e x a k t  kaos

Jag har länge nu besvärat Farnbender i FB chatten med information om min pågående football manager karriär. Tänker att kanske jag kan ”glädja” någon till genom att skriva det här istället.

För ett par säsonger sedan höll jag på att halka mig till en ligatitel med Wolverhampton. Väldigt ovärdigt, men alla lag spelade jämndåligt och jag föll på mållinjen. Trots sju förluster och fem oavgjorda var jag med mina 83 poäng endast 2 poäng från slutsegern. Brottades även med otroligt många skador det året och spelade med flera talanglösa u18 spelare en del matcher.

Året därpå kom jag på en mer representativ 8:e plats. Då hade 83 poäng hade räckt till en 5:e plats. Vann ligacupen båda åren och kört med väldigt unga spelare, så det kändes bra. Saknar en nyckelpjäs i anfallet för att ta klivet.

I år ser det lovande ut. Efter 21 spelade har laget endast släppt in 8 mål. Förlorat endast en gång, mot mittenlaget Norwich. Men på grund av 6 oavgjorda ligger Wolves ändå tvåa efter Tottenham, tre poäng efter. Positiv start och laget kan hålla i det blir det spel i champions League och bättre rykte samt pengar. Det svänger rejält i ligan. Fjolårssegraren Arsenal ligger i år tia efter lika många spelade.

Testat en ny strategi i år som jag inte gjort tidigare. Helt urskiljningslöst har jag byggt uppställningen utifrån var mina bästa spelare föredrar att spela och vilken roll de vill ha. Det medför att jag har två offensiva spelfördelare och en obalanserad 4-4-2 diamant där Tre mittfältare spelar centralt och en ren vänsterytter. Kör allt anfall via den flanken då jag har en riktigt bra ytter samt offensiv ytterback där. Spännande att se hur detta faller ut.

Efter år av ovisshet kring den gamla tekniken på one.com’s bloggverktyg kom plötsligt en uppdatering till wordpress. Alla gamla inlägg följde med, en process som vid tidigare supportsamtal låtit omöjlig är nu genomförd.

Är glad att ha dessa tidsdokument sparade för en lång framtid – sannolikt finns nu också en backup möjlighet för mig som användare. Det var ju tidigare även typ omöjligt att skriva på något annat än en dator. Yey!

Spurs will be in the playoffs for a 22nd consecutive year.
Water is wet.
Grass is green.

Transformers gömmer sig bland oss. Kopierar former av våra vardagsföremål och fordon, flygplan, båtar.

Utom Grimlock, han verkar inte vara så smart..
Grimlock är en robot.

Eller så är han en dinosaur.

Jag vet inte, men det känns som ”Misstänkt transformers” larmet skulle ge fullt utslag oavsett vilken form han rör sig i.

Odd kollar på netflix Transformers: Robots in disguise
Avundsjukan på bra barnprogram. Jag fyllde mycket av min tid med text tv, sen äntligen fick hushållet parabol.

Det började på Barnkanalen där det fanns fyra fem avsnitt av serien Gumball. Till synes ytterligare en dussinbarnserie i flödet som jag dock valde att titta på med Odd mycket för att det kändes lite bättre än de här riktigt ruttna grejorna han kollar på.

Något hände snart med min syn på Gumball, det var ju faktiskt bra på riktigt. Vuxen humor i ett furiöst tempo och tonvis av galenskap inbäddat i en intressant tecknarstil. Det har gått så långt att jag nu börjat se serien själv, det är ofta inte alls lämpligt för barn har jag märkt.

Jag har valt ut ett avsnitt och ber om full fokus i tio minuter. Möt Gumball och hans, typ husdjur som förvandlats till bror på grun dav all kärlek – guldfisken Darwin, när de hjälper skolans vaktmästare få ett nytt jobb. Fantastisk humor om du frågar mig. Vad säger du? Klicka här

I kategorin spel jag tycker ohjälpligt mycket om är Football Manager 2012 absolut i toppskiktet. Efter att ha läst Mizbollahs nybörjarguide till Civilization 6 kände jar att jag ville bidra med något liknande för detta spel.

Några tips till Football Manager 2012
1. När du väljer lag väljer du även svårighetsgrad. Se över mediatipset och räkna med att få sparken om du presterar sämre än det. Detta gäller alltså oavsett om du väljer Barcelona eller Torquay; utmana om ligatiteln medför att du är etta eller tvåa och inte förlorar mot dina rivaler. Eller om du beräknas en övre halvan finish i engelska division 3 kan du räkna med att få sparken om du kommer tolva.
2. Misströsta inte, första säsongen är den klart mest utmanande i spelet. Du ärver ett lag fullt av beståndsdelar du inte gillar och de äter upp din lönebudget. Transfermarknaden är tungjobbad då det knappt finns några missnöjda spelare och inga kontraktslösa att värva. Spara ofta, ladda om. Det är inte ditt fel att det går dåligt.

3. Hela din tränarstab är förmodligen undermåliga. Se över hur många tränare styrelsen tillåter dig ha. Avskeda alla som inte har någon coaching siffra på minst 17+, alla som är i din stab när du börjar är vänliga nog att bryta kontrakten utan kostnad. Detta är en viktig sak att ta tag i direkt, få in kompetens och ut med dyra kontrakt är guld värt för hela klubben, på alla vis.

4. Kika igenom laget. Finns det något att bygga kring? Det finns två vägar att gå, det enklaste är om du har den där lysande forwarden, då kan du lyckas slå vilket lag som helst med kontringsfotboll och honom som måltjuv. Har du ingen sådan är det första du skaffar en målvakt med 17 i greppsäkerhet och det är lättare att värva ett bra mittbackspar än att köpa en stjärnforward – dessa hittar du oftare i diverse u20 trupper och får oftast betala bra ändå men en bråkdel av vad de kommer kosta om ett par år.

5. Målvaktens viktigaste värde är greppsäkerhet. I mitt tycke trumfar en bra siffra där både reflexer och en mot en situationer. Slappa händer leder till billiga mål som frustrerar, det känns alltid mer okej att släppa in ett friläge. Greppsäkerhet + utrustningar i en roll som Målvaktslibero funkar på alla nivåer.
6. För forwards är snabbhet, acceleration och avslut nyckelvärden. Jag har aldrig fått till ett effektivt bygge som håller under en längre tid med någon annan form av forwards. Detta är måltjuvsrollen, det finns tonvis av spelare som kan hantera den platsen. Kan spela själv på topp med kreativa mittfältare eller kompletteras bäst en ”komplett anfallare” eller ”djupt liggande forward”. Denna har utöver hastighet och avslut även bra värde i kreativitet och passningar.
7. När du letar din framtida kompletta stjärnforward kan du räkna med att siffrorna på dessa värden redan är på 16-17 då spelaren är ung, i sjuttonårs åldern. Visst, värden går uppåt fram till cirka 24. Men oavsett din tränarstabs kompetens kommer det inte skjuta iväg mer än 1-2 steg i dessa värden, det är främst mentala bitar som stegrar rejält under den tiden.8. Tacka alltid nej till transferbud på dina nyckelspelare. Pengar kommer aldrig vara det som hjälper dig få ihop ett stjärnlag. Din spelare kan reagera och vill ha ett nytt kontrakt som representerar hans nya värde, ge honom det då om du kan – olyckliga spelare kan tyvärr väldigt sällan prestera. Tvingar styrelsen dig att acceptera ett bud, erbjud genast spelaren ett kontrakt och ge en betydligt högre lön än det han frågar efter (det är den lönen han blivit erbjuden av klubben som jagar honom). Detta ger dig goda odds att behålla spelaren, men ibland kan du helt enkelt inte hindra storklubbarna från köp, men då får de betala rejält.
9. Mittbacksparet ska vara bra i främst tacklingar, markering (16+) och huvudspel (inte ett nyckelvärde för defensiven om de är långa eller har bra spänst, men spelaren kan leverera ett tiotal mål på en säsong vid fasta situationer om de är bra på att nicka, annars duger det att alltså med att kunna få huvudet på bollen). Gärna även 14 i snabbhet. Jag brukar gilla att trycka upp backlinjen och spela offsidefällor vilket kräver åtminstone 12-13 i lagarbete och positionsspel, dessa värden kan utvecklas mycket med åren.
10. Inget påverkar en matchprestation mer än truppens moral. Lär dig hantera presskonferenserna som ett proffs, stötta dina spelare mot media – men sätt dig aldrig i en sits där du gnäller på domare och hylla aldrig motståndarna – neutral ton gäller där. Samma gäller i lagsnacken, bli inte för glad i medgång eller för arg i motgång. Förlorar man en match mot ett lag man ska slå kan dock ett raseriutrbrott ge goda resultat på lagandan. Har hela laget dålig moral, håll ett lagmöte och chansa på att få upp hoppet något. Kalla aldrig till ett lagmöte när moralen är god.
11. Rom bygdes inte på en dag. Att spela football manager med spelets bästa lag från början kommer aldrig kännas lika bra som ditt eget bygge. Även om det lär gå så är dock vägen från korpserierna till toppen kanske också för lång. Ett bra lag i näst högsta serien eller lag med medietips 10-15 placering i en toppliga tycker jag är en bra utgångspunkt. Du kommer då kunna utmana om fem-sex år och kommer själv ha satt prägel på det lag som lyfter bucklan.
12. GLHF

Detta är ett embryo av en text för Kuxabladet. Helt oredigerat får mina bloggföljare ta del av innehållet före alla andra. Tyvärr misslyckas jag hitta bildbeviset från Norsnäs vilket har funnits, förmodligen dog det med en tidigare utgåva av denna blogg baserat på mitt tidigare efternamn.

Jag och en grupp vänner fiskade ganska mycket i min ungdom. Med lokala fiskelegendarer som ”Gädd-Johan” Jansson och Edvin Forsling i släktträdet föll det sig nog naturligt att även jag testade vattnen. Avsaknaden av båt kombinerat med passion för kastspö blev snabbt en kostsam hobby för en genomsnittlig 13-årings budget. En tidig favorit var att placera oss under det vi kallade för ”stenbron”, som går över testeboån längs vägen mot Åbyggeby, nära Fornwij. Det var strömt vatten och osedvanligt mycket för fiskedragen att fastna i, knappast en lysande plats för fiske men vi tänkte nog att en och annan riktig gammelgädda bodde där. Medger att jag mer än en gång även badat i de ogästvänliga vattnen då jag drog fast något favoritdrag i botten. Där fanns även en man med en eka, han hette Carl-Johan och bodde nära båtplatsen. Ibland tog han med oss ut på Bysjön och ofta bjöd han på läsk medan han själv istället drack en renare vätska… Fiskade även vid ett par tillfällen med ovan nämnda Edvin i Östersjön (utanför Stenbäcken) och även vid hans stuga vid Norrtjärnen (i Vittersjöområdet). Då fick de där nymodiga kastspöna stanna hemma, här drog man istället upp småglin med en typ av bottenhåv vilka man därefter fäste levande på kroken och metade med. Det är säkert inte tillåtet att göra så idag, men hujedamej så effektivt det var. Det gav en inblick i hur en generation som behövt fånga fisk för att få mat på bordet arbetade. Det sägs att ”Gädd-Johan” ska ha haft så stora småfiskar på sin krok att flötet ständigt var under ytan – är det så man får upp de där 15+ kilos gäddorna jag hört talas om? En annan rolig iakttagelse vid besöken på Östersjön var att man använde landmärken för att ta sig till sina hemliga så kallade syren, där man lagt i diverse busk för att fiskarna ska trivas. Dessa märks ofta ut på ytan, men så gjorde alltså inte Edvin – som ville ha sin plats för sig själv.

Bland de vanliga ”lortfiskarna” i våra insjöar är det nog bara ett fåtal som undkommit mig. Abborre, gädda, mört, braxen, löja, lake lyckades jag på ett eller annat vis fånga. Jag hade hört talas om en fisk som hette ruda, som jag aldrig sett. Min pappa säger sig ha haft en ruda i bäcken som rann över hans familjs tomt som barn. Det var en liten bäck med en liten fördämning som på den tiden förmodligen var förorenad av bland annat mänskliga fekalier, jag minns fortfarande doften… Hursomhelst, däri levde en ruda pappa tagit dit länge och väl även om den ska ha sett ganska vissen ut innan den en dag var försvunnen. Rudan beskrevs redan 1758 av Carl von Linné och är en livskraftig krabat. Namnet sägs komma från fornsvenskans rudha som är nära besläktat med ordet röd – vilket är färgen på fiskens fenor. Rudan har en otrolig överlevnadsförmåga kan övervintra i bottenfrusna gölar genom att under vintern gå i dvala i i slam som inte fryst, helt utan tillgång till syre. Min period som fiskare var kort men ganska intensiv, det där minnet av rudan hängde dock kvar länge. Som vuxen berättade jag för en god vän, och idag även min kollega Mattias Färnstrand, om den här fisken och dess förmågor. Beslut togs att vi skulle se en med egna ögon, jag gissar att detta var kring år 2005. Jag organiserade morbror Göran Rosén som tog med oss ut på en myr nära Norsnäs, så liten att den inte ens är utmärkt på en webbkarta. Med hjälp av en håv och ett par försök bar fisket snart frukt – en ruda på säkert tre centimeter placerades i en hink för världen att skåda. Jag har rudan! Vi fick med oss ett gäng sådana glin och bestämde oss för att omplacera dem till den konstjorda sjön i Gammelfäbodarna. Tyvärr fick de inte leva där och kanske lyckas fortplanta sig utan blev istället kort sagt en exotisk måltid för redan befintliga abborrar. Aj.

Rudan återfinns även i Hamrångebygdens sköld och är namnet på en förening som startades under förra året i Hamrångebygden. Bland annat ligger man bakom restaureringen av den så kallade Kyrkstigen och just nu har man en fotoutställning om brandväsendet vid Träffpunkten i Bergby, denna kan du läsa mera om i detta nummer av tidningen. Kuxabladet har även delgivits en hel del information om framtida projekt som vi inte går ut med här, men ser fram emot att följa och delge er läsare framöver. Det är minst sagt inspirerande att ges möjlighet att med nya grepp kunna lära sig mer om sin lokalhistoria. Är du intresserad av Rudan och deras projekt föreslår vi att du kontaktar dem redan idag för att kunna delta i verksamheten.

Min yngste son Ianpian, snart 2 år, är ständigt sugen på att ta sig ner för den livsfarliga källartrappan för att hänga lite på nedre planet av huset. Får han inte som han vill skakar han barngrinden, varpå vi stänger och låser dörren. Då ligger han vanligtvis och skriker sig röd i många minuter tills endera part ger med sig.

Idag var en dag då han fick lov att komma ner en sväng i samband med storebrors stora nöd (ett toalettbesök). Normalt är det samma visa när man ska upp igen och man brukar komma upp med ett gråtande skrikande bylte i famnen.

Ikväll kom jag dock att tänka på ett vid det här laget klassiskt spel – nämligen Left4dead. Zombieshooter för upp till fyra spelare som jag många gånger kört mer Honk, Hellan och Claws. Grejen med det, som säkert varken var unikt eller ens då nyskapande, är att det leder spelarna med hjälp av ljuset. Det är som sådant ett väldigt linjärt spel men det känns öppet då man ständigt tror sig kunna ta andra vägar än den man faktiskt valde. Det var första gången det påtalades för mig och jag tycker det är briljant bandesign som man ser i de flesta spel idag.

Kanske tror man att gruppen fritt kan välja väg här, men ni kommer gå in i den där puben för att ta er vidare.

Vart det kom ifrån i stunden vet jag inte, men lyset på toaletten släcktes och sen tänkte jag på det här och släckte taklampan. Enda ljuset är nu ovanför trappan, Ianpian tog min hand (och jag kanske behöver förtydliga att det inte var i skräck eller så) och vi gick snällt och lydigt upp tillsammans.

Left4dead fortsätter alltså leverera även år 2019.

Sedan några månader tillbaka har jag spelat mycket Football manager 2012 igen. Den ultimata versionen av ett riktigt gammalt favoritspel. Min nya coachprofil heter Matt Bonner, efter en kanadensisk NBA spelare. Med sitt tyskklingande efternamn var det logiskt att han började sin coaching karriär i tyskland och jag valde ett lag i högstadivisionen som inte var direkt bra, men heller inte usla – Hoffenheim.
Första säsongen är som vanligt trög och den absolut svåraste, man har inte en enda spelare man egentligen vill ha och en plågsam ombyggnad väntar. Väl där flyter det istället oftast på rätt enkelt, jag är framme vid år 2021 och har vunnit ligan fyra gånger irad på väg mot en förmodad femte titel. Kan även tillskriva mig femfaldig tysk cupmästare, även om det inte är en obruten svit.

Nästa mål är sålunda europa cuperna. Som bästa lag i tyskland spelar man automatiskt i den svåraste – Champions league. Jag har två år i följd nått semifinalen vilket verkligen höjt min status som klubb. Denna säsong är jag där igen, men resan var osannolik och jag har inte på något vis fuskat genom att spela om matcher. Redan första omgången efter gruppspelet blev en mardrömslottning mot Manchester City, med bland andra Cristiano Ronaldo. Men de avfärdades efter en tuff 2-3 bortaseger för mina grabbar följt av en utskåpning i Tyskland med 4-0 och sammanlagt 6-2. Wow! Men då var mitt lag vid full vigör, därefter lottades jag mot ytterligare ett oljemiljadärslag i form av Chelsea. Därtill hade jag två skador på mittbackar, varav den ene är ordinarie och en av mina bästa spelare. En välväxt defensiv mittfältare som hade lite kunskap om positionen fick inta backlinjen borta mot ett lag i absolut världsklass. Lyckades vinna med 2-1 borta trots endast 36% bollinnehav.
Hoffenheim har en intressant laguppsättning, tre fantastiska forwards som skulle platsa i vilket lag som helst delar tiden på två platser. Den ene är i år en inlånad junior från Milan som blivit min överlägset bästa målskytt i år då de två andra turats om med skador – men de kommer när säsongen alla att ha varit klubbens bästa målskytt med uppemot 30+ mål på en säsong vilket är fantastiskt.

Mittfältet är utformat som en diamant, speldirigenten och lagets bästa spelare är offensiv mittfältare. Det defensiva ankaret är den i laget som har bästa rykte och högst värderade spelaren, som jag dock inte får ut fullt potential av mycket på grund av att mannen i fronten behöver mycket boll. Det är svårt att stå emot bud på bortåt 400 miljoner, men så länge han trivs lär han bli kvar. Han kan även till fullo spela central mittfältare och jag lyfter fram honom dit då skador på de två centrala mittfältarna uppstår. Dessa är ganska anonyma, en löpstark lagkapten som är bra på straffar och hörnor spelar jämte en dribbler med bra långskott och även han bra på fasta situationer.
Med siffror där 20 är max är det svårt att klaga på min defensive mittfältare som ständigt är hett uppvaktad av mer namnkunniga klubbar.

Det är i backlinjen det är svårt, spelar en rak fyra och har haft riktigt svårt att locka in bra ytterbackar. Mitt mittbackspar är fantastiskt, stora starka positionssäkra som alltid är framme på hörnor och utgör offensiva hot.
På högerbacken har jag fram till ifjol faktiskt kört med en spelare som var i klubben från början, Andreas Beck, en tysk landslagsman. Hans siffror får inte direkt någon att tappa hakan, men matchbetygen har ständigt varit solida. Jag höll på fasa ut honom några säsonger då han delade tiden med en fransk talang som lämnade mig som Bosman fall till Arsenal. Beck är nu 34 år och blir ofta frånsprungen i försvaret. Jag har tre till högerbackar på i klubben, den ene är en fransk ungdomsspelare som inte levererat och den andre en mexikansk landslagsman som inte heller vuxit i skorna riktigt, även om han är mitt förstaval i år.
Den sista köpte jag mitt i säsongen och han, Micah Richards, är också nästan pensionsmässig vid 32 års ålder, klart bäst – men han hade redan spelat i Championsleague i år för Manchester City så han får inte spela i europa för mig förrän nästa säsong – om jag ens behåller honom. Han behövs dock för att avlasta i ligan (och kanske orsakade värvningen lite kaos i Manchester då jag plockade in honom ett par veckor innan klubbarna möttes). Tre av dessa fyra högerbackar kan också hjälpigt spela vänsterback – de får turas om att fylla i för min ordinarie på positionen som ständigt brottas med sina svaga fysik. Han är inte gammal men har inte bra återhämtning eller ork i matcherna, han är dock en väldigt bra offensiv ytterback och lagets bästa en mot en spelare.

Den bäste anses knappt godkänd i lagrapporten – och han är inte tillgänglig i europacupspel. Det är exakt samma situation på vänsterbacken fast det är ingen av reservernas fasta position vilket brukar påverka insatsen.

Målvaktspositionen är väl täckt, har länge haft schweiz landslagsmålis Yann Sommer på positionen men i år har jag värvat en yngre Spanjor som är 6-7 år yngre men redan har bättre siffror – jag behövde förändra något efter att inte laget blivit bättre på andra positioner än ifjol.

Det är inte så att det inte finns bättre ytterbackar än de halvdana spelare jag har där, men de är inte intresserade av att spela i tyskland. Det är ett problem du inte har när du leder lag från England eller Italien som jag gjorde i min tidigare karriär. Jag gillar dock utmaningen och har verkligen i de flesta fall köpt unga spelare som utvecklats. De jag jag fyllt på med, den spanske målvakten med endast två säsonger i Sevilla som förstaval samt en stabil belgisk central mittfältare Florent Cuvelier som är reserv vilken många år spelat i engelska lägre serier utan att någonsin ha spelat i premier league, har kort efter ankomsten i klubben blivit landslagsmän för sina länder. Så jag tror att Hoffenheim är ett växande varumärke och kanske kan jag i framtiden köpa vilka spelare jag behagar. Laget har framtiden för sig då de flesta nyckelspelare är kring 25 år och i flera fall betydligt yngre – ett ekvadoriskt mittbacksunderbarn på blott 19 är min käraste ägodel.

Men – åter till handlingen! Ha ha, vilken lång bloggcomeback efter fyra månaders total tystnad!! Hoffenheim – Chelsea match två. Jag hade en match i tyska seriespelet mellan mötena då jag vilade i stort sett hela laget, eller vad ska jag säga.. De som var i speldugligt skick. Min tredje mittback var nu också skadad. Så jämte den välväxte mittfältaren hade jag ingen mittback kvar i laget, en halvkass junior.. ..eller någon ur högerbackspoolen? Jag valde den mest markeringssäkre högerbacken och satte honom som mittback, alla härliga 177 cm och 71 kilo.

Den franske junioren som jag frusit ut ur min djupa högerbacksrotation fick trots det förtroendet på positionen över veteranen Beck, som såg ut som en kona i försvaret i första matchen.
En av de centrala mittfältarna var avstängd och ersattes av hårt arbetande Cuvelier, som inte bjuder på mycket annat.

Det var inte direkt med gott självförtroende vi tog avsparken men satsade offensivt för att undvika spel nära min bräckliga försvarslinje. Den ende ordinarie spelaren i fyrbackslinjen, min offensive vänsterback, drog på sig ett rött kort redan i 32:a minuten. In med Beck, konan ni vet, och ut med Cuvelier – ett smalt mittfält men bibehållen stjärnforwardsduo, jag tänker mig att det är bättre att ha de bästa möjliga spelarna på planen och slå de långa passningarna. Överlevde till halvtid och i första situationen i andra halvlek får jag straff, som sitter! Chelsea behöver fortfarande två mål för att ens nå övertid. 1-1 målet kom i 64:e minuten. Jag körde vidare med kontringsmetoder, men nu drog min franske matchotränade högerback på sig sitt andra gula kort och blev utvisad i 77:e minuten. Dags för mittfältsdirigenten att bli högerback och vi bildade köttmur, bara passningar till fötter och hålla i bollen. Tänkte att om de gör ett mål till är jag rökt, nio man av ett redan sargat manskap mot ett världslag lär inte klara 30 minuter övertid. Lyckligtvis höll laget emot och blev inte utspelade i någon statistisk kolumn, utom röda kort då.

Där är vi nu, i semin väntar portugisiska SLB som jag åkte ut mot i champions league kvalet 2013, efter 2-2 och straffar samt även 2017 efter 3-0 hemma då jag totalt sabbade returen genom att vila nyckelspelare och förlorade med hela 5-1 i tron om att det var klart. Man blir ju avstängd efter två gula kort och jag ville inte riskera det inför nästa runda. Hur det går i år återstår att se, men det ser ut att vara ett lag med en kanonmålis och stark defensiv mot mitt lag.. ..som ju kommer vara bättre än i förra omgången och definitivt mycket starkare än för tre säsonger sedan då vi senast sågs.

Vi är i år 2018 och vid det här laget har jag hunnit göra ett antal timmar i NES klassikern Punch Out. En klassisk motståndare är Don Flamenco, den spanske charmören med en ros i mun under sin introdans. Don brukar man, som amatör, behöva nöta ner och matchen är oftast inte slut förrän i slutet av tredje ronden. Men igår knockade jag Don på teknisk knockout redan i första ronden.

Som bilden visar går det ju att göra snabbare, men jag har inte direkt kollat på youtube för att få några tips. Mitt sätt var att nöta ner Don till första knocken, sen lyckades jag hitta en ”stjärnsmäll” genom att leverera ett slag i magen precis då Don kom på fötter, sen undvek jag hans uppercut och svarade med en jabb på käken och därefter levererades stjärnsmällen. Han var i golvet direkt igen och sen repeterades proceduren för seger.

Det var även första gången jag spelade på NES mini som Honken införskaffat. Tog även en tur i Double dragon 2 som jag nötte mycket som barn, alla specialmoves fanns kvar i muskelminnet. Kom till nivå fem utan att förlora ett liv, men där tog det stopp då man plötsligt tvingades göra svåra hoppövningar som resulterade i direkt livförlust vid misslyckande. Själva fightingen klarade jag lysande.

Mer retro gaming i höst hoppas jag!

Karaktärsgalleriet #36
Grave Robber
Craft: 4 Strength: 2 Fate: 3 Life: 4 Gold: 1

Missat ett inslag i Karaktärsgalleriet i min iver att fylla ut upp till 40 karaktärer. Men för att inte bryta ordning presenteras nu karaktär nummer 36 i lagom tid för att hinna delta i SanTalisman.

Grave Robber kan istället för att dra kort ur äventyrsdecket välja att dra översta kortet i skräphögen.

När grave Robber ska slänga ett kort placeras det alltid i botten av skräphögen.

När han besöker kyrkogården får han dra 8 kort ur äventyrskortdecket och välja ett föremål. Resten läggs på skräphögen.

En känd gravplundrare från vita duken:
Lara Croft – Tomb Raider

Hennes namn är ju en ren omskrivning av yrket i fråga så det känns inte så långsökt att Lara blir utsedd till gravplundrare.
Känt citat:
Why would I try and cheat you out of anything, now, I need you to get the piece so I can steal it from you later.

Publicerad i Kuxabladet nr 137

Döda papegojadagen

I februari är det svårt att komma undan den traditionellt i grädde klädda kardemummabullen med mandelmassa i mitten – semlan. Fettisdagen, då semlan är mer eller mindre obligatorisk, är i kristen tradition tisdagen efter fastlagssöndagen, 47 dagar före påsk. Detta medför att dagen rör på sig i kalendern och kan infalla mellan 3 februari och 9 mars. Det är meningen att detta ska vara sista dagen innan påskfastan (då man passade på att äta fet mat), den delen av traditionen tycks dock ha förkastats. Oftast blir det snarare så att semlor intas intensivt under en två-tre veckor lång period. Traditioner är i ständig utveckling och tur är väl det för annars hade fastlagsriset plockats fram enligt en sed från 1600-talet. Då skulle husfadern piska familjemedlemmar antingen på fettisdagen eller långfredagens morgon som en symbolisk handling för att påminna om Jesu lidande.

Bakverk och godsaker tycks vara ett populärt att uppmärksamma med sina mer och mindre officiella datum i kalendern. Allt mer fotfäste får exempelvis Kanelbullens dag – 4 oktober, ett datum som den delar med internationella vodkadagen, vilken kombination! Den sistnämnda lär dock ha en bit kvar till att få tillräcklig status för att hamna med i en tryckt kalender i Sverige. Skönt då att man några dagar senare kan känna sig lite extra hälsosam då man firar grötens dag den 10 oktober, den kan väl ingen ha missat? En annan dag som även den handlar om förtäring är surströmmingspremiären som äger rum den tredje torsdagen i augusti. Även om jag muntligen vid ett flertal tillfällen lovat att jag ska smaka så har jag 38 år i följd lyckats undvika den ruttna strömmingen som så många längtar efter. Visste ni att Sverige länge haft ett undantagstillstånd från EU för att ens få sälja surströmming på grund av innehållet av för höga halter av dioxiner och PCB, vilka överstiger de tillåtna gränsvärdena för fisk? Sedan 2011 har vårt undantagstillstånd dock blivit permanent, nu är frågan snarare om framtida generationer för traditionen vidare. Ibland sammanfaller surströmmingspremiären med den mindre kända ”Berätta ett skämt dagen” den 16 augusti… Är det ruttet att skoja om surströmming?

Bland de mer kända kalenderdagarna tänker vi kanske på nyårsafton, lucia eller vår relativt nya nationaldag (som fick denna status 1983 och blev en helgdag först 2005). Alla hjärtans dag som precis passerat, halloween och kanske inte minst julafton anses av många vara alltför kommersiella men det räddar sällan någon från att på ett eller annat vis ryckas med i firandet eller åtminstone tvingas diskutera kalenderdagen i fråga. Det finns givetvis även mer allvarsamma dagar att uppmärksamma, den 13 maj finns exempelvis Barnens dag, då vi uppmärksammar barn och dess utsatta situation runt om i Sverige och världen. Vi har dagar med miljömål, som till exempel Earth Hour den 24 mars som instiftats av Världsnaturfonden.

En personlig favoritdag är det hyfsat obskyra kalenderdatumet då jag och många andra firar ”International Monty Python Status day”. Detta är än så länge mer utav ett internetfenomen som främst syns i det sociala mediet Facebook. Under den här dagen hyllar man den klassiska humorgruppen Monty Python genom att skriva utdrag ur gruppens sketcher och filmer i syfte att sprida glädje till sina egna vänner och bekanta samt att roa och diskutera med andra Monty Python fans. Det kanske inte är helt självklart, sannolikt inte alls faktiskt, att stora delar av mina vänner på Facebook inte fnissar på andra sidan skärmen då jag plötsligt basunerar ut ”Nobody expects the spanish inquisition”, ”I’ll bite your legs off!” eller ”My hovercraft is full of eels”. Men dem man får respons från vet man att man delar något alldeles speciellt tillsammans med – humor; och goda skratt förlänger livet, det är mer än man kan säga om semlor och kanelbullar.

Från nonsens som Grapefruktdagen till gravallvarliga världscancerdagen – Vad det än är som får just din båt att flyta är det troligt att det redan finns en dag som passar just dina syften. Om så inte är fallet är det hög tid att göra dig hörd, kontakta oss på Kuxabladet så startar vi en ny trend tillsammans.

Publicerad i Kuxabladet nummer 138

Följer du strömmandet?

Många gillar att samla på saker och enligt en artikel publicerad av SVT samlar var femte svensk på någonting. En trend under de senaste tio åren är att digitala alternativ för musik, film och tv-serier slagit hårt mot försäljningen av denna typ av fysisk media, något som nu ser ut att kunna vända. Vinylförsäljningen fortsätter att öka och att LP skivan kan åter hittas i livsmedelsaffärer nära dig är ett tecken på att det är på gång.

Samlande är ett fixerat specialintresse vilket är en definition av det mer allmänt använda uttrycket att nörda. Att vara en nörd har under många år använts som ett nedsättande ord mot personer som gör något som av de flesta anses märkligt, eller töntigt. Filatelister, numismatiker eller bibliofiler har vi alla träffat någon gång. I vår tid av datoriserande med molnlagringar och streamningstjänster som en naturlig del av vardagen har dämpat behovet av samlande inom just den fåran, där digitala alternativ är fullgoda ersättare. De flesta av oss har ändå en musik-, film eller boksamling som upptar åtskilliga hyllmeter, eller kartonger, i våra hem. Medan de tjänster som tillhandahålls av medieföretagen kan mätta mångas grundläggande behov med sitt utbud har de ändå mycket svårt att möta finsmakarens behov och förväntningar. I mitt hem har vi sedan några år tillbaka ingen traditionell tv-mottagare med kanaler i. Istället abonnerar vi på ett par streamningstjänster och det finns många applikationer, som exempelvis SVT play, genom vilka man med hjälp av en Chromecast eller Apple TV trådlöst kan skicka signalen till sin tv och titta när det passar en själv. Egentligen är det enda som håller tablå-TV vid liv de program som behöver direktsändas, det finns ingen egentlig anledning att bänka sig i tv-soffan söndagar klockan 20.00 för att titta på Ullared då det går lika bra att se på tisdag klockan 9.37, eller på valfri tid det passar just dig.

En del av att bedriva ett samlande är, i de flesta fall, att man vill hitta andra som delar ens intressen – Har du sett den här filmen? Vad tycker du om den här musikgruppen? Har du spelat det här spelet? Diskussionen som uppstår följs ofta av att man tillsammans tar del av materialet, lånar saker av varanda eller utbyter intryck. Begränsningen i de moderna tjänsterna kommer alltid ligga i utbudet, det populära och nya finns på ytan, du kan kolla på en Jason Bourne film eller lyssna på nya Sara Larsson skivan – men hur förser man sina bekanta med en visning av Musen som röt (1959) eller ta del av Sonata Arcticas power metal epos Reckoning night (2004) om nyhetens behov är allt som finns däri? För det är så det går till, man basunerar ut sitt till synes imponerande utbud och låga abonnemangskostnader med vilka man lockar in kunder. Av rättghetsskäl kostar givetvis allt som ryms i tjänsternas katalog pengar – avlägsnandet av innehåll sker i det fördolda, utan kundernas vetskap. Ett annat exempel var en intressant dokumentär om schackspelaren Bobby Fischer som en tid fanns på tjänsten Netflix. Den tipsade jag en kompis om, enbart för att notera att den ej längre var en del av utbudet. Finns två säsonger av en serie du gillar på Viaplay finns det inga garantier för att de någonsin kommer ta in säsong tre och fyra även fast de sedan länge sänts på den där tv-kanalen du valt att inte betala för; det är ekonomiskt ohållbart att täcka alla baser.

Händelser som dessa leder till en frustration som gör att det fortsatt finns all anledning att fortsätta samla på det man uppskattar. Vi trotsar brandrisker, fuktskador och stöldrisker medan vi proppar hyllor, källarutrymmen och skåp fulla av våra intressen utan en tanke på att någon, hemska tanke, ska behöva ta rätt på och försöka förstå värdet av det vi samlat då vi kilar vidare. Inspirerad av miljön jag i skrivande stund befinner mig i, närmare bestämt ett rum som inrymmer en väns rejäla seriesamling, känner min inre nörd sig trygg i vetskapen att den fysiska kulturen kring samlande i allra högsta grad lever och aldrig kommer att dö.

Populära ord i en digital era:

Bingekolla Att se en hel serie eller filmserie utan avbrott

Casta Skicka en bild- eller ljudsström från en smartphone eller surfplatta till TV:n.

Spoilerfri Att lyckas undvika få reda vad som händer i filmer, serier eller sport innan man själv tar del av programmet

Gilla Att reagera eller följa något på sociala medier

Tweeta/Instagramma Dela en kort text eller bild i etablerade tjänster på internet

Så.. Här är en tanke.
Jag har ju inte riktigt tid att blogga längre, även om jag gillar att skriva och inte alls bryr mig nämnvärt om huruvida någon finns i andra änden, så kanske det är dags att byta forum?

Instagram heter något där man utifrån en bild skriver några rader och fyller på med lite hashtags. Pratade om ett eventuellt nytt projekt för bloggen med Honken häromdagen vilket går ut på att se alla mina DVD filmer och skriva lite om varje film. Ett massivt åtagande! Men det är skönt att se något man redan sett förut som dödtidstv under tidiga morgonskift eller kvällsfilm. Väljer man då istället instagram för ändamålet så får recensionen hållas kort och det kanske går att genomföra.

Motpolen för mig är att det känns billigt. Det är lite av ett uppmärksamhetssökeri som jag vet att många får kickar av som inte intresserar mig. Det är väl kul om någon tar del av det man gör, men erbjuder verkligen instagram tillräcklig stimulans för mig?

Det som attraherar är att det går fort och att verktyget som driver denna blogg är galet förlegat. Det var inte alls längesedan jag nära nog tvingades dödförklara bloggen då en bugg hade tagit sig in via någon spillra av en gammal hemsida vilket gjort min domän osäker och spärrad. Efter mycket om och men fick vi igång den igen. Men mycket larv kvarstår – som aldrig kommer bli bättre. Jag kan endast skriva i den här bloggen från en dator, surfplattor och mobiler kan inte kommunicera. Utseendet plattformarna emellan är också gravt olika. Mina verktyg här är sjukt begränsade. Sen är detta min egen ö, ingen utom de mest invigda lär någonsin hitta hit. Men det finns så mycket kul i bloggen att jag blir alldeles glad av att den överlevt så här länge. Men jag vet redan sedan 2011 då jag bytte domännamn att det inte finns några backupmöjligheter alls. Det är till att klipp klistra om man vill bevara något härifrån.

Jag suger på detta en dag. Det ena behöver ju inte utesluta det andra. Men frekvensen av mitt bloggande har verkligen gått från minst veckovis till närmare kvartalsvis. Talisman serien jag kört här är ju lyft ur en grupp på Facebook och egentligen inte unikt material på något vis.

Karaktärsgalleriet #40
Philosopher
STRENGTH: 2 CRAFT: 4 FATE: 2 LIFE: 4 GOLD: 1

Men hur många karaktärer finns det egentligen i det här spelet? En hel del, men skulle tro att vi presenterat mer än hälften.. ..tror jag.. ganska säkert. Eller?

Filosofen börjar spelet med en besvärjelse.

Han har förmågan som Hellan önskar att petet Stompy skulle ha, nämligen att slänga ett faceup adventure card och därefter dra ett nytt, som han måste möta.

När han drar en besvärjelse han inte vill ha kan han slänga den och dra en annan att ersätta den med vilken måste behållas.

En Philosopher känd från vita duken: Mahatma Gandhi (Gandhi)

Att spela karaktären i Talisman enligt Gandhis filosofier lär göra matchen svårvunnen. Men vem vet, om man bara gör snälla saker kanske de andra gillar en (det brukar dock vända fort i Talisman om man plötsligt äger ett bra objekt eller två)

Känt citat: ”An eye for an eye only ends up making the whole world blind”