken:

Stunt
car ! Ja det är en klassiker. Och vi satt många timmar med det på
skolans datorer! 🙂 Kul! Jag tänkte också på det. Modnation verkar inte
komma ännu dock. Får se om det blir en hit.

Posted by Johan Forsling 2008-02-15 23:23

Vad
är det egentligen med vissa spel som får dem att fastna så hårt i ens
sinne för alltid? Jag har några sådana. Tredje delen i Kyrandia serien
är ett sådant för mig. Och jag kan med lätthet sätta fingret på varför.
Jag var lite svältfödd på spel i hemmet. Visst hade jag min Amiga och
det var ju kul. Men utveckling var på väg att springa ifrån mig med
CD-Rom kulturens intågande. Alla kompisar bytte spel sinsemellan till
sina PC’s – mitt hushåll hade ju Mac så man var lite ensam. Ville man då
ha ett spel till Mac så handlade det inte om att bränna en CD eller
kopiera en massa disketter
utan man fick göra en chansbeställning på
postorder från Computer Boss International. (Vad hände förresten
egentligen med deras lager efter nedläggning? De försökte ju kränga spel
till 20 år gamla datorer till fullpris ända in i döden)

Spelets förpackning

Nu kanske inte
Kyrandia var min största chansning eftersom jag spelat del ett på Amiga,
men sannerligen en av mina bästa. 399:- plus frakt svider en del då jag
hade 300 kronor i månadspeng. Men nu fick jag allt. Pappa hade skaffat
CD-Rom och jag som är en riktig äventyrsspelsbuff fick glänsa lite. PC
killarna brukade ju sällan ha hela cd versioner med tal och dylikt som
Kyrandia 3 skivan hade. Jag kan inte komma på att jag någonsin tidigare
kört ett spel med tal tidigare, så det var ju sjukt coolt.

Kanske
är inte spelet inte lika fulländat som Monkey Island och dess arvingar
Sam & Max / Day of the Tentacle (som jag också senare körde på Mac
med tal). Men det var så genuint genom att ingen annan spelat det
tidigare. Kyrandia 3 var så mycket mitt som något kunde bli. Lika
frustrerande svårt som de flesta äventyrsspel var det dock, men det var
alltid kul att testa alla sätt att dö för då fick man genast upp en
”second chance” knapp – det var nog detta Space Quest försökte uppnå men
aldrig någonsin lyckades med i min mening, i de spelen dog man av ALLT. I Malcolm blev man först varnad och sedan om man körde på
ändå så dog man. Spelet ska även ha en eloge för sitt interface som var
extremt enkelt, men för dens skull inte gjorde spelet till en mindre
utmaning. Det fungerar ungefär som en sådan meny som är vanlig i
operativ system idag, man förvarar sina föremål i en lista som kommer
fram då muspekaren förs till skärmens bas. Då plockar man sitt föremål
med ett klick och använder det genom att klicka på något i det aktuella
rummet.

Länk: Maffigt 3D intro

Det
här är ju ingen direkt recension eller nåt utan en hyllning. Men spelet
handlar kortfattat om hovnarren Malcolm som i första delen av Kyrandia
serien var den onde. Han som dödat kungen och drottningen och
förvandlades till sten av Brandon (numera kung i landet). I introt slår
åskan ner i statyn och Malcolm har förlorat sina magiska krafter, han
har inte alls dödat kungen och drottningen och ämnar bevisa sin oskuld.
Som sidekick har man sitt samvete, en ond ängel och en god. Man kan
agera på olika sätt med hjälp av sin ”mood meter” så om man är snäll så
blir den goda ängeln glad och folk är mer vänliga, medan om man är elak
och lögnaktig så kan man få andra reaktioner och komma vidare på andra
sätt. Detta var det första icke linjära äventyrsspelet jag påträffade,
och på det planet är det än idag oöverträffat. Första kapitlet kan
exempelvis klaras på hela sju olika sätt, detta ledde till ett flertal
omspelningar för att testa allt. En skön grej med samvetet är att inom
kort så knockar den onde ängeln den goda för att han är en mes så att
han fångas under en stor sten. Humor =) Kul även att man får ”poäng”
såsom i Larry spelen. Stick lilla pojken med en sax, få tio poäng. Stick
lilla pojken med en spik få tio poäng, kittla lilla pojken få tio
poäng.

”Feels good to finally be out of that statue dosen´t it?” Malcolm
till vänster och nederst en ekorre som
kan hypnotiseras och senare släppas lös på den lokala sandwichbaren och
orsaka oreda. Kittlar man den för mycket så biter den dock ihjäl dig.

Än
idag brukar jag dagligen citera spelet antingen högt eller i mitt
huvud. Det är helt tidlöst och kommer att leva med mig resten av mitt
liv. Jag har tagit ner lådan till spelet och den bor och trivs i min
bokhylla nuförtiden – och det är lite tråkigt att jag inte har något att
spela det på, men det ordnar sig väl med tiden.

Posted by Johan Forsling 2008-02-17 14:26
Jag har blivit rekryterad!
Många gånger har Henrik tyckt att jag ska skriva mer och jag började nu att blogga.
Men
nu har vi dessutom börjat skriva en gemensam blogg på tv-spelsforumet
Loading.se, där det uteslutande handlar om tv/data-spel. Men det gör det
ju inte mindre kul, utan snarare mer.

Jag vet inte hur man hittar dit riktigt. Men adressen är www.loading.se och användaren heter Fook. Detaljer tillkommer nog i kommentar då jag lärt mig var den ligger.

Efter
min första seriösa post där så känns det lite ångest. Två finniga
fjortonåriga dyslektiker recenserar mitt inlägg med ”Wall of text”.
Alltså, en massa ordbajs som ingen orkar läsa. Fortsätter det sådär så
får vi se hur länge jag orkar skriva. =)

Skumläs då, men du missar alla poänger. *bah* -det gäller även för dig som läser dessa sidor.

På jobbet käkar många gemensam frukost klockan halv tio. En kollega berättade att hans fru och en vännina varit på sådan kamelsafari i öknen under en semester. Tydligen hade Kamelen bakom dem nyst och snorat så att hela deras ryggar och hår varit nerkletat. Äckligt och skoj. Jag sa då att ”Sand people always ride single file to hide their numbers”.
Det blev tyst runt bordet. Jag fick förklara mitt uttalande och jag sa att det var en replik av högre nördrang än de flesta. Nivå 11.. En av åtta kunde det urklassiska filmcitatet som kläcktes av Obi-Wan Kenobi i Tatooines öken 1977. De där filmerna måste ha fler punchlines än några andra rullar i historien
”UUUU UUUH UUH UUH!”

Posted by Johan Forsling 2008-05-27 21:43
Jag har aldrig varit känd som någon form av mode snubbe.
Jag trivs i enkla kläder t-shirts, jeans, huvtröjor.
Men
idag är faktiskt en sådan dag då jag blir uppriktigt förvånad över mina
egna klädval. Strumpor… Ja man har dem på sig nästan varje dag, de
slits mer än några andra plagg.

I min strumplåda finns mycket
konstigt, massor med ensamma strumpor som förgäves hoppas återförenas
med sina partners som försvunnit (eller kanske i vissa fall sysslar med
samma sak i andra änden av samma låda). Här finns strumpor med hål på
hälen, kass resår, för tajta strumpor, frotté sockar som aldrig används,
en hel del för många par raggsockor (men sådana med ”farmorkvalitet”
går heller inte att köpa så det är okej).

Om jag nu ska återknyta till titeln på detta inlägg så börjar jag med bilden.

Precis
såsom Gary i kultrullen ”The Exchange” resonerade: ”-If you find a
cockroach in your bed at night, you shoot it! It’s as simple as that.”

Om du hittar den här strumpan i din låda så kastar du den, så enkelt är
det. Och från och med nu ska jag också resonera så. Det allra sjukaste
med den här strumpan som har en näst intill obeskrivligt låg komfort
nivå är att jag inte bara hade den på mig hela dagen igår.. ..utan även
har den idag och just nu i skrivande stund.

Så nu tar herr Forsling sig i kragen, rullar av strumpan och placerar den (och dess make) i soptunnan.

Posted by Johan Forsling 2008-06-15 20:15
Jag är ingen sån ljudkille. Men jag har alltid gillat spelmusik.
Länge har jag haft spelmusik på min mobiltelefon.
I dessa fall har jag varit beroende utav att de finns på internet, vilket jag är rättså händig med och brukar hitta det mesta.

Först
hade jag Commando – High score, en skön slinga från C64 spelet. Det är
låten som spelas då man skriver in sina initialer. Grym, även maintemat
är bra – fast lite stressigt till ringsignal.

Sedan bytte jag
till Speedball 2 – intro. Också en bra låt, kanske inte optimal. Men
sannerligen i Bitmap Brothers stil. Futuristisk, Techno, Solbrillor,
Latex – De var ”Matrix” 6 år för tidigt (Se chaos engine/speedball mfl).

Men nu har jag lärt mig bryta ut ljud från så kallade moddar och världen ligger fri =)
Amigan
hade otroligt bra soundtracks även om spelen kom ut till tonvis med
andra format så tycker inte jag någon konsoll eller dator innan CD-Rom
eran slog Amiga på fingrarna. En gammal favorit som jag velat ha i många
år är Hero Quest introt, och det har jag nu själv lyckats konvertera
ljud ifrån gjort mp3:a utav. Tack till Abandonia, forumet för spel som släppts fria från kopieringslagar.

Glada tider!

Posted by Johan Forsling 2009-07-29 21:27

Så..
Det tog mig 20 år av sporadiskt (vi talar några omgångar i halvåret) spelande för att hitta nyckeln till
brädspelet solitär. Skulle det där ta så lång tid att lista ut? Jag har
dessutom alltid haft en lösning tillgänglig tryckt spegelvänt i locket
men aldrig utnyttjat den.

Strategin är nu helt utstuderad och resulterar i att jag vinner 9
gånger av 10 (uppskattningsvis för man kan ju tabba sig, idag vann jag
dock 5/5). Först och främst gäller det att bli av med de fyra ensamma
kulorna i hörnen. Dessa har ALLTID prioritet att få bort, och hoppa
aldrig dit med nya. Sedan går man brädet runt och försöker få in så
många som möjligt av de som ligger längst ut i fickorna och sedan
avslutar man i mitten.

Jag dedikerar segern till min farmor som ständigt körde spelet i
nävarna på en då man hälsade på. Jag vet dock inte om hon någonsin fick
järnkoll på hur man får en endaste kvar? Det som känns bra är att min
egenspikade lösning inte är densamma som den i locket (har jag kollat
upp i efterhand).

Tilläggas bör också att jag av all hast även knäckte den engelska
varianten. I denna används inte de ensamma hålen i hörnen alls, formen
blir alltså som ett + och hålet i mitten måste vara tomt i starten, på
standard får man välja.

Honken Skrev:
Jag anar att min nybörjartur har något med att väcka vinnarinstinkten i dig 🙂

Johan skrev:
Precis
så var det ju. Jag hade aldrig sett någon klara det där spelet
någonsin, och det har spelats tusentalsomgångar av mig och av andra i
min närvaro. Precis som med flaggstångshoppet i Mario så har ju alla
klarat Solitär. Jag knäckte spelet samma dag som du åkte hem, såg att du
avslutade i mitten och jag har alltid liksom försökt jobba sida till
sida av någon anledning. (antar att jag sett i locket var sista draget
”ska” sitta)

Posted by Johan Forsling 2009-10-29 19:10
I
all överhype av nya fighting spelet Tekken 6 så önskar jag passa på att
blicka tillbaka på en suddig minnesbild jag sparat i mitt minne från
Tekken 3.

I ett bonusspel så fick man spela ett Final Fight
liknande episod för att låsa upp en karaktär. Alltså – gå från vänster
till höger på en gata och spöa alla som kommer mot dig. Inget
märkvärdigt egentligen. ..sånär som på en detalj som fastnat.

Chicken.
Man kunde plocka upp kyckling att äta för att få tillbaka energi. En
stor laddning, sån som man stoppar i ugnen.. ..som ser ut som en bebis..
Vad heter det? ”Grillad kyckling” är det bästa ord jag kommer på. NÅJA.

När
man svalde den feta kycklingen för att återfå lite välbehövd energi så
hördes en samplad röst, en sån där tuff ”trailerröst”, säga ordet
”Chickeeeen” med sin coolaste stämma.

Min fråga är om Tekken 3
tyckte det var fegt (chicken) att jag plockade upp mer energi. Eller var
det bara en ljudeffekt? Jag tycker iallafall att det är roligt att
tänka att den tuffa rösten antydde att jag var feg. Det är minnet jag
bevarar.

Posted by Johan Forsling 2009-12-30 21:40
Nu närmar sig 2010 med storm. Entalet är över och tiotalet tar vid.
Det
blev lite lite tid med familjen under jul, faktiskt första gången jag
uteblir. Men 29 närvarodagar utav 30 får väl ändå anses vara okej.
Istället
var vi ju på Gran Canaria tillsammans hela gänget, alltså jag Johanna,
Emil och Janet samt Mor å Far. Det var varmt och gott och det regnade en
dag – fast jag badade iallafall i ren protest.
Roligaste incidenten
på semestern stod farsan för. Jag tror det var näst sista kvällen då vi
var ute och åt. Hela veckan hade vi varit skeptiska till alkoholhalten i
ölen som serverades, man drack till frukost lunch och middag och
däremellan utan större effekt. Emil och jag hade blivit lite sådär på
lyset en kväll, men den här kvällen var det farsans tur. Efter middagens
andra pilsner så säger far till Emil att ”Jag känner något Emil, vi tar
en till!” Och så kom det en till bira till bordet.

Härnäst
kommer en döv kille och säljer prylar, hela veckan har vi redigt stått
emot klockförsäljare, spelmän och rosförsäljare och avfärdat dem med
lätthet. Men nu ska pappa Anders köpa en ficklampa minnsann. 8-Led
lampor i fejjan på alla andra och mycket höga betyg för den fina
svarvningen som skaparen av lampan utfört.
Nästa stopp är notan och
den obligatoriska efter-middag snapsen. Nu kommer snart humorn… …en
kvinna på kinahaket vi åt på delade ut drickat. Det var noga att rätt
person fick rätt snaps, detta eftersom då vätskan tillkom i glasen så
syntes i botten en naken kvinna/man. Far är upptagen med sin ficklampa
men hör inom kort snacket runt bordet om nakenheten och spänner ögat ner
i sitt glas och drar av ett riktigt Attackstön ”ÅHHHHHHHHHHHH!!!!!!!”
därefter lyfter han blicken till servetrisen och frågar med ett leende
”Is it you?”. Emil och Johan sjunker genom marken samtidigt som hon
svarar ”No it’s another girl”. Just då ville jag bara bort, men hon vart
inte arg och vi hade roligt åt det väldigt snart efteråt.

Så kan det gå när farsan ”känner nåt”.

Posted by Johan Forsling 2010-01-11 20:15
Alldeles precis just nu lyckades jag bli fri eftersom kungen eller vem det nu var hade sin nödutgång genom min cell i fängelset, han hade svängdörrar hemma. Min vandring tar mig genom linjära källarmiljöer. Jag samlar på mig utrustning, spelet känns ungefär lika givande som Eye of the
Beholder. Sen når jag utsidan, trött faller jag som en sten ner i vattnet, jag känner lite inlevelse. Jag har läst om det här spelet –
friheten är här! Solen är fortfarande uppe även om det börja skymma, nu gör jag vad jag vill. Cirka 500m uppför en kulle ligger träd – jag beslutar mig kallt för att gå till precis just den ytan av världen, kanske för att spana ut över vidderna. Jag kommer dock av mig när jag får syn på två män vid en lägereld.

Ahh stämning, ljuva stämning! Kanske kan en blöt hungrig nybliven uteliggare få sig en bit föda av de där två personerna.

ICKE!
Visar det sig snart. De bjuder däremot gärna på en pil i bröstkorgen från 70 meters avstånd innan jag hunnit säga hej. Jag flyr, de följer inte efter. Efter ett tag hittar jag en ingång som leder ner i underjorden. Tak över huvudet och värme tänker jag som fortfarande desperat försöker hålla kvar vid känslan av att detta spel är värt 10/10
i alla recensioner jag läst. Nere i kryptan hör jag snart steg ”Monster?” tänker jag lite svettigt, sen ser jag en man. De där killarna
ute på ängen kanske var konstaplar eller nåt och tänkte haffa mig. Nu har jag väl ändå lyckats ta mig till rätt ställe – den här killen måste ju vara i samma situation som jag, nödställd och boende i en jordhåla.
Han ser mig, han skjuter en pil i min bröstkorg… ..Jag drar mina
rostiga svärd och slaktar killen. Sen slaktar jag obarmhärtigt alla hans kompisar i hålan också, det verkar inte vara lönt att prata ändå. Jag stjäl sedan så mycket jag kan bära varpå jag släpar mig själv och mitt feta lass med stöldgods nedför kullen mot staden. Hej, faktiskt, så känner jag lite komiska Drakar och Demoner vibbar i denna situation. Hur
mycket orkar din Rollperson släpa på egentligen? Who gives a shit, jag kan få plats med lika mycket i min ryggsäck som jag kan rita ner i det här anteckningsblocket. Okej, så detta är väl inte så mycket socialrealistiskt rollspel som jag hoppas på – det är mer likt Eye of the Beholder i hur möten med människor fungerar och det gillade jag ju
en gång i tiden så det får väl fungera.

Jag tar mig in i staden utan att bli hängd. Kanske känner stadsvakterna inte igen mig på grund av att jag bytt kläder, jag smyger försynt förbi med min packning som är större än mig själv. Människor snackar om rykten och konstiga saker, många människor låter precis likadant. Det låter också lite som om det vore läst ur ett manus. Ryggsäcken väger fortfarande multum. Jag går vilse litegrann, jag känner mig ensam. Jag
hittar till slut en handlare, jag säljer lite saker men blir inte rik. Orättvist tänker jag.. ..och bestämmer mig för att bryta mig in i
handlarens förråd. Jag dyrkar, jag tar mig in och plockar på mig en del prylar. Jag minns inte riktigt vad som hände här men på något sätt så blev handlaren arg på mig.

Om jag tänker på min situation så ser jag mig själv som förrymd fånge och mördare som precis rånat en handlare. Denne är på väg ut på gatan för att hämta hjälp så bestämmer
jag mig för att döda honom. Det är min sista chans! Jag sänker honom med några välriktade hugg, men han dör inte. Vita stjärnor syns ovanför hans huvud där han ligger. Han reser sig, jag slår ner honom igen. Vita stjärnor syns. Nu är det här spelet totalt kört för min del, jag är tvungen att låta ”the lord of immortality” resa sig upp och gå ut för att hämta stadsvakten. Jag funderar någon sekund på att fly men jag stannar
och inom en minut så är vakten där – och han är jättearg. Det var inte direkt så att jag hade lyckats skada the lord of immortality, jag har
bara lagt omkull honom några gånger. Vakten slår mig en gång, jag är nere.

Knappar dyker upp på skärmen som säger att jag kan ge upp och då antagligen fängslas igen.. ..det känns ju lite jobbigt eftersom
jag suttit där en massa år. Så jag klickar på alternativet att låta vakten döda mig. Han dödar mig. Min historia är över. Det känns ganska realistiskt att jag dog, jag blev kriminell eftersom ingen ville hjälpa
mig. Det är fan ta mig det mest realistiska jag varit med om, sånär som på the lord of immortalitys ovilja att ligga ner och dö då, det var bara fånigt.

Posted by Johan Forsling 2010-03-26 20:40

Jag
har en stor irritation inom mig som växer. Jag är inte rädd för att
försöka lösa problem som uppstår i min lilla datorbubbla. Spelar ingen
roll vad det gäller så läser jag forum och söker information om ämnet
och gör allt jag kan.

Det är på dessa forum galenskapen bor.
Vanligtvis så ställs en utförlig fråga av någon som har ett problem.
Exempelvis kanske personen har problem med att få igång ett spel på
operativsystemet Vista och får ett felmeddelande som citeras utförligt.
Ofta bifogar den nödställde även information om sin dator och gör allt
för att vara hjälparna till lags.

Och då sjukligt ofta så får den
utsatte snabbt ett svar från någon som spelar spelet på windows Vista.
”It works just fine for me”. Följt av näste snubbe som skriver ”Just
re-install it” och liknande. Vilka är de här människorna? De har fullt
fungerande grejor, de har aldrig upplevt problemen som beskrivs och de
försöker inte hjälpa till. Hur hamnade de på det här forumet om det här
problemet??

Ikväll har jag försökt få igång mitt gamla EZF
Advance på windows Vista. Kabeln till det saknar drivrutin till detta
Operativsystem så jag har sneglat runt lite.
Hittade inga bra svar..
..men en om möjligt ännu mer motbjudande forum dialog. Antagligen så har
killen som svarat på frågan någon form av ansvar på forumet och svarar
därför utförligt men helt utan verklighetsförankring eller testning till
grund för sina tips. Jag klipper in dialogen här nedan:

—
Hi,

I’m trying to install my EZ-Flash II on Windows Vista, but I
can’t.

When I plug the EZWriter on the notebook, the Windows
Vista installs a ”Pasco Interface Class” device and the EZWriter doesn’t
work at all.

Can somebody help me to use my EZFlash II on
Windows Vista?

I’m using it on another notebook with Windows XP,
so it’s not a hardware problem.

Thanks in advance.

Damien
Fazio.
—

Bra där. Tydlig problem beskrivning och snarlik mina erfarenheter.
Och så ett svar:
—

Hi,

Few people write on this page (EZ FLASH I and II).

So
let’s go, Does it work on XP?

If it does, try this. Uninstall all
the files that have ez flash. Like ezwriter.inf and so on. I said ALL.
Look everything at C:, C:/Windows, …/Drivers, etc on vista.

After
that copy the files from XP that have Ez flash Drives and try to
execute the ez flash again.

I hope it works since i dont have
vista on my NB.

Hasta Chico.
—

Okej.. Han skriver alltså.

”Oj, vilka märkliga frågor du kommer med om jättegammal hårdvara som ingen använder”

”Fungerar det på XP?” -Öh, ja, det står ju i felbeskrivningen att det fungerar det fullt ut på XP.

”Här kommer min lösning: Ta bort allt du installerat på Vista. Lyft sedan över motsvarande filer från XP till Vista.”
-Var du ska lägga dem i Vista datorn bryr jag mig inte om att förklara.
Jag ignorerar också det faktum att Vista inte känner till hårdvaran
vilken fortfarande symboliseras av ett gult frågetecken i
enhetshanteraren. Det får du allt luska ut själv..

”Avslutningsvis
så kan jag säga att jag tog mig tid och satt mig in i ämnet kompis. Jag
har ju inte installerat Vista på min dator så jag har ingen aning
egentligen. Hoppas det fungerar och ha det gott som faan mannen!”

Inre
tankeröst: ”Det där gjorde jag allt bra, då finns det ett svar på sidan
och ingen kan säga att vi inte försökt lösa problemet.”

Någon som fått igång sin EZF Advance kabel på Windows Vista?
Svara gärna, men inga SKITSVAR som det finns så många utav.

Posted by Johan Forsling 2010-05-26 19:31
Jag
drömmer inte mardrömmar. Jag minns sällan vad jag drömmer alls, men det
verkar finnas en typ som fastnar. Mina lätt otrevliga drömmar, som
kanske kan liknas vid realistiska mardrömmar eller något liknande.

Tre sådana har jag i färskt minne.

Den
första är så vanlig att den faktiskt hänt en gång. Fast i det fallet
var det 50 minuter, hör inte hit hursom. I den här drömmen så vaknar jag
av ljuset i mitt rum. Klockan är 10.40, jag skulle börja jobba klockan
8.00.
I en sådan situation är man så jävla rökt. Du kan inte gärna
ringa och sjukanmäla dig och du kan heller inte svansa in på jobbet
straxt efter 11 och säga att du försov dig. Riktigt jobbigt..

I
en annan dröm bestämmer jag mig för att ringa upp en före detta
arbetskamrat och säga hej. Det var något år sedan vi snackade så man vet
inte riktigt var man ska börja. Men samtalet gick sådär kan man säga…

”Tjeena det var Johan här, läget?”
”…”
”Det var längesedan”
-”Mmm. Det var det..”
”Du låter lite upptagen, stör jag?”
-”Ja.. det gör du faktiskt…”
”Jahopp, men eh.. Vi kanske kan höras nåt tag?”
<lång paus>”Nej jag tror inte det”
”Okej.. ..Men eh, då får du har det så bra och lycka till i framtiden du.”

Jag höll i allafall masken hela vägen i samtalet. Men det var jobbigt, tur att det inte har hänt.

Den
tredje är faktiskt hemsk. Och något jag inte kommer sluta tänka på
nästa gång situationen uppstår. Jag träffar en kamrats bebis för första
gången. En bebis på ena armen och en servett, eller nåt liknande
meningslöst, i den andra. Helt plötsligt så uppstår ett extremt behov av
den där servetten så jag ska lämna över den.. ..och tappar samtidigt
bebisen!!! I drömmen så fångar någon den innan den slår i golvet så det
går bra. Den av föräldrarna jag inte känner såg det inte hända. Men
uscha.. USCH!

Den här situationen slutade ju också lyckligt trots allt..

Vissa drömmer om Zombies och liknande hemska ting.
En annan drömmer om sånt som faktiskt kan hända och som händer antagligen dagligen. (stackars bebisar)

Postat av Johan Forsling 2010-07-12

På
jobbet hade vi en tävling där vi skulle tippa resultaten i alla
gruppspelsmatcher i fotbolls VM. Vinnaren tar potten. Under EM för två
år sedan hade vi samma upplägg och den gången gick det milt sagt..
..sådär.. för mig. Så i år hade jag en annan plan.

Tänk dig att du jobbar med Glenn Hysén. Han spelade 68 landskamper
för Sverige, var proffs i Liverpool och PSV samt vunnit UEFA cupen med
IFK Göteborg. Killen är dessutom den ende (?) som fått 6 getingar i
betyg från expressen. Han har även uppfostrat en pöjk som också är
elit-spelare. Senare har han varit expertkommentator i tv och förekommer
fortfarande flitigt i media, ofta i skepnaden som Unibets expert.

Glenn kan fotboll så jag beslutade mig för att kopiera hans expertrad
som jag fann på nätet. Jag kände redan då jag kopierade över raden att
det var väldigt få ställningstaganden. Det var idel favoritsegrar och de
flesta matcher mellan mindre kända nationer skulle sluta oavgjort. Det
enda Glenn egentligen valt var att Danmark är dåliga och skulle förlora
alla sina matcher.

Jag tror att det är väldigt sällan som sport-experterna ställs till
svars för sina uttalanden. Ungefär lika ovanligt är det att någon tar
notis och informerar om experternas missvisande tips. Skulle det däremot
vara så att en expert har rätt om något så är denne inte sen med att få
ut det budskapet i tv. ”Som jag sa i början av turneringen så hade jag
på känn att Spanien skulle vinna.” etc.

Vad trodde Glenn då? Det är närmast klassiskt.. Glenn tror att
England vinner VM och att Wayne Rooney tar hem skytteligan. Respass med
4-1 i åttondelen och inte ett enda mål utav Rooney under hela
turneringen.

Själv får jag väl göra som en klassisk expert och upplysa om att jag
trodde Spanien skulle ro hem det. Sen fick jag redan under första
omgången Uruguay som outsider tips och personligt favoritlag. I
lunchrummet undrade de om jag var dum i huvet efter att hylla Uruguay
efter 0-0 mot Frankrike. Ordnat försvar och genomgående utmärkta
anfallare räckte långt. Sedan hade de en mentalitet att aldrig ge upp,
det var bara två centimeter ifrån övertid och ett möjligt brons.

Lätt är det att skryta i efterhand som sagt. Så nu passar jag på och
tipsa om att Diego Forlan borde vinna Årets fotbollsspelare. Som årets
skyttekung i Europa och en av få riktigt stora stjärnor som faktiskt
levererade i VM. Forlan ledde även sitt Atletico Madrid till seger i
Europa League. Att bära lille-putt landet Uruguay med 3,5 miljoner
invånare och sista nation att kvala in till VM så långt är fantastiskt.
Ingen utom Forlan (och Japan) kunde få varje fast situation, vare sig
det rörde sig om hörna eller frispark, att kännas så livsfarlig.

VM Tipset på jobbet vanns av Gustav Sterner på 24/48 rätt (Glenn fick
19). Gustav äger ett tryckeri i Malmö där han jobbat i stort sett hela
sitt yrkesliv. Idag är han runt 70 år så kanske var det hans långa
livserfarenhet som fällde avgörandet. Glenn och jag får även se oss
slagna av den mäktiga fotbollsvetaren Le Tran Truong. Hon är
ursprungligen från Kambodja och är en 4-barns mamma från Oxie som jobbar
med att stoppa saker i kartonger. Fotbolls meriter: Inga kända. Vet ej
vad off-side är eller hur många spelare som ska finnas på planen
samtidigt.

Slutsats: Du kan sikta på att skapa fina mönster i din tipsrad och ändå få fler rätt än Unibets expert.

p.s Det känns också extra fint att sjunka ner i stolen och läsa mer om Glenns tankar om varför Argentina misslyckades i VM .
Precis som Glenn förutsåg så nådde de inte längre än kvartsfinal. Glenn
är också snabb med att peka ut att han minsann förutsåg att Spanien
skulle gå till final.

Glenns experttips innehöll 39% rätt och hans betänkte skyttekung gjorde 0 mål och hans segrartips gick ännu sämre än Argentina.